I en traditionell kamerasensor har du pixlar, eller bildpunkter, där var och en mäter hur mycket ljus den träffas av. I en plenoptisk kamera däremot mäter du dessutom hur mycket ljus som kommer från olika vinklar och från vilka vinklar.
Fördelen med det här är att kameran kan skapa en 3d-representation av det den tar bilder av, där en vanlig kamera bara fångar en 2d-bild. Nu kanske många rycker på axlarna och säger att 3d-kameror inte är något nytt och att de redan floppat ganska rejält.
Där vanliga 3d-kameror på olika sätt arbetar med dubbla objektiv behöver en plenoptisk kamera bara ett objektiv, men däremot en väldigt annorlunda sensor. Redan för tio år sedan byggde man en fungerande prototyp på Stanford-universitet i USA, men själva idén har varit känd i över 100 år och redan i början av 1990-talet föreslogs den teknik vi ser idag. Men det är först nu på senare år vi fått de högupplösta sensorer och den datorkapacitet som krävs, inte minst i själva kameran.
Utan att vi behöver gräva ned oss i detaljer så bygger Lytro Illum på en teknik där du har en matris med mikrolinser som sitter en bit framför sensorn. Detta olikt en vanlig kamera som har en mikrolins framför varje pixel och som är placerad omedelbart ovanpå pixeln.
Ett par bilder från terrassen framför Stockholms stadshus. Det här är vad Lytro kallar “levande bilder” (living images) där du kan flytta fokus i efterhand. Prova att klicka på olika saker i bilderna och se hur skärpeplanet flyttas och den 3d-känsla det kan ge.
Vi förstärkte 3d-känslan lite i efterbearbetningen. Notera att det blev lite fula komprimeringseffekter när vi laddade upp bilderna på webben, i vår dator ser det snyggare ut.
Hur funkar det i praktiken då? Jo, Lytro Illium ger riktigt bra bilder och för en van fotograf är det en lika underlig som fascinerande känsla att kunna styra skärpeplanet och skärpedjupet i efterhand. Vi hjälps mycket av att Lytro tillhandahåller föredömligt bra videoguider både till tekniken och hur man använder kameran. Här kan övriga kameratillverkare lära sig en hel del om hur man på ett tydligt sätt förklarar komplicerad teknik och ett dessutom i detta fall mycket ovanligt arbetsflöde.
Själva kameran är en rejäl pjäs på närmare kilot, stor som en traditionell spegelreflexkamera med en rejäl kitzoom. Men då har du förstås en åtta gångers zoom som till råga på allt är mycket ljusstark med en maxbländare på f/2,0 genom hela zoomomfånget. Lite trist att det inte är mycket till vidvinkel.
Största nackdelen i hanteringen är frånvaron av sökare, det är ett stort minus. Dessutom fungerar bildskärmen inget vidare i starkt solljus. Vi byggde en egen huv runt skärmen med silvertejp vilket hjälpte en hel del.
Kameran kan ta tre bilder per sekund, men det här är inte en kamera för snabb fotografering. Den som drömmer om att ta sportbilder där man själv styr skärpan i efterhand får nog vänta ett tag till, avtrycksfördröjningen och kamerans allmänna långsamhet gör den ganska oanvändbar för actionfoto.
När du fått in bilderna i Lytro Desktop organiseras de i en biblioteksmodul och du arbetar med dem i en framkallningsmodul precis som i vilken råfilskonverterare som helst.
Sedan har du en en modul där du kan skapa och styra bildeffekter som hur skärpan skall kunna flyttas. När du är klar exporterar du bilderna.
Nej, det här är snarare en kamera att köra på stativ och för att skapa läckra skärpeåkningar. Lysande för en reklambyrå som vill skapa coola bildeffekter att lägga upp på webben eller väva in i en video. Vad vi förstår så är för övrigt Lytros nästa stora satsning att skapa en plenoptisk videokamera, och får de till den tekniken kommer de revolutionera tillvaron för filmskapare. Där är ju dessutom kraven på upplösning hur som helst inte lika höga som i stillbildsvärlden.
Där den här tekniken verkligen kan komma till sin rätt är kanske snarare inom industri och andra sammanhang där du extremt snabbt och effektivt kan skapa en zoom- och panorerbar 3d-bild av ett utrymme och hur alla föremål i det utrymmet ser ut och var de befinner sig. I en videofilmande övervakningskamera skulle den här tekniken ge både fantastiska och snudd på läskiga möjligheter.
Sensor: 1/2 tum, 40 megarays, cmos.
Objektiv: 8,3 gångers zoom, motsvarande 30-250 mm.
Närgräns: 0 cm.
Skärm: 4 tum, 1,15 miljoner bildpunkter, pekskärm.
Sökare: Nej.
Serietagning: 3 bilder/sek.
Inbyggd blixt/mikrofoningång: Nej/nej.
Video: Nej.
Minne: Sd.
Anslutningar: Usb 3, wifi.
Storlek: 14,5 x 16,6 x 8,6 cm.
