48 tips som lyfter dina låtar – Tips 1-24
Nils Erikson är verksam som musiker, låtskrivare, producent och ljudtekniker. Han har gett ut sex soloalbum i olika genrer, fått två grammisnomineringar samt skrivit film- och körmusik. Här får du hans bästa tips när du skapar digital musik.
1. ”En bra låt är en bra låt och det spelar ingen roll hur den är inspelad!”.
Om det ändå vore sant … Vad som spelar roll för alla som lyssnar, proffs eller inte, är helhetsintrycket, och då är allting viktigt: melodi, text, form, sväng och karaktär förstås, men också ljudet. Med dagens konkurrensläge behövs genomarbetade arr och välljudande mixar för att nå fram, vare sig det är till kompisar, skivbolag, spelningsarrangörer eller internetpubliken. Detta gäller för alla genrer.2. Fastna inte i jakten på rätt prylar inför en produktion.
Modern digitalteknik, även billiga varianter, låter tillräckligt bra för att göra en skiva hemma, om man har kunnandet. För vissa blir det nästan en dålig ursäkt för att inte komma loss, typ: ”Jag måste bara skaffa lite bättre pre-ampar innan jag kan spela in skivan.” Lägg möda på produktionen, men låt inte tekniken komma i vägen.3. Det är lätt att efter tag börja lägga till mer och mer, särskilt i dag när man har i stort sett obegränsade möjligheter att fläska på under arbetets gång.
Efter ett tag blir man avtrubbad och för att få samma kick av en låt som man fick i början slänger man in mer dist, fetare körer, blixtar och dunder! Om detta händer, pausa från produktionen ett par dagar eller mer, och kom tillbaka med fräscha öron. Om en låt inte klarar sig med för sin genre ”normala” ljud så är det kanske inte en särskilt stark låt.4. Tänk på att akustiska eller elektriska instrument alltid tar mer plats i ljudbilden än digitala.
Har man arrat för digitalpiano är det troligt att man måste spela mindre med en äkta flygel och vice versa. Detsamma gäller alla instrument, till exempel samplade basljud jämfört med riktig elbas. Äkta vara fyller mer.5. Låt en extra inspelare (till exempel i någon av modellserierna Zoom H-, Tascam DR- eller Olympus LS-) spela in allt som händer i studion och kontrollrummet.
Då går inga magiska ögonblick förlorade, även om det inte kom med på någon riktig tagning. ”Wow, kan du göra det där fillet igen?”. Bara att backa och lyssna.6. Om möjligt bör alla rytmiska delar av arrangemanget spelas in samtidigt – alltså bas, trummor, slagverk et cetera.
Inom rimliga gränser är det läckage som då kan uppstå mellan olika mikrofoner bara bra. Det hjälper till att förmedla en känsla av sammanhang och enhet.7. Gör gärna ett par olika mixar av varje låt inför mastringen, en med sångnivån där du vill ha den, en med sången två decibel lägre och en med sången två decibel starkare.
Eller skicka leadsången, med alla tillhörande effekter och volymåkningar, som en separat ljudfil så att mastringsteknikern kan lägga samman den med resten (alltså kompet och alla körer, som en separat stereofil på motsvarande vis). Sångnivån är det mest kritiska i en mix.8. Glöm inte att kolla mixen i lurar med jämna mellanrum.
Numera lyssnar många i huvudsak på musik så. I ett par bra hörlurar upptäcker man dessutom småfel lättare, till exempel orena klipp mellan tagningar, som inte hörs lika tydligt i monitorhögtalarna, hur bra de än är.9. Ett halvstort plåt-reverb (plate) är ofta att föredra framför hall-reverb på trummor.
Hallar har en tendens att låta som en grotta i en mix och fungerar bäst till stora, orkestrala ljud som stråkar och körer.10. Ett bra basljud (elektroniskt, elektriskt, akustiskt) får inte bara innehålla lågbas (under 100 hertz), hur ”gött” det än låter i studions fina monitorer.
