Anrika tillverkaren Korg verkar vara alldeles speciellt stolta över den monofoniska synthesizern MS-20. Originalet lanserades 1978 och blev snabbt en favorit bland världens syntmusiker. Karaktäristiskt ljud, många spännande moduleringsmöjligheter och ett pedagogiskt upplägg bidrog till framgången.

Med pyttesyntmodeller som Monotron och Ipad-appar som iMS-20 har både tekniken och kultstatusen återanvänts då och då. Mjukvarusynten Korg Legacy hade till och med en tillhörande midi-klaviatur med reglage som var en hyfsat exakt replika av originalet.

Nya Korg MS-20 Mini är dock inte baserad på denna kontroll-enhet utan är en exakt replika av MS-20, men med 86 procent av dess storlek. Jämfört med ovan nämnda kontrollenhet är den lite större, har bredare och djupare tangenter samt större avstånd mellan kontrollrattarna.
MS-20 Mini är alltså en helt fristående, analog synt. Korg har använt samma slags analoga kretsar som användes för 35 år sedan.

Många som alltid drömt om en ”äkta” MS-20, men avskräckts av vintagepriser och midi-brist ser nu sin chans, och är man redan frälst så är man. Någon a/b-jämförelse med originalet är dock inte detta test, utan vi fokuserar på hur Minin är i sig själv och vad den kan göra för dagens syntmusikanter. Nya generationer har ju återupptäckt lp-skivan och kassettbandspelaren och lanseringen av MS-20 Mini kan ses i ljuset av den stora analogvågen.

Korg MS-20-mini är en exakt kopia av originalet, men i 86 procent av storleken.

Design och funktioner
Som på en gammaldags telefonväxel sitter rattar och kontakter på en upprättstående panel – här finns inga displayer, inga menyer, inga knappar och inga minnen. Vill man ha ett ljud får man vara så snäll och ratta fram det. Det är old school laboratorietänk. Uppläget är likväl pedagogiskt, med signalkedjan från vänster till höger, i stort sett, och med flödesschemat tydligt angett i patchdelen. Originalets handbok med många förslag till patchar följer också med.

Två oscillatorer
Uppe till vänster på panelen sitter de båda oscillatorerna (vco) med olika vågformer, brusgenerator och ringmodulator. Oktavväljarna är stegade medan finjusteringen inte är det. Med den lilla och lite för lättvridna ratten är det lite pillrigt att ställa in tonhöjden riktigt exakt. Synk finns inte.

Högerut följer så högpass- och lågpassfilter med frekvens och ”peak”-kontroller (resonans) och under dem reglerar man modulation av vco och vcf. I mitten finns två envelopgeneratorer. EG1 används i grundläge för att skapa tonhöjdsglidningar medan den mer flexibla EG2 står för själva konturformandet. Portamento gives också.

Höger halva bjuder på omfattande möjligheter att själv koppla ihop Minins alla delar på nya sätt, nästan som på en klassisk modulärsynt. Här finns också fler ”moduler” än vad som syns på vänsterhalvan, såsom sample & hold och rosa brus. Underst sitter en separat signalprocessor för externa ljudkällor. Kul!

Den största tekniska skillnaden gentemot originalet är att minin är utrustad med midi, antingen via en usb-b-kontakt eller via din (endast in).
De 37 tangenterna är små och tar tid att vänja sig vid, men är förbättrade sedan Legacy Controller.

Rattarna är också mindre, men tillräckligt stora. En skillnad är att patchbay-kontakterna nu är 1/8-tum, mot originalets 1/4. Det reser frågan om hållbarhet (minitele har en tendens att glappa med tiden) men intrycket är gediget och det följer med tio gula patchkablar, vilket räcker för även de mest komplicerade kopplingar. Till vänster om klaviaturen sitter ett litet pitchbend-hjul och en modulationsknapp.

Original MS-20 tillverkades på sin tid i två olika versioner. Version 2 var renare men saknade något av aggressiviteten hos ettan, till stor del beroende på att filtersektionen modifierades. När nu Mini-modellen skulle konstrueras ville Korg återskapa version 1 med dess eftertraktade filter, på gott och ont.

