Allt du behöver veta om 4k-skärmar – se upp för felaktiga kablar

Den första vågen av 4k-skärmar nådde inte riktigt hela vägen fram, även om möjligheterna var kittlande och många tittade drömskt mot de superhögupplösta skärmarna. Antingen var de på tok för dyra eller så var de för enkla och hade inte tillräckligt bra bildkvalitet för sitt pris.

 

I dag ser det annorlunda ut. De billigaste skärmarna med tn-paneler har både blivit något bättre och framför allt så billiga att det går att köpa utan att ruinera sig. De bra skärmarna med ips-panel och färgkalibrering har blivit betydligt billigare.

 

Missa inte testet: Swedx 4k-tv för under 5 000 kronor

 

Att ta steget från en vanlig gammal full hd-skärm till 4k kräver dock lite planering. Du måste tänka på om din dator klarar att driva den höga upplösningen, vilken sorts kabel du behöver, och även vilket system och vilka program du ska använda.
 

 

Ultra hd

Till att börja med: 4k-skärmar, eller uhd (ultra high definition) som det också kallas, har enormt många bildpunkter. En vanlig full hd-skärm (1080p) har 1 920 x 1 080 pixel eller cirka 2,1 megapixlar. De flesta 4k-skärmar har fyra gånger så många pixel med 3 840 x 2 160 bildpunkters upplösning. Med dubbelt så hög linjär upplösning kan 4k-skärmar i samma storlek som en full hd-skärm visa betydligt skarpare bilder.

 

En 4k-skärm har fyra gånger så många bildpunkter som en full hd (1080p)-skärm, vilket gör att bilder blir betydligt skarpare.

 

Den höga upplösningen gör också att du kan redigera foton i 100 procent zoom utan att behöva skrolla runt så mycket. Särskilt för proffsen är det en stor bonus.

 

Att driva en 4k-skärm ska inte vara ett problem för de flesta någorlunda moderna datorer, även med integrerade grafikkretsar. I alla fall inte för vardagsbruk. De som vill spela spel behöver rejält kraftfulla grafikkort (helst ett par stycken) för att köra moderna spel med full 4k-upplösning.

 

Ett exempel: I spelet Crysis 3 får det kraftfulla Geforce GTX 980-kortet bara ut 16-20 bilder per sekund med inställningarna på High och 4k-upplösning. Med dubbla 980-kort kommer du över 30 bilder per sekund och kan faktiskt spela. Nvidias Titan X och AMD:s Radeon R9 295 x 2 klarar båda att köra de flesta titlar med 4k och höga inställningar, men inte ultrahöga och inte med 60 bilder per sekund som ofta är att föredra.

 

Nvidia Geforce GTX Titan X är det enda grafikkortet med en ensam grafikprocessor som kan spela moderna spel med 4k-upplösning och spelbar uppdateringsfrekvens.
 

 

Paneltyper och skärmteknik

Precis som med andra skärmar finns det 4k-skärmar som använder olika tekniker i skärmpanelerna. Tn (twister nematic), ips (in-plane switching) och igzo (indium gallium zinc oxide) är de vanligaste, men det finns även olika va-varianter (vertical alignment) och pls (plane to line switching). Tn är billigast, följt av ips och igzo.

 

Tn-paneler har kortast responstid och vänder sig till spelare och de som bryr sig mer om pris än om korrekta färger och hög betraktningsvinkel. Duger inte för de som arbetar med bild och video.

 

Ips-paneler har bra betrakningsvinklar och oftast bra färgåtergivning, men lite längre responstid. Medan de flesta tn-skärmar har 1 millisekunds responstid ligger ips-baserade skärmar på 4-8 millisekunder.

 

Missa inte: Här är 4k-kameran du sätter på örat

 

Igzo-paneler använder ett annat material i de tunna transistorer som aktiverar enskilda bildpunkter på tft-skärmar. I andra paneler används amorft kisel, medan igzo använder ett salt av indium, gallium och zink. Det gör att de drar mindre ström, är ljusstarkare och kan ha tätare pixlar vilket kan användas för att göra små 4k-skärmar.

 

Du måste så klart utgå från dina egna behov när du väljer skärmtyp, men för de flesta är vidare betraktningsvinkel och bättre färger viktigare än kortare responstid – om det passar i budgeten.

Läs mer på nästa sida

Uppdateringsfrekvens är också något att tänka på med 4k-skärmar. Många av de billigaste 4k-skärmarna som finns att köpa har bara 30 hertz uppdateringsfrekvens, medan de flesta skärmar med lägre upplösning har 60 hertz, eller upp till 144 hertz för spelskärmar.

 

Även om en del lär påstå att 30 hertz duger för att redigera foton och liknande kan det faktiskt vara irriterande att använda en så långsam skärm. Muspekaren rör sig lite ryckigt, när du flyttar ett fönster hackar det fram över skärmen, och de jämna rörelserna du vant dig vid från 60 hertz-skärmar är som bortblåsta. Håll dig till 60 hertz om du verkligen inte måste nöja dig med 30 hertz.