Det försvinner helt i mindre högtalare. Se till att det finns mellanregister (cirka 250 hertz och uppåt) och, om det är rytmisk musik, en tydlig attack.11. Att stereomicka sång eller andra akustiska soloinstrument (gitarr, fiol et cetera)
ger ofta mer närvaro än mono, om inte musikern rör sig för mycket förstås.Det finns stereomickar (till exempel Shure VP88, Röde NT4 eller Beyerdynamic MCE82), men två likadana monomickar i x/y-formation cirka 30 centimeter framför ljudkällan går också fint att använda. Ensembler behöver förstås längre avstånd (se även tips 15).
12. Med en bra transientformare går det att trolla, till exempel spela in ett helt trumset med en enda mick.
Genom att sänka attacken skapas ett mer definierat ljud, men helt utan kompressorers typiska pumpande, och på samma vis kan sustainen dras upp för att ge bättre ”bäring”. Användbart till i princip allting och ett måste i en välutrustad studio.13. Elbas kan ofta spelas rakt in i ljudkortet, utan vare sig effekter eller förstärkare, för att sedan i mix köras ut genom lämplig förstärkare och mickas upp.
Det ger större frihet, men om musikern vill ”spela på soundet” är det mindre lämpligt. För elgitarrister kan det vara än mer kritiskt att ha någorlunda rätt ljud redan vid inspelningen.14. Naturlig akustik är bättre än syntetisk, men bara om den är helt rätt eftersom man inte kan göra så mycket åt den.
Legendariska hårdrockarna Led Zeppelin spelade in trummor i trapphus och den kände filmmusikmakaren Hans Zimmer använder konserthallar och kyrkor. Prova dig fram, om möjlighet ges. Sätt en mick ute i hallen, om det låter bra där!15. I en lokal med tveksam akustik är det bättre att spela in allt i stereo.
Ett dåligt rum låter alltid värre i mono än i stereo (se även tips 11).16. Har du en särskild favoritlokal med perfekt akustik men svårigheter att spela in där?
Den som är riktigt ambitiös kan skaffa utrustning för att ”sampla” efterklangen (med en startpistol och mikrofoner) och lägga in den i sitt impulsreverb. Har man tur har någon annan redan gjort det. Altiverb och andra märken erbjuder mängder med olika lokalers ”impulsrespons”, som är samplade på det sättet.17. Bärbar inspelningsutrustning (se tips 18) gör det möjligt att göra pålägg hemma hos artisterna, i stället för att de ska komma till dig.
Smidigt, kostnadsbesparande och ofta mer avspänt. Det kan räcka att vinkla upp några madrasser i ett hörn för att göra ett okej sångbås. Störande ljud utifrån hörs mindre än man tror i mikrofoner, men man kan också använda en ”gate” för att få bort dem ur mixen.18. En billig fältinspelare
är Zoom R8, en något dyrare är Cymatic LR16 (se test i Studio 11-2013) och om du är vid god kassa: Tascam HS-P82.19. Var mycket återhållsam med att skicka ”slaskmixar” till folk, både när det handlar om artister och skivbolag.
Risken är överhängande att de lyssnar in sig på dem och sedan tycker att de riktiga mixarna låter fel.20. Att spela in piano eller flygel hemma i bostaden är svårt.
Det låter ofta burkigt och oproffsigt, så om det inte är just det man är ute efter kan det vara värt att hyra en finare studio. Men om det inte handlar om subtilt solopiano, till exempel inom jazz eller klassiskt, kan en bra mjukvaruflygel vara ett fullgott alternativ. Exempel: Garritan Steinway, Modartt Pianoteq eller Imperfect Samples.21. Om man ska skicka mixen till mastring är det bäst att låta mastringsteknikern göra alla eventuella in- och uttoningar (på slutmixen),
annars tappar man bit-upplösning (se även tips 22) i toningarna, vilket kan låta illa. Vill man ändå göra dem själv är tumregeln cirka 20 sekunders uttoning på en låt, med snabbare fall i början än i slutet, detta för att lyssnaren ska höra att det är en uttoning på gång. Linjära (raka) fade-outs upplevs ofta som omusikaliska. Samma princip gäller även korta uttoningar på separata kanaler i själva mixningen. Intoningar kan dock vara linjära, men det beror ju på vilken roll de har i musiken.22. Headroom (nivåmarginal) är avståndet i decibel från de svagare delarna av en tagning upp till digitala nollan på mätarna.
