Det var Korg som uppfann begreppet ”workstation”. Man var visserligen inte först med själva konceptet – en synt, en sequencer och en klaviatur som samlats i en och samma enhet – men man var definitivt den tillverkare som gjorde begreppet populärt i och med lanseringen av M1 år 1988. Med tiden kom M1:an att bli värdens mest sålda synt (idag har den dock passerats av Micro Korg, reds anm).

20 år senare lanserar Korg nu en workstation under namnet M50. Det är en budgetvariant av Korgs M3, som släpptes 2007 och blev vald till Keyboard of the year på musikmässan i Frankfurt. Det bådar ju onekligen gott.

När vi packar upp M50 är det första som slår oss att knappar och grafik påminner väldigt mycket om Korg M1. Coolt med lite retrostil, tänker vi först, men inser omedelbart att M50 egentligen inte alls ser ålderstigen ut. Det stora teckenfönstret, den belysta styrpinnen och de relativt få knapparna och reglagen ger tillsammmans ett sobert, sparsmakat och elegant intryck. Däremot kommer det veka plasthöljet troligtvis inte att tåla särskilt mycket omild behandling och tufft turnéliv.

Klaviaturen är en semiviktad 61-tangentersvariant som känns ungefär som syntklaviaturer brukar göra i den här prisklassen – den funkar men är inte alltför upphetsande. Klaviaturen saknar aftertouch, men sequencern och ljudenheten hanterar aftertouch (både polyfonisk och channel). M50 finns även i versioner med 88 vägda tangenter respektive 73 semiviktade tangenter.

M50 bygger på Korgs syntesmetod eds (enhanced definition synthesis), samma som används i M3. Dessutom har M50 begåvats med rems (resonant structure and electronic circuit modelling system), vilket innebär akustisk modelering av mikrofoner, högtalare, rör och transistorer.

Vågformsminnet är 256 megabyte stort, och innehåller 1077 multisamplingar (av vilka sju är i stereo) samt 1609 trumsamplingar (av vilka 116 är i stereo). Polyfonin uppgår till maximalt 80 röster, vilket naturligtvis minskar när oscillatorerna tas i anspråk för lagrade ljud, stereosamplingar, korsmixade ljud och liknande. Varje oscillator kan hantera upp till åtta stereo­multisamplingar med upp till fyra filter, fem lfo-generatorer och fem envelopgeneratorer.

Filtersektionen består av två stycken 12-decibelsfilter för varje oscillator med alla standardtyper: lågpass-, högpass-, bandpass- och bandstoppfilter. De kan användas för sig, seriekopplas, parallellkopplas, eller kombineras till en 24-decibelsvariant.
Moduleringsmöjligheterna är väl tilltagna. Varje lfo har 18 olika vågformer, vilka naturligtvis kan justeras i fas och amplitud.

Dessutom ger funktionen ams (alternate modulation source) stora möjligheter att ytterligare påverka hur signalen moduleras.
På sedvanligt Korgmanér sparas ljuden i program (programs) eller i kombinationer (combinations). Ett program är i princip ett ljud uppbyggt av en eller flera vågformer, medan en kombination består av upp till 16 program som används multitimbralt eller i lager samt med arpeggion (en kombination kan alltså användas både till att bygga komplexa syntljud och att spara en uppsättning instrument som används ihop med sequencern). Det finns 640 programplatser, av vilka 608 har laddats med fabriksljud. På samma sätt är det med kombinationerna – det finns 512 platser, varav 384 har laddats med fabriksprogrammeringar. Gott om utrymme, således.

Hur låter det då? Jo tack, det låter bra. Väldigt bra. Ljuden är genomgående välprogrammerade, och det är svårt att peka ut något särskilt starkt kort. Släktskapet med M3 är tydligt.
Det nämndes ovan att en kombination kunde fungera som en uppsättning instrument att använda ihop med sequencern. Låt oss säga att du hittar en kombination som du skulle vilja använda i en komposition. Då trycker du bara Enter-knappen och sequencerns Record-knapp samtidigt, och vips aktiveras ”auto song setup”. Denna funktion lägger in hela kombinationen i sequencern för omedelbar inspelning, inklusive eventuella arpeggion och trumspår.