Om man exempelvis använder bara en vco med triangelvåg och skruvar ner lågpassfiltret till cirka 60 procent hörs ganska mycket brus och vid tangentsläpp också ett tydligt ”thud”, även när releasen är lång. Den som är ute efter mjuka, flöjtliknande ljud bör nog överväga en annan syntmodell.

Men nu är det ju inte för sin graciösa mjukhet MS-20 blivit legendarisk, snarare är det de radikala in-your-face-sounden som lockar. Och där levererar mr Mini så det räcker och blir över. Även utan att plocka fram patchkablaget går det snabbt att ratta fram sololjud, effekter och basar som får håret att resa sig.

De många möjligheterna att själv koppla ihop syntens olika delar inbjuder till experiment.

Filter med äkta bett
Hemligheten ligger delvis i att högpass- och lågpassfiltret samverkar på ett mycket musikaliskt sätt. Alla syntmodeller har lite olika karaktär på just sina filter och med MS-20 hade Korg ett lyckokast och det är begripligt att de spinner vidare på det.

Analogue Modelling i all ära, men inget biter som ett äkta analogfilter och få har samma bett som det i MS-20. Dock tillåter inte konstruktionen att man ”spelar på filterresonansen”, i alla fall inte tonalt. Även med klaviaturens kontrollspänning patchad till något av filternas frekvens blir det ingen diatonisk skala.

Envelopgeneratorerna i grundkonfigurationen är bra i sig, med snärtig attack och bra utklingningskurva i releasen, men för att kunna styra filterkontur och vca separat måste man ta till kablar. Dessa behövs också för att aktivera pitchbend-hjulet och modulationsknappen.

Moderna syntanvändare är nog vana vid att sådana funktioner är aktiva från början, men det här upplägget öppnar ju också för alternativa och kreativa lösningar. Över huvud taget inbjuder hela kopplingsdelen till vilda experiment och där ligger en stor del av charmen med denna mycket prisvärda produkt.

Midi-anslutningar är en av få moderniteter på MS-20 Mini.

Sammanfattning
Med MS-20 Mini har Korg gjort det möjligt för nya generationer av analogälskare att komma in i syntvärlden på riktigt. Minin är en replika, men en värdig sådan. Tangenterna är små men det går ju att koppla till en extern midi-klaviatur och avsaknaden av minnen är på något sätt befriande.

Den låter som den står, rakt upp i ansiktet. Och den låter bra, särskilt när det gäller aggressiva solon och hårda basljud. Subtilare patcher, som flöjtljud och liknande, är den sämre på och då hörs också egenbruset mer. Vill man däremot ha bett och närvaro, behöver midi och experimentutrymme – men inte vill betala vintagepriser – då är MS-20 Mini helt rätt. Stark vill-ha-faktor!

Testutrustning: Apogee Duet 2-ljudkort, Dynaudio DBM50, AKG K240-Studio-hörlurar.

TIPS:
Koppla en extern ljudkälla, till exempel en elgitarr, till den
inbyggda signalprocessorn och få tillgång till MS-20:s berömda filter.

FAKTA: Korg MS-20 Mini

  • Typ: analog, monofonisk synthesizer.
  • Tillverkare: Korg (www.korg.com).
  • Kontakt: EM Nordic (www.emnordic.se).
  • Syntes: subtraktiv, 2 VCO, 2 VCF (hög+lågpass), 2 EG, 1 LFO.
  • Klaviatur: 37 halvstora tangenter, ej anslagskänsliga.
  • Röster: 1.
  • Anslutningar (1/8-tums): mono ut, hörlursuttag samt patchbay med 33 in/ut-gångar, även för extern signalbehandling. Midi-anslutningar: din in samt usb-b in och ut.
  • Övrigt: 10 patchkablar ingår, extern nätdel.
  • Mått: 49x26x21 cm.
  • Vikt: 4,8 kg.
  • Pris: 5 950 kronor inkl. moms.

Fördelar
  • En äkta analogsynt, Aggressiv och närvarande, Mycket prisvärd.

Nackdelar
  • Brus och biljud kan störa vid mjukare ljud, Små tangenter,
  • Vissa rattar svåra att ställa exakt.

Betyg
Ljudkvalitet: 4
Användning: 5
Byggkvalitet: 4
Prisvärde: 5