Vad är det egentligen som är bra med ett Rhodespiano? Det är oerhört tungt, har en såsig klaviatur som är fruktansvärt trögspelad och saknar respons. Mekaniken är dessutom ganska känslig – instrumentet måste stämmas och justeras med jämna mellanrum och låter till råga på allt alldeles... alldeles underbart. Trots detta tog det ganska lång tid innan det dök upp stagepianon där Rhodes- och Wurlitzerpianon tilläts ta plats – den akustiska flygeln var länge det instrument som stagepianot försökte efterlikna och ersätta. På senare år har det dock dykt upp stagepianon med fina simuleringar av elektromekaniska pianon.
Med nya SV-1 är Korg mycket tydliga. Designen är retroinspirerad, och instrumentets tagline är ”Stage Vintage Keyboard”, för att det liksom inte ska råda någon tvekan om vad huvuduppgiften för detta instrument är.
Elpianon är Korg SV-1:s kärnverksamhet. När man startar instrumentet landar man på ett klassiskt Fender Rhodes-ljud. I instrumentet finns fyra multisamplingar av olika Rhodes-pianon, och alla är av mycket hög kvalitet. Vi räknar upp till sex samplingar på samma tangent för olika anslagshastigheter, och även om skarvarna mellan dessa ibland är ganska tydliga ska man komma ihåg att du inte har särskilt bra kontroll över anslaget på ett äkta Rhodes heller – inte minst på grund av den rent ut sagt trista klaviaturen.
På moderna instrument, som SV-1, har man som användare tillgång till klaviaturer med en helt annan kontroll över anslaget – vilket kanske paradoxalt nog gör att man börjar ojja sig över tydliga skarvar... Istället kanske man borde lyssna på helhetsintrycket. Och när vi gör det kan vi bara konstatera att det låter bra. Fruktansvärt bra. Det är inte bara detaljrikedomen i samplingarna, med många nivåer och olika mekaniska biljud, utan också hur väl de olika ljuden interagerar med instrumentets olika effektenheter – hur vi än rattar och mixtrar med ljuden låter det alltid på något sätt autentiskt. Också Wurlitzer-samplingarna låter prima, och det är glädjande eftersom detta annars är ett instrument som vi upplever ofta behandlas lite styvmoderligt i förhållande till sitt mer välkammade syskon. Men om det är något som ofta inte ens behandlats styvmoderligt, utan snarare som något katten släpat in, så är det Yamaha CP80. Så är det inte på Korg SV-1. Faktum är att här låter CP80 hur bra som helst. Samplingsskarvarna är diskreta och anslaget responsivt.
Klavinett är däremot ett mycket använt och användbart instrument. Det finns fyra olika multisamplingar av en Hohner D6 i SV-1. Det är olika pickup/mikrofonkombinationer i D6:an som samplats. Samtliga låter levande och mekaniska.
SV-1 hade inte varit komplett utan de två multisamplingarna av en fm-synt. Det första ljudet är ett klassiskt ”fulltines”-ljud, medan den andra varianten har en lite torrare och träig karaktär. Fultinesljudet har ganska tydliga skarvar mellan samplingarna, men det är ofrånkomligt: en DX7:a med ljudet ”E.PIANO 1” har ett fantastiskt expressivt anslag – inte så konstigt att ljudet troligtvis är ett av synthistoriens mest använda förinställningar.
Det finns även sex fina orgelljud i SV-1. Alla är verkligen användbara, men då SV-1 saknar drawbars känns det som om orglarna mest kompletterar SV-1:s övriga ljudarsenal.
Slutligen finns här några smör-och-bröd-ljud som de flesta keyboardister som funderar på en Korg SV-1 någon gång kommer ha nytta av: en stråkensemble, Mellotronstråkar, en Solina String Ensemble, ett riktigt trist körljud samt avslutningsvis två klassiska polysyntljud, där det sista inte så lite påminner om det Oberheim OB-Xa-ljud som vi alla känner igen från Van Halens ”Jump”.