I motsats till analog inspelning på till exempel rullband ska man aldrig gå över nollan när man spelar in digitalt. Det skapar en ful distorsion som inte går att få bort. I dag är 24 bitars upplösning det vanligaste, och största skillnaden mot 16 bitar är att man får bättre headroom och inte behöver vara lika noggrann med att ha hög och jämn ingångsnivå vid inspelning. Behovet av kompressor på ingången är mindre och dynamiken blir alltså bättre.23. Vissa instrument kan behöva frekvenssepareras för att inte gröta ihop, i synnerhet i basregistret.
Om basen och bastrumman spelar tajt ihop behöver de inte konkurrera om frekvensutrymmet. Låt till exempel bastrumman stå för subbasen (under 50 hertz) och elbasen ligga högre upp, med det lägsta registret filtrerat.24. Kondensatormikrofoner är speciellt bra till svaga och medelstarka ljudkällor som sång, piano, akustisk gitarr, ensembler et cetera.
Finns med stora eller små membran och behöver fantommatning. Exempel: AKG C414, Neumann TLM103, LineAudio CM3.
48 tips som lyfter dina låtar – Tips 25-48
25. Dynamiska mikrofoner lämpar sig bra för starkare ljud som trummor, elgitarr och vissa sångare som tar i från knäna,
men eftersom dynamiska mickar är mer känsliga för avståndet till ljudkällan vill det till att sångaren behärskar tekniken att vara riktigt nära vid svag sång och backa vid stark. Exempel: Shure Beta58A, Sennheiser MD421, ElectroVoice RE20.26. Bandmikrofoner kan vara rätt om man vill ha en varm vintagekänsla, gärna på lite längre avstånd som rumsmickar.
OBS: de tål i de flesta fall inte fantommatning! Exempel: Beyerdynamic M160, Coles 4038, Royer 121.27. Akustiska gitarrer har ofta inbyggda mikrofoner (piezo).
Det kan funka bra i livesammanhang men låter sällan rätt för en studioinspelning. Ställ en kondensatormick 30-40 centimeter framför resonanshålen i stället, gärna i stereo (se tips nr 11).28. Ensembler som bygger på samklang (stråkar, blås, körer et cetera) ska helst spelas in så, tillsammans,
och med mickarna på lite avstånd, exempelvis en meter framför en stråkkvartett, så att deras gemensamma klang inte riskerar att försvinna i mix.29. Ett enkelt men effektivt sätt att få stereobredd i gitarrer, syntar, körstämmor och annat är att kopiera tagningen till ett nytt spår,
lägga det första längst till vänster och det andra längst ut till höger med 20-50 millisekunders fördröjning.30. Lustigt nog lyssnar de flesta som de läser, det vill säga från vänster till höger.
Vill man panorera ut ett instrument är det bäst att låta vänster sida komma lite före. Samma sak gäller om man vill ha ett stereoeko. Om det ska studsa är det bra att låta första studsen ligga till vänster.31. Leadsång mår bra av att i arret ha något annat karaktäristiskt instrument i ljudbilden för att balansera det, rent psykoakustiskt.
Det kan vara exempelvis en cello, ett särpräglat syntljud eller en elgitarr. Inte för mycket, men här och var.32. En knappt hörbar syntpad som spelar ackorden kan göra susen för att limma ihop en mix, även inom genrer som normalt inte har sådant.
Den fyller ut tomrummen mellan instrumenten vilket gör låten lättare att mixa. Använd med försiktighet!33. Var inte rädd för brus.
Med modern digitalteknik är risken att bruset förstör upplevelsen minimal. Lite skit i hörnen är bättre än ett rent helvete.34. Att använda automationen
(programmerbara mixreglar) eller manuellt rita ner ner varje ess i sitt inspelningsprogram (Logic, Pro Tools, Cubase och så vidare) kan ofta vara ett bra alternativ till de-esser, men tar tid om det ska bli bra.35. Basljud tar mycket energi i mixen och kan göra det svårt att få upp volymen i mastringen.
