“Ett Total War som går på halvfart”

Har du tyckt att det tidigare varit för lite krig i Creative Assemblys långkörare till strategiserie? Total War: Attila och dess hunner har kommit för att ändra på detta.

 

Titeln som lätt hade kunnat misstas för en expansion till Total War: Rome II från 2013 är i själva verket avslutningen på seriens romerska trilogi, tänkt att skildra romarrikets slutliga fall. Och vad som är än bättre: där tidigare delar i Total War handlat om att bygga dynastier är Total War: Attila det första som handlar om att störta dem. 

 

I sedvanlig Total War-anda kan det snabbt bli kaos på slagfältet.

 

Förstörelsen reflekteras väl i spelsystemet där fokuset på krig är mer framträdande än någonsin. Samtidigt är mycket sig likt. Seriens inarbetade formel där ett turordningsbaserat strategispel i stil med Civilization blandas med realtidsstrider a la Starcraft finns naturligtvis kvar. 

 

Missa inte: “Underhållande actionspel med mer yta än innehåll”
 

Krigståg och menyer

Den största nyheten i Total War: Attila är annars att det går att spela som ett av flera nomadfolk. Precis som i historieböckerna har dessa falanger inte någon fast bas utan befinner sig i ständig rörelse. Även om nomaderna i slutändan inte skiljer sig särskilt mycket från de fasta trupperna är tillskottet tillräckligt genomarbetat för att fungera. Dessutom passar inslaget in i den tidsera av plundringståg och samhälleliga förändringar som Creative Assembly utgår från. 

 

Mindre underhållande är det att navigera sig genom Creative Assemblys tillkrånglade menyer. Efter så här många år känns det märkligt att utvecklaren fortfarande inte kan presentera dem mer pedagogiskt. 

 

Det som fastnar för titeln har hundratals timmar att vänta sig. Här finns gott om uppdrag och möjligheter att anpassa sin spelstil.
 

Historien upprepar sig

I övrigt har det inte hänt mycket med konceptet. Mn bristen på nyheter till trots – Total War-serien alltid bjudit på stora möjligheter att bygga olika strategier och Total War: Attila utgör inte något undantag. Det leder i vanlig ordning till ett snudd på svindlande djup av möjligheter. Oavsett svårighetsgrad är det nära på alltid utmanande och underhållande att spela, inte minst när du befinner dig i underläge. 

 

Missa inte: Då kan nya Fallout avtäckas

 

Något annat som känns igen från föregångarna är det höga produktionsvärdet. Kampanjen i Total War: Attila tar plats över en detaljerad och vacker karta som bjuder på variation och gott om storslagna vyer. Dessutom flyter det trevligt nog riktigt bra även på en medelstark dator. Däremot känns det märkligt att det tar så lång tid mellan två rundor, när spelet ska räkna ut vad som ska hända. Laddningstider på flera minuter är inte acceptabelt med dagens teknik.

 

 

Mest för fansen

Total War: Attila är inte spelet att börja med om du inte tidigare är bekant med serien. Faktum är att det knappt är värt att spela för veteraner. Det är ett bra men också tryggt och lite väl säkert kapitel i serien som i många fall känns som utfyllnad.

 

Men för den som bara måste ha mer Total War så finns här en del att hämta. Annars är det svårt att ta sig förbi känslan av att Creative Assembly kör på halvfart denna gång. För oavsett hur välgjort Total War: Attila är borde utvecklaren kunna vara mer nydanande än så här.
 

---

Fakta: Total War: Attila
Plattform/testat på: Windows
Utvecklare/utgivare: Creative Assembly/Sega
Pris: 500 kronor.

 

Storslagna tider. 
Nomadtrupperna underhåller.
Vacker presentation.

 

Få nyheter.
Överkomplicerat menyspelande.
Mycket väntan.