Även om SV-1 är inriktad mot elektromekaniska och elektroniska pianon, finns här några fina akustiska pianoljud. Det första av dessa uppges vara en japansk flygel (törs vi gissa på en Yamaha?), som samplats omsorgsfullt. Vi hittar inga missljudande multisamplingsskarvar när vi spelar över hela klaviaturen, och skarvarna mellan de olika samplingarna är diskreta.
Nästa ljud uppges vara en tysk flygel – kan det vara en Steinway? Den har något mer ambiens än den japanska flygeln, och multisamplingarna blir inte lika sömlösa. Men trots detta låter den mycket bra.
Nästa multisampling är gjord på ett upprättstående piano, som också det uppges vara av tyskt ursprung. Ofta brukar ”populära” samplingar av upprättstående pianon vara rätt murriga och sakna ambiens – det ska liksom låta lo-fi – men här märks det att Korg samplat ett instrument av hög kvalitet. Tack för det! Om någon tycker diskanten är för skrikig på det här ljudet finns det ju alltid en equaliser på SV-1.
Ett riktigt piano har en resonansbotten över vilken ett oräkneligt antal strängar löper – en, två eller tre per tangent beroende på var på klaviaturen vi tittar. Om vi trycker ner sustain/dämparpedalen kommer även strängar som för tillfället inte spelas att klinga med. Fenomenet kallas för sympatisk resonans, och är en av hemligheterna bakom en flygels fantastiskt rika klang. På Korg SV-1 har det här fenomenet återskapats med ett finfint resultat. Dessutom är sustainpedalen anslagskänslig, vilket ytterligare höjer intrycket av autenticitet. På något av pianoljuden upplever vi dock att dämparfunktionen lyfter med en viss fördröjning när vi trycker ner pedalen, vilket kan vara irriterande när man väl börjat tänka på det.
SV-1 har en layout som är synnerligen enkel och rättfram. I mitten av den uppåtvinklade kontrollpanelen hittar vi åtta stora, rejäla knappar med en tydlig siffra på varje. Här lägger man in sina favoritljud. Det kanske låter lite, men vi tycker att det är helt rätt tänkt för det här instrumentet eftersom det förenklar handhavandet – det blir inte så mycket att hålla reda på. Något annat som förenklar handhavandet är det faktum att kontrollpanelen är uppåtvinklad. Det gör det så mycket enklare att justera något eller byta ljud medan man spelar – inte minst när man sitter ner, vilket man ju oftast gör när man spelar ett sånt här instrument.
Bortsett från knapparna och några rattar för ljudval i mitten, utgörs kontrollpanelen av kontroller för olika effektenheter. Dessa är logiskt placerade i en kedja från vänster till höger, schematiskt så som ljudsignalen vandrar genom dem.
Inledningsvis finns en trebands-eq, som följs av en pre fx-enhet, det vill säga sådana effekter som traditionellt ligger innan förförstärkaren i signalkedjan. Här hittar vi kompressor, boost, univibe (ett slags phaser), Hammond chorus/vibrato, tremolo samt en wah-wah (som antingen kan stå i auto-läge eller kontrolleras med en fotpedal). Man kan bara välja en effekt åt gången, men de låter bra.
Därefter kommer en förstärkarsimulator, som kan verka ganska enkel när man testar den från SV-1:s kontrollpanel, men som med hjälp av den medföljande programvaran kan redigeras mer ingående.
Så kommer vi till moduleringseffekterna, med två chorus, två phasers, en flanger samt en fin lesliesimulator. Också när det gäller moduleringseffekterna gäller att den medföljande programvaran ger åtkomst till betydligt fler parametrar än kontrollpanelen.
Slutligen kommer vi till reverb/delay-enheten, och faktum är att här är den medföljande programvaran absolut nödvändig: det är nämligen inte möjligt att från kontrollpanelen portionera ut en signal som bara innehåller lite, lite reverbsignal och nästan är torr, utan här får man en allt för stor dos reverb redan med den allra lägsta inställningen – lite synd att Korg inte kunnat göra reglaget känsligare i början av utmatningen av reverbsignalen.
