Därför är Mad Max-spelet en besvikelse

Det kan tyckas märkligt att vi har väntat en evighet på en speltoklning av Mad Max. Licensen borde trots allt göra sig utmärkt i interaktiv form. Här finns formeln som definierar dagens storproduktioner: en ensam hjälte på ogästvänlig och exotisk plats ställs mot ett till synes övermäktigt hinder.

Bilen i fokus

Studion som till slut har gett sig på licensen är Avalanche, som tidigare gjort sig kända för Just Cause-serien. I likhet med den serien har man valt att paketera Mad Max i en öppen värld-kostym, fyllt till bredden med sidouppdrag att ägna sig åt och fientliga belägringar att ta över.

 

Läs mer: Gears of War: Ultimate Edition – actionklassikern håller än i dag

 

Och precis som sig bör utspelar sig Mad Max i ett ökenlandskap, där mestadels av tiden tillbringas bakom ratten på Magnus Opus. Bilåkandet fungerar också utmärkt. Fysiken har en del gemensamt med Warthogen i Halo-serien, om än inte lika överdriven. Dessutom ställs vi hela tiden mot fientliga fordon, som besegras med hjälp av de många vapen som det går att utrusta bilen med.
 

Postapokalyps och samhällskollaps

Alla som har följt den här licensen genom åren vet att den trots sitt namn inte i första hand handlar om Mad Max. Faktum är att han mer är en passiv betraktare i en värd som fått se de verkliga effekterna av en samhällskollaps. Att skildra det här i spelsammanhang är möjligen inte det enklaste, men Avalanche lyckas ändå hålla det på rätt nivå. Stämningen är dyster, och Mad Max är ingalunda någon utvald hjälte som till slut kommer att ställa allt till rätta. Det känns befriande.

 

Just hela biten med postapokalyps har Avalanche träffat mitt i prick med. Världen känns inte bara ogästvänlig utan även skrämmande bekant. Överallt finns spår av det som en gång var en plats befolkad av vanliga människor. Här syns inte bara förlista oljetankrar och söndertrasade broar, utan även familjefoton och andra personliga tillhörigheter. 

Betydande brister

Men trots en del riktigt bra klossar lyckas inte Avalanche fullt ut med sitt bygge. Mestadels beror det på att Mad Max i grunden visar upp en rad brister, där den allvarligaste utan tvekan är handlingen. Berättelsen och dess karaktärer är visserligen varken bättre eller sämre än de flesta andra liknande titlar, men eftersom dessa punkter får så mycket utrymme blir det ett problem. Karaktärerna är, med några extremt få undantag, nämligen slätstrukna och helt ointressanta. Vi får aldrig lära känna dem på djupet, men förväntas samtidigt både sympatisera och sörja med dem.

 

Läs mer: Grattis, Command & Conquer. Så minns vi succéklassikern.

 

Bristerna kan även ses i det spelmekaniska. Eftersom Mad Max ingår i Warner Bros Games ständigt växande katalog av filmlicenstitlar går stridssystemet i samma anda som Batman: Arkham Knight. Det betyder att du hamrar på slagknappen samtidigt som du mellan varven tvingas parera attacker. Men där Batman: Arkham Knight varierade sina rätt tråkiga strider med smygmoment finns det inte några sådana möjligheter i Mad Max. Och eftersom striderna ser likadana ut från början till slut blir de föga underhållande i längden.

 

Uppdragsstrukturen är inte mer varierande den. För att få tillgång till uppgraderingar till Magnum Opus tvingas Max bege sig ut på uppdrag av den sort som i spelvärlden närmast skämtsamt kallas för ”fetch quests”. Det handlar kort och gott om uppgifter där du tvingas samla in ett visst antal föremål innan du kan slutföra uppdraget. Det är något bättre ställt med huvuduppdragen, men inte heller dessa är i närheten av lika välgjorda som i exempelvis nämnda Batman: Arkham Knight.
 

Stundtals bra, men vi hade väntat oss mer

Nej, utan några vettiga karaktärer och med stora brister i såväl stridssystem som uppdragsdesign lyckas aldrig Mad Max lyfta. Det finns som sagt en del riktigt bra delar som gör att väntan på ett Mad Max-spel inte har varit förgäves. Exempelvis är det lätt att inte bli hänförd av miljöerna när solen går ner över Wastlands horisont, eller när du i din bil försiktigt korsar livsfarliga fällor i ett övergivet läger. 

 

Det är bara det att med den meritlista Avalanche besitter hade vi hoppats på betydligt mer.
 

---

Fakta: Mad Max

Utvecklare/utgivare: Avalanche/Warner Bros Games
Plattform: Playstation 4, Xbox One, pc
Testad plattform: Playstation 4
Pris: cirka 600 kronor.

 

 

 

Stämningen är tät.
Bilfysiken.
Uppgraderingsmöjligheter.
Bra musik.

Platta karaktärer och trist handling.
Stridsystemet.
Uppdragen tenderar att vara fantasilösa.