 

Äldre 4k-skärmar använde multi-stream transport för att kunna visa sin höga upplösning med normal uppdateringsfrekvens. Det gör att de kan dyka upp som två separata skärmar i Windows.

 

En annan märklig sak med många 4k-skärmar är att de syns i datorn som två skärmar med upplösningen 1 920 x 2 160 pixel som hamnar sida vid sida. Många nya skärmar har nyare teknik som gör att de kan visa full 4k-upplösning med 60 hertz, men äldre skärmar använde antingen två kablar eller en displayport-kabel och ett grafikkort med stöd för en teknik som kallas multi-stream transport för att klara detta. Utan den tekniken kan de bara visa 3 840 x 2 160 bildpunkterr med 30 hertz.

 

Missa inte: 4k-projektorn för ambitiösa nördar – vi testar

 

Multi-stream transport var ett praktiskt sätt att kringgå tekniska begränsningar för ett par år sedan, men skärmar med tekniken kan bete sig konstigt. I program som bara är gjorda för att visas på en skärm när du har flera skärmar till exempel, som menyer i många spel, blir det väldigt konstigt.

 

Håll dig till nyare skärmar som använder displayport 1.2 eller hdmi 2.0 för att visa 4k med 60 hertz utan multi-stream transport.

 

Acers Xb280hk är en 4k-skärm med G-sync-teknik och single-stream transport som kan visa full 4k-upplösning via en ensam displayport-kabel utan konstigheter.
 

 

Kabelbekymmer

Även om många displayport-kablar är märkta med ett versionsnummer – som 1.1 eller 1.2 – har standarden utformats så att alla certifierade kablar kan användas med skärmar som stödjer alla versioner av den. Använder du en certifierad kabel spelar det alltså ingen roll när den tillverkades, och du får garanterat full kompatibilitet och bästa prestanda.

 

Tyvärr finns många icke-certifierade kablar – varav vissa såldes tillsammans med skärmar från stora, välkända tillverkare – som i många fall har små tillverkningsfel som gör att de kan ge problem med bilden.

 

Alla displayport-kablar är inte lika. Många ocertifierade kablar är felkopplade och kan ge upphov till allehanda konstigheter.

 

Många ospecificerade kablar kopplar in pin 20 så att ström kan forsa tillbaka in i din dator. Andra fel du kan stöta på: Grafikkortet och skärmen hamnar ur synk, inkopplade usb-enheter aktiveras trots att systemet är avstängt, datorn blir allmänt instabil. De kan också ha för låg genomströmning och därmed inte klara 4k-upplösning med 60 hertz som utlovat.

 

Om din nya fina 4k-skärm verkar ha drabbats av något av dessa problem är det första du ska göra att kontrollera kabeln och förmodligen köpa en ny, displayport-certifierad kabel.

 

Test: Asus snabba 4k-skärm finns till budgetpris

 

Hdmi är knepigare. En del 4k-skärmar kan visa full upplösning via hdmi, men de flesta grafikkort stödjer bara hdmi 1.4 som begränsar 4k-skärmar till hackiga 30 hertz. Med nya hdmi 2.0-standarden kan skärmarna drivas med 60 hertz vid 4k, men då måste även grafikkortet stödja den nya standarden. I dag är det helt klart säkrast att ansluta 4k-skärmar via displayport för full kompatibilitet.
 

 

Gränssnittsuppskalning

En annan sak att ha i åtanke är gränssnittsuppskalning i operativsystemet.

 

Med de flesta 4k-skärmar är pixeltätheten så hög att text och andra gränssnittselement blir svårlästa vid Windows och OS X:s vanliga inställningar. Menyer kan bli svårlästa om du inte har ögon som en stridspilot.

 

Windows inställningar för gränssnittsuppskalning.

 

För att motarbeta det kan moderna operativsystem skala upp gränssnittet så att text och annat ser normalstort ut, genom att de använder fler pixel än på en lågupplöst skärm. Både Windows 8.1 och OS X Yosemite har bra stöd för denna teknik (som kallad hidpi), men det fungerar inte i alla riktigt alla program.

 

Har du en Mac av hyfsat ny modell och den senaste versionen av OS X Yosemite fungerar 4k-skärmar riktigt bra, och uppskalning med hidpi och olika virtuella upplösningar (till exempel 5 120 x 2 880 bildpunkter med 2x-skalning på gränssnittet) fungerar som det länge har gjort på Apples Macbook Pro-datorer.

 

På en nyare pc med Windows 8.1 har Microsoft gjort stora framsteg på den här fronten också, och för det mesta ska det fungera bra, men ett fåtal program har fortfarande problem. Så om du har några särskilda program som är väldigt viktiga är det bäst att googla lite för att försäkra dig om att just dina program fungerar felfritt med 4k och hidpi.