På ett stagepiano är naturligtvis klaviaturen en oerhört kritisk faktor. Trivs man inte med den spelar det liksom ingen roll att ljuden är fantastiska – det blir ändå aldrig riktigt kul att spela på instrumentet. Dess bättre är klaviaturen på Korg SV-1 bland de bästa vi har provat. Samtidigt är ju klaviaturpreferenser något högst individuellt, och om man funderar på ett stagepiano bör man naturligtvis prova olika klaviaturer och fundera över vad som passar ens spelstil bäst.
Sammanfattning
När vi började testa SV-1 slogs vi av tanken ”är det här verkligen allt?”. Korg SV-1 är inget billigt instrument, och i samma prisklass finns det stagepianon som erbjuder långt fler ljud (SV-1 har 36 ljud) och funktioner. Men så började det gå upp för oss att det inte var en rättvis tanke. För i stort sett allt som Korg SV-1 gör, gör den så förbaskat bra. Det här instrumentet har till uppgift att simulera både ett elektromekaniskt och ett akustiskt piano, och alla funktioner kretsar kring det. Här finns inget som man inte behöver när man spelar Rhodes, men det finns heller inget som man saknar. Detta gör instrumentet så otroligt enkelt och inspirerande att använda – man sitter och jammar med spelkompisarna och tänker ”här skulle det ju passa med lite phaser när jag lägger ackordmackorna”, vrider pre-fx-reglaget till ”U-Vibe” och det är klart! I spelögonblicket! Handhavandet är snabbt och superintuitivt men framför allt: Instrumentet låter enastående. Med SV-1 har Korg fått till en fullträff
Korg SV-1
Produkttyp: stagepiano med fokus på elpianon och akustiska pianon.
Tillverkare:
Korg (www.korg.com).
Kontakt: EM Nordic
(www.emnordic.se).
Anslutningar: stereo ut (tele & xlr), stereo in (tele), midi in/ut, tre pedalingångar, usb, hörlursutgång.
Pris: 73 tangenter: 19 950 kronor, 88 tangenter: 20 950 kronor. Priser inkl. moms.
Fördelar
- Låter suveränt.
- Enkelt handhavande.
- Genomtänkta funktioner.
- Rolig att spela på!
Nackdelar
- Få funktioner.
- Vissa inställningar kan bara redigeras från den medföljande mjukvaran.
Spelkänsla: 5
Ljudkvalitet: 5
Användarvänlighet: 5
Funktioner: 4
Byggkvalitet: 4
Prisvärdhet: 3
Med nya SV-1 är Korg mycket tydliga. Designen är retroinspirerad, och instrumentets tagline är ”Stage Vintage Keyboard”, för att det liksom inte ska råda någon tvekan om vad huvuduppgiften för detta instrument är.
Elpianon är Korg SV-1:s kärnverksamhet. När man startar instrumentet landar man på ett klassiskt Fender Rhodes-ljud. I instrumentet finns fyra multisamplingar av olika Rhodes-pianon, och alla är av mycket hög kvalitet. Vi räknar upp till sex samplingar på samma tangent för olika anslagshastigheter, och även om skarvarna mellan dessa ibland är ganska tydliga ska man komma ihåg att du inte har särskilt bra kontroll över anslaget på ett äkta Rhodes heller – inte minst på grund av den rent ut sagt trista klaviaturen.
På moderna instrument, som SV-1, har man som användare tillgång till klaviaturer med en helt annan kontroll över anslaget – vilket kanske paradoxalt nog gör att man börjar ojja sig över tydliga skarvar... Istället kanske man borde lyssna på helhetsintrycket. Och när vi gör det kan vi bara konstatera att det låter bra. Fruktansvärt bra. Det är inte bara detaljrikedomen i samplingarna, med många nivåer och olika mekaniska biljud, utan också hur väl de olika ljuden interagerar med instrumentets olika effektenheter – hur vi än rattar och mixtrar med ljuden låter det alltid på något sätt autentiskt. Också Wurlitzer-samplingarna låter prima, och det är glädjande eftersom detta annars är ett instrument som vi upplever ofta behandlas lite styvmoderligt i förhållande till sitt mer välkammade syskon. Men om det är något som ofta inte ens behandlats styvmoderligt, utan snarare som något katten släpat in, så är det Yamaha CP80. Så är det inte på Korg SV-1. Faktum är att här låter CP80 hur bra som helst. Samplingsskarvarna är diskreta och anslaget responsivt.