Antingen älskar man enkelheten och smidigheten med en workstation-synts inbyggda sequencer, eller så föredrar man kraftfullare men samtidigt mer komplexa, datorbaserade alternativ. Hursomhelst så erbjuder Korg M50:s sequencer 16 midi-spår och ett extra tempospår, och med det kommer man egentligen ganska långt. Sequencern har en kapacitet om 128 sånger och 210 000 noter och en maximal upplösning om 480 ppqn, och all information kan redigeras, ned till minsta händelse.

Det viktigaste med en sequencer i en workstation är att det går snabbt att jobba med den och det gör det med Korg M50. Här finns 16 låtmallar (templates) att utgå ifrån. Det ska nämnas att sequencern i Korg M50 endast hanterar midi-data, och att den alltså inte har kapacitet att hantera ljudspår – något som konkurrenten Roland Juno G gör.

Korg M50 har utrustats med två polyfona arpeggiatorer samt en speciell trumarpeggiator som kallas Drum Track. Arpeggiatorerna är kraftfulla, och även om de naturligtvis har de vanliga ”up”-, ”down”- och ”random”-funktionerna, så är de närmast att betrakta som patternbaserade sequencers – och så ser också den grafiska representationen av dem i teckenfönstret ut.

Drum Track är en särskild trumarpeggiator som helt enkelt fungerar som en trummaskin. Här finns 671 olika trumkomp, och du kan spara hela 1000 egna trumkomp. Det smidiga med det här är naturligtvis att du hela tiden har tillgång till färdiga trumspår, som enkelt kan användas i sequencern. Och till varje patch kan du koppla ett Drum Track, vilket innebär att du alltid har ett lämpligt komp att öva/jamma till.

En trevlig finess är den inbyggda pekskärmen. Även om det här knappast är en ny funktion på syntar, så är Korg M50 den första synt i de lägre prisklasserna som kan erbjuda en sådan. Och vi måste säga att det är helt rätt tänkt av Korg. Den tryckkänsliga skärmen gör det så mycket enklare att testa sig fram i menyerna, och på en workstation som riktar sig mot hobbyanvändare och personer som inte har jobbat så mycket med syntar tidigare, bidrar den tryckkänsliga skärmen till att sänka inlärningströskeln markant. Applåd!

Sammanfattning
Korg M50 låter mycket bra och det hörbara släktskapet med M3 är väldigt tydligt. De högklassiga ljuden tillsammans med de kraftfulla arpeggiatorerna och Drum Track-funktionen gör synten till en ren fröjd att spela på. Den tryckkänsliga skärmen gör navigering och redigering så mycket snabbare och smidigare än annars och är en särskilt välkommen funktion på ett instrument som kommer att köpas av personer som inte är så vana vid att handskas med krångliga, menystyrda syntar. Som synthesizer rockar alltså M50, och det gör den även som workstation med sin enkla, snabbjobbade och kraftfulla sequencer. Den erbjuder dock inte ljudinspelning, vilket kan vara ett tillkortakommande när den ställs mot Roland Juno G. Allt som allt kan vi dock konstatera att M50 ger dig oerhört mycket synt för pengarna.

Korg M50
Produkttyp: Workstation-synt.
Tillverkare: Korg (www.korg.com).
Kontakt: EM Nordic (www.emnordic.se).
Produktfakta: 61 tangenter, 256 MB vågformsminne, 1077 multisamplingar, 1609 trumsamplingar, 80 röster, 16-spårs sequencer, 320 x 240 punkters pekskärm.
Pris: 12 950 kronor inkl. moms. 88-tangentersversionen kostar 20 950 kronor inkl. moms.

Hela testet återfinns i Studio 4-09, som finns ute i butik nu.