Det är roligt att tala om låtskriveri med Michel Zitron, låtskrivare och producent, delaktig i låtar och produktioner med artister som Pauline, Jasmine Kara, Avicii och Swedish House Mafia. Han brinner för att skriva bra låtar och producera musik och när vi ses i hans studio, blir det ett samtal om hårt arbete, inspiration, kontakter – och vikten av att gå på krogen.

Jag är imponerad av det jag har hört, trots att Michel Zitron skriver i en annan genre än min egen. Många av de begåvade låtskrivare och musiker jag har stött på har en ödmjuk och sympatisk inställning till musik – och det gäller också Michel. Det är hårt jobb, kontinuerligt arbete och lite tur som gäller för att lyckas med bragden att få fram en hit. Och just nu är Michel lycklig över framgångarna med låten Save the world med Swedish House Mafia.

– Det är min första stora internationella framgång. Den har legat etta på Itunes-listan i England. Min första världshit, säger han stolt.

Hur gick det hela till?

– Det var en massa tillfälligheter som bara klaffade. Jag var i Los Angeles samtidigt som Vincent Pontare och Sebastian Ingrosso. Jag och Vincent är jättenära vänner och har skrivit ihop tidigare. De var båda i studion i LA och gjorde grunden till Save the world. När vi kom till Sverige fick jag beatet på låten för att Sebastian, som är med i Swedish House Mafia, ville att jag skulle skriva vidare med John Martin. Vi skrev text och melodi, och en månad senare blev det Swedish House Mafias nästa singel. John Martin sjun-ger på den också.

Bakom nästan varje världshit verkar det vara flera låtskrivare inblandade. Hur kommer det sig?

– Nu för tiden funkar det ju oftast så. Man använder sig av sina kontakter utomlands när det gäller låtar som man vill ska slå internationellt. Man skickar till exempel en låtidé till någon artist eller producent utomlands och frågar, vad tycker du om det här? Jo, skitbra, säger de, och skriver kanske en text till idén och skickar tillbaka låten. Och så spelar man in den, och då kanske någon ytterligare blir inblandad.

– Sedan är det mycket politik också. Artisten som ska använda låten kanske vill komma med på ett hörn, då kan det hända att man låter artisten till exempel skriva verserna. Ofta är ett helt team med på en hit.

Är kontakterna i musikbranschen viktiga för att lyckas?

– De är jätteviktiga! Det finns ju en massa folk i branschen som är duktiga men som aldrig når ut för att de kanske inte har rätt personer bakom sig. Det smärtar mig att säga det, och det låter så himla ”branschigt”, men kontakter är A och O. Man måste ha en stenhård vilja att nå fram till sitt mål och på den vägen är kontakterna avgörande.

Om man är ny i branschen och undrar hur man egentligen får de här viktiga kontakterna. Har du något tips?

– Om jag ska vara ärlig, så är nog det bästa att gå ut på krogen. Så är det. Många av mina kontakter har jag knutit på krogen. Det handlar om internet också såklart. Det gäller att vara där. Att prata med folk, och inte vara rädd för att vara intresserad. Har man hållit på ett visst antal år så stöter man ju såklart på människor med samma intresse. Det är bara att leva och vara i musiken så stöter man på människor som är likasinnade. Stockholm är så himla litet, Sverige är så litet.

Vad betyder melodierna för dig?

– Jag är en riktig melodifantast. Det är väldigt viktigt för mig att ha stora melodier. Det är väl ett svenskt arv. Jag gillar stora melankoliska melodier. Jag lyssnar på massor av musik, men finns det inga melodier så kan jag inte tycka att det är bra.
Hur har du kommit fram till den punkt där du är i dag? När började du ägna dig åt musik?

– För mig har det alltid varit naturligt, musiken har varit min väg sedan dagisåldern. Jag har alltid varit en teaterapa och gick på Vår Teater redan när jag var sex–sju år. En dag såg jag en jättestor trumma i hallen. Jag gick fram och började slå på den allt jag kunde. Då kom det ut en lång skäggig latinamerikan och sa argt: Vad gör du, du får inte slå på trumman! Jag blev skitskraj. Då berättade han att han precis hade startat en sambagrupp för barn på tisdagar och att jag kunde komma. Jag började turnera med den här gigantiska sambagruppen i några år och sedan började jag spela trummor. Senare tyckte jag att trummor var för tråkigt, jag ville stå i rampljuset. Och så började jag sjunga och spela egna låtar i stället. På den vägen är det.

– Jag tror på hårt jobb. Även om jag skriver jämt så är varenda låt som ett litet krig för mig, ett litet krig med mig själv. Jag är väldigt kritisk. Vissa kan bara spotta ur sig låtar, men det kan inte jag. Varje låt betyder någonting, även en banal poplåt. Därför har jag också medvetet slutat skriva med folk som jag inte riktigt klickar med. Folk som är inne i hitmakeriet, som tycker att det ska vara exakt den här mallen, för det här skivbolaget söker den här typen av låtar till den och den artisten. Jag tror inte man gör hitar på det sättet. Jag tror att det funkar på ett helt annat sätt egentligen.

Varför väljer du att skriva åt andra artister och inte åt dig själv?

– Jag har lite egna projekt också, och jag skulle ljuga om jag sa att det inte finns en artistdröm i bakhuvudet. Men just nu har jag inte samma behov av att synas på det sättet. Jag älskar fortfarande att stå på scen, men man låser sig så himla mycket när man är artist. Är jag låtskrivare kan jag skriva till en massa olika artister, jag kan skriva till artister som inte är i Radio Rix- formatet. Jag kan göra sådant jag gillar. Friheten är viktig för mig. Jag har märkt att jag kan så många olika stilar, och jag spelar många instrument, jag vill inte låsa mig. Jag kan bara ”go nuts” här inne i min studio och göra det jag känner för.

Jag lämnar Michels studio där en artist har fått vänta under intervjun. Medan de återupptar arbetet tänker jag på vårt samtal, och inser att den framgångsformel jag brukar predika när jag coachar artister har fått ännu en bekräftelse: Gör det du älskar till hundra procent. Bli bra på det du gör. Samarbeta med likasinnade. Sätt upp tydliga mål. Ta steg för steg – och ha kul på vägen. Då får du garanterat ett liv som är roligt att leva. Och framgång – förr eller senare.