Klavinett är däremot ett mycket använt och användbart instrument. Det finns fyra olika multisamplingar av en Hohner D6 i SV-1. Det är olika pickup/mikrofonkombinationer i D6:an som samplats. Samtliga låter levande och mekaniska.
SV-1 hade inte varit komplett utan de två multisamplingarna av en fm-synt. Det första ljudet är ett klassiskt ”fulltines”-ljud, medan den andra varianten har en lite torrare och träig karaktär. Fultinesljudet har ganska tydliga skarvar mellan samplingarna, men det är ofrånkomligt: en DX7:a med ljudet ”E.PIANO 1” har ett fantastiskt expressivt anslag – inte så konstigt att ljudet troligtvis är ett av synthistoriens mest använda förinställningar.
Det finns även sex fina orgelljud i SV-1. Alla är verkligen användbara, men då SV-1 saknar drawbars känns det som om orglarna mest kompletterar SV-1:s övriga ljudarsenal.
Slutligen finns här några smör-och-bröd-ljud som de flesta keyboardister som funderar på en Korg SV-1 någon gång kommer ha nytta av: en stråkensemble, Mellotronstråkar, en Solina String Ensemble, ett riktigt trist körljud samt avslutningsvis två klassiska polysyntljud, där det sista inte så lite påminner om det Oberheim OB-Xa-ljud som vi alla känner igen från Van Halens ”Jump”.
Även om SV-1 är inriktad mot elektromekaniska och elektroniska pianon, finns här några fina akustiska pianoljud. Det första av dessa uppges vara en japansk flygel (törs vi gissa på en Yamaha?), som samplats omsorgsfullt. Vi hittar inga missljudande multisamplingsskarvar när vi spelar över hela klaviaturen, och skarvarna mellan de olika samplingarna är diskreta.
Nästa ljud uppges vara en tysk flygel – kan det vara en Steinway? Den har något mer ambiens än den japanska flygeln, och multisamplingarna blir inte lika sömlösa. Men trots detta låter den mycket bra.
Nästa multisampling är gjord på ett upprättstående piano, som också det uppges vara av tyskt ursprung. Ofta brukar ”populära” samplingar av upprättstående pianon vara rätt murriga och sakna ambiens – det ska liksom låta lo-fi – men här märks det att Korg samplat ett instrument av hög kvalitet. Tack för det! Om någon tycker diskanten är för skrikig på det här ljudet finns det ju alltid en equaliser på SV-1.
Ett riktigt piano har en resonansbotten över vilken ett oräkneligt antal strängar löper – en, två eller tre per tangent beroende på var på klaviaturen vi tittar. Om vi trycker ner sustain/dämparpedalen kommer även strängar som för tillfället inte spelas att klinga med. Fenomenet kallas för sympatisk resonans, och är en av hemligheterna bakom en flygels fantastiskt rika klang. På Korg SV-1 har det här fenomenet återskapats med ett finfint resultat. Dessutom är sustainpedalen anslagskänslig, vilket ytterligare höjer intrycket av autenticitet. På något av pianoljuden upplever vi dock att dämparfunktionen lyfter med en viss fördröjning när vi trycker ner pedalen, vilket kan vara irriterande när man väl börjat tänka på det.
SV-1 har en layout som är synnerligen enkel och rättfram. I mitten av den uppåtvinklade kontrollpanelen hittar vi åtta stora, rejäla knappar med en tydlig siffra på varje. Här lägger man in sina favoritljud. Det kanske låter lite, men vi tycker att det är helt rätt tänkt för det här instrumentet eftersom det förenklar handhavandet – det blir inte så mycket att hålla reda på. Något annat som förenklar handhavandet är det faktum att kontrollpanelen är uppåtvinklad. Det gör det så mycket enklare att justera något eller byta ljud medan man spelar – inte minst när man sitter ner, vilket man ju oftast gör när man spelar ett sånt här instrument.