Var särskilt försiktig med plötsliga och starkt mixade baseffekter (subdrones), som är riktiga energitjuvar.36. I ett välavvägt kontrollrum ska det helst inte finnas några frekvenser som förstärks eller försvagas på grund av akustiken.
Men i ett vanligt rum, hemma hos folk, brukar frekvenser mellan 100 och 300 hertz förstärkas av reflektioner från väggarna, vilket ofta upplevs som ”bumlighet”. Därför kan man behöva kompensera något i mix eller mastring för den förstärkningen, genom att sänka generellt, ett par decibel runt 200, med ett lågt q-värde, alltså en inte alltför brant kurva. Låt den plana ut något mot 100 och 300 hertz.37. Omvänt gäller också att om du redan har viss bumlighet i din hemstudiolokal är en sådan kompensation inte nödvändig.
Huvudsaken är ju att det låter rätt hemma hos folk.
38. Spara helst inte mer än ett par alternativa tagningar av varje pålägg.
Det är en mardröm att sitta i mix med för många. Gör det urvalet direkt efter inspelningen i stället. Två-tre bra varianter räcker.39. Om någon av de första tagningarna, till exempel av sång, låter riktigt bra är det sällan meningsfullt att göra fler.
Väldigt få sångare klarar av att nöta och få till ett bättre slutresultat. Spontaniteten och inlevelsen går snabbt förlorad.40. Lägg mycket tid på att ge varje musiker en medhörning som han eller hon trivs med.
Bättre studior har en separat medhörningsmixer vid varje inspelningsplats där den som spelar eller sjunger själv kan ställa balanserna mellan olika instrumentgrupper.41. Mikrofoner behöver inte vara neutrala.
Tvärtom kan det vara bra att leta upp en mick som genom sin karaktär passar en speciell röst eller instrument. Det är väldigt individuellt. Låna hem ett antal olika modeller och prova dig fram, men tänk på att gamla begagnade exemplar kan ha nedsatt ljudkvalitet (beläggningar på membranet), även om det står Neumann på dem.42. Lämna alltid 3-6 decibels headroom i slutmixarna till mastringsteknikern och komprimera inte för mycket på masterbussen.
En lite spretig mix kan samlas ihop i mastringen, men en alltför hoptryckt mix är svår att lätta upp.43. Kolla så att mixen funkar i mono.
Vissa flashiga stereoeffekter kan låta konstigt i köksradion eller från en liten mobilhögtalare.44. Kompressorer i all ära, men för att få sången att verkligen limma med resten måste man nästan alltid justera nivån fras för fras, pillrigt men nödvändigt för helheten.
Det är lätt hänt att sången låter avskärmad från resten annars. Jobbar man med mjukvara kan det vara enklare att rita in nivåkurvor i stället för att åka med mixerreglarna (se även tips 7).45. Panoreringar märks mer i lurar.
Numera lyssnar många framför allt i hörlurar och alltför vågade panoreringar kan upplevas som jobbiga. Se till att balansera ljudbilden så att ljud på ena sidan motsvaras av ljud på den andra, just för alla lurlyssnare därute (se även tips 30).46. Studiomonitorer ska vara så neutrala som möjligt men de samverkar alltid med det rum de står i.
Ju större rum desto större bör monitorerna vara. Har de sedan till exempel för mycket diskant kommer dina mixar att låta diskantfattiga när de spelas i andra system och vice versa, för att man har överkompenserat i mix. Därför måste man ha koll på sina studiomonitorer och veta vad de går för. Skaffa en enkel kalibreringsutrustning (till exempel IK Multimedia ARC System 2) och testa. Ställ därefter in monitorernas eq-kontroller så att signalen blir så jämn som möjligt.47. Bra trummor och bra sång är a och o för alla inspelningar.
Lägg alltid mest tid och resurser på dem.48. Analog kvalitet kostar.
Stora studior och mastringsföretag erbjuder ofta det som tillval, och det ger en annan karaktär på ljudet. Många upplever det som om musiken blir varmare i tonen och låter mer äkta. Störst skillnad blir det om man håller allting analogt, från början till slut. Skaffa då en multikanalig rullbandspelare (undvik kassettband, även om det är retro), mixa i en analog mixer till en annan rullbandare och mastra sedan analogt – och ge ut på lp-skiva. Old school!