Batterikapacitet: Ingen uppgift.
Vikt: 940 gram med batteri och minneskort, men utan objektiv.
Pris: 17 000 kronor.
Spännande teknik
Coola bildeffekter
Smart hantering
Suveräna videoguider
Extrem prylfaktor
Klumpig
Ingen sökare
Lågupplöst bild
Omständligt arbetsflöde
Ingen video
Skärmen klarar inte solljus
Fördelen med det här är att kameran kan skapa en 3d-representation av det den tar bilder av, där en vanlig kamera bara fångar en 2d-bild. Nu kanske många rycker på axlarna och säger att 3d-kameror inte är något nytt och att de redan floppat ganska rejält.
Men Plenoptiska kameror är något helt annat än en vanlig 3d-kamera. Ska man vara petig är det faktiskt en 4d-kamera.
Fri fokus
En av de fascinerande funktionerna i plenoptiska kameror är att du i efterhand kan både flytta fokus och öka eller minska skärpedjupet. Man kan säga så här: I en traditionell kamera fångar du en 2d-bild där du får fram en 3d-känsla genom att det som är framför och bakom fokusplanet blir oskarpt. I en plenoptisk kamera gör du i princip tvärtom: du fångar in 4d-information och kan genom det i efterhand bestämma var skärpeplanet skall ligga i en 2d-bild du sedan skapar.Där vanliga 3d-kameror på olika sätt arbetar med dubbla objektiv behöver en plenoptisk kamera bara ett objektiv, men däremot en väldigt annorlunda sensor. Redan för tio år sedan byggde man en fungerande prototyp på Stanford-universitet i USA, men själva idén har varit känd i över 100 år och redan i början av 1990-talet föreslogs den teknik vi ser idag. Men det är först nu på senare år vi fått de högupplösta sensorer och den datorkapacitet som krävs, inte minst i själva kameran.
Utan att vi behöver gräva ned oss i detaljer så bygger Lytro Illum på en teknik där du har en matris med mikrolinser som sitter en bit framför sensorn. Detta olikt en vanlig kamera som har en mikrolins framför varje pixel och som är placerad omedelbart ovanpå pixeln.
Baksidan med den här tekniken är att du offrar oerhört mycket upplösning för att uppnå den plenoptiska effekten. I prototypen de byggde på Stanford för tio år sedan använde de en 16- megapixelssensor och skapade ur det en plenoptisk bild på 90 kilopixel. Alltså, mindre än en tiondels megapixel.
Små bilder, stor kamera
I moderna plenoptiska kameror som Lytro Illum får vi ut mer detaljrikedom, men fortfarande handlar det om att offra mycket detaljupplösning för att istället få information om hur långt bort olika objekt i bilden är. Med Illium blir den maximala bildstorleken 2416 x 1668 pixlar, bara fyra megapixel ur en matris med 40 miljoner mätpunkter.
Ett par bilder från terrassen framför Stockholms stadshus. Det här är vad Lytro kallar “levande bilder” (living images) där du kan flytta fokus i efterhand. Prova att klicka på olika saker i bilderna och se hur skärpeplanet flyttas och den 3d-känsla det kan ge.
Vi förstärkte 3d-känslan lite i efterbearbetningen. Notera att det blev lite fula komprimeringseffekter när vi laddade upp bilderna på webben, i vår dator ser det snyggare ut.
Hur funkar det i praktiken då? Jo, Lytro Illium ger riktigt bra bilder och för en van fotograf är det en lika underlig som fascinerande känsla att kunna styra skärpeplanet och skärpedjupet i efterhand. Vi hjälps mycket av att Lytro tillhandahåller föredömligt bra videoguider både till tekniken och hur man använder kameran. Här kan övriga kameratillverkare lära sig en hel del om hur man på ett tydligt sätt förklarar komplicerad teknik och ett dessutom i detta fall mycket ovanligt arbetsflöde.
Själva kameran är en rejäl pjäs på närmare kilot, stor som en traditionell spegelreflexkamera med en rejäl kitzoom. Men då har du förstås en åtta gångers zoom som till råga på allt är mycket ljusstark med en maxbländare på f/2,0 genom hela zoomomfånget. Lite trist att det inte är mycket till vidvinkel.
Sökare saknas
Hanteringen är i det stora hela överraskande smidig för att vara en så annorlunda kamera. Pekskärmen är precis lagom känslig, knapparna kunde varit tydligare, men inställningsratten för exponeringskompensation är föredömlig.
Det är ovanligt med en dedikerad fokusknapp precis som på stora proffskameror. Gränssnittet på skärmen för att styra fokus och skärpedjup är föredömligt smart. För en van fotograf känns det konstigt med ett fokushistogram, men när vi väl kommer över förvåningen är funktionen supersmart. Vi kan inte låta bli att önska att vanliga kameror kunde visa sådan information i en elektronisk sökare eller i live view-läge.
Största nackdelen i hanteringen är frånvaron av sökare, det är ett stort minus. Dessutom fungerar bildskärmen inget vidare i starkt solljus. Vi byggde en egen huv runt skärmen med silvertejp vilket hjälpte en hel del.
Kameran kan ta tre bilder per sekund, men det här är inte en kamera för snabb fotografering. Den som drömmer om att ta sportbilder där man själv styr skärpan i efterhand får nog vänta ett tag till, avtrycksfördröjningen och kamerans allmänna långsamhet gör den ganska oanvändbar för actionfoto.
Behöver specialprogram
Du arbetar med bilderna i programmet Lytro Desktop, vi körde version 4.1. Arbetsprocessen kommer kännas bekant för alla fotografer som fotograferar i råformat och kör program som Lightroom. Du importerar bilder, en process som tar rejält lång tid även med en snabb kortläsare. Varje bild tar upp ungefär 125 megabyte diskutrymme vilket är exceptionellt mycket i relation till bildstorleken.När du fått in bilderna i Lytro Desktop organiseras de i en biblioteksmodul och du arbetar med dem i en framkallningsmodul precis som i vilken råfilskonverterare som helst.
Sedan har du en en modul där du kan skapa och styra bildeffekter som hur skärpan skall kunna flyttas. När du är klar exporterar du bilderna.
Här kan du skapa en vanlig jpeg-fil, eller en liten videosnutt med olika typer av skärpeförflyttningar. Men det intressantaste alternativet är ändå att skapa en levande bild som du laddar upp till Lytros egen molntjänst där du kan dela dem med andra. Det är så vi skapat exempelbilderna till den här artikeln.
Inte för alla
Så är Lytro Illium en revolution för fotografer? Nej, ärligt talat inte. Men det är en oerhört cool demonstration av en spännande teknik. Många har drömt om att kunna ta sportbilder och utan åratal av träning få lika snyggt skarpa bilder som proffsfotograferna med sina objektiv för hundratusentals kronor. Det kan du glömma, med Lytro Illium, kameran är för långsam för sådant.Nej, det här är snarare en kamera att köra på stativ och för att skapa läckra skärpeåkningar. Lysande för en reklambyrå som vill skapa coola bildeffekter att lägga upp på webben eller väva in i en video. Vad vi förstår så är för övrigt Lytros nästa stora satsning att skapa en plenoptisk videokamera, och får de till den tekniken kommer de revolutionera tillvaron för filmskapare. Där är ju dessutom kraven på upplösning hur som helst inte lika höga som i stillbildsvärlden.
Fascinerande teknik
Lytro Illum är en dyr, klumpig, långsam kamera med liten bildsensor. Den saknar sökare, videofunktion och möjlighet att byta objektiv. Arbetsflödet är långsamt och bilderna tar sjukt mycket diskutrymme. Men det här är också en demonstration av en fascinerande teknik och den kan skapa riktigt läckra bildeffekter. För dem som behöver sådant är den förhållandevis billig och mycket enklare att arbeta med än att skapa samma effekter via datoranimering.- Här kan du själv titta på bilderna och ställa fokus manuellt
Där den här tekniken verkligen kan komma till sin rätt är kanske snarare inom industri och andra sammanhang där du extremt snabbt och effektivt kan skapa en zoom- och panorerbar 3d-bild av ett utrymme och hur alla föremål i det utrymmet ser ut och var de befinner sig. I en videofilmande övervakningskamera skulle den här tekniken ge både fantastiska och snudd på läskiga möjligheter.
Omdöme
Lytro Illum är egentligen ingen kamera för fotografer, utan för tekniknördar, forskare eller den som vill skapa 3d-bilder av något. Som kamera är Illium långsam, klumpig och med ett krångligt arbetsflöde. Men som glimt av en spännande teknik är den fascinerande. Varje större fotoskola borde skaffa en, den är ett utmärkt pedagogiskt verktyg för att förklara skärpedjup och hur 3d-känsla i ett fotografi uppstår. Och prylfaktorn är skyhög.Fakta: Lytro Illum
Tillverkare: Lytro, https://a.m3.se/cSensor: 1/2 tum, 40 megarays, cmos.
Objektiv: 8,3 gångers zoom, motsvarande 30-250 mm.
Närgräns: 0 cm.
Skärm: 4 tum, 1,15 miljoner bildpunkter, pekskärm.
Sökare: Nej.
Serietagning: 3 bilder/sek.
Inbyggd blixt/mikrofoningång: Nej/nej.
Video: Nej.
Minne: Sd.
Anslutningar: Usb 3, wifi.
Storlek: 14,5 x 16,6 x 8,6 cm.
Batterikapacitet: Ingen uppgift.
Vikt: 940 gram med batteri och minneskort, men utan objektiv.
Pris: 17 000 kronor.
Spännande teknik
Coola bildeffekter
Smart hantering
Suveräna videoguider
Extrem prylfaktor
Klumpig
Ingen sökare
Lågupplöst bild
Omständligt arbetsflöde
Ingen video
Skärmen klarar inte solljus
Betyg 6 av 10