Bortsett från knapparna och några rattar för ljudval i mitten, utgörs kontrollpanelen av kontroller för olika effektenheter. Dessa är logiskt placerade i en kedja från vänster till höger, schematiskt så som ljudsignalen vandrar genom dem.
Inledningsvis finns en trebands-eq, som följs av en pre fx-enhet, det vill säga sådana effekter som traditionellt ligger innan förförstärkaren i signalkedjan. Här hittar vi kompressor, boost, univibe (ett slags phaser), Hammond chorus/vibrato, tremolo samt en wah-wah (som antingen kan stå i auto-läge eller kontrolleras med en fotpedal). Man kan bara välja en effekt åt gången, men de låter bra.
Därefter kommer en förstärkarsimulator, som kan verka ganska enkel när man testar den från SV-1:s kontrollpanel, men som med hjälp av den medföljande programvaran kan redigeras mer ingående.
Så kommer vi till moduleringseffekterna, med två chorus, två phasers, en flanger samt en fin lesliesimulator. Också när det gäller moduleringseffekterna gäller att den medföljande programvaran ger åtkomst till betydligt fler parametrar än kontrollpanelen.
Slutligen kommer vi till reverb/delay-enheten, och faktum är att här är den medföljande programvaran absolut nödvändig: det är nämligen inte möjligt att från kontrollpanelen portionera ut en signal som bara innehåller lite, lite reverbsignal och nästan är torr, utan här får man en allt för stor dos reverb redan med den allra lägsta inställningen – lite synd att Korg inte kunnat göra reglaget känsligare i början av utmatningen av reverbsignalen.
På ett stagepiano är naturligtvis klaviaturen en oerhört kritisk faktor. Trivs man inte med den spelar det liksom ingen roll att ljuden är fantastiska – det blir ändå aldrig riktigt kul att spela på instrumentet. Dess bättre är klaviaturen på Korg SV-1 bland de bästa vi har provat. Samtidigt är ju klaviaturpreferenser något högst individuellt, och om man funderar på ett stagepiano bör man naturligtvis prova olika klaviaturer och fundera över vad som passar ens spelstil bäst.
Sammanfattning
När vi började testa SV-1 slogs vi av tanken ”är det här verkligen allt?”. Korg SV-1 är inget billigt instrument, och i samma prisklass finns det stagepianon som erbjuder långt fler ljud (SV-1 har 36 ljud) och funktioner. Men så började det gå upp för oss att det inte var en rättvis tanke. För i stort sett allt som Korg SV-1 gör, gör den så förbaskat bra. Det här instrumentet har till uppgift att simulera både ett elektromekaniskt och ett akustiskt piano, och alla funktioner kretsar kring det. Här finns inget som man inte behöver när man spelar Rhodes, men det finns heller inget som man saknar. Detta gör instrumentet så otroligt enkelt och inspirerande att använda – man sitter och jammar med spelkompisarna och tänker ”här skulle det ju passa med lite phaser när jag lägger ackordmackorna”, vrider pre-fx-reglaget till ”U-Vibe” och det är klart! I spelögonblicket! Handhavandet är snabbt och superintuitivt men framför allt: Instrumentet låter enastående. Med SV-1 har Korg fått till en fullträff
Korg SV-1
Produkttyp: stagepiano med fokus på elpianon och akustiska pianon.
Tillverkare:
Korg (www.korg.com).
Kontakt: EM Nordic
(www.emnordic.se).
Anslutningar: stereo ut (tele & xlr), stereo in (tele), midi in/ut, tre pedalingångar, usb, hörlursutgång.
Pris: 73 tangenter: 19 950 kronor, 88 tangenter: 20 950 kronor. Priser inkl. moms.
Fördelar
- Låter suveränt.
- Enkelt handhavande.
- Genomtänkta funktioner.
- Rolig att spela på!
Nackdelar
- Få funktioner.
- Vissa inställningar kan bara redigeras från den medföljande mjukvaran.
Spelkänsla: 5
Ljudkvalitet: 5
Användarvänlighet: 5
Funktioner: 4
Byggkvalitet: 4
Prisvärdhet: 3
Den här artikeln har 0 kommentarer:
