Elektron är ett svenskt företag som skapat intressanta musikmaskiner sedan första början. Sedan man lanserade SID-station 1999 har till exempel Monomachine och Octatrack gjort mången modern musiker och ljudkonstnär glada, både live och i studion.
Nu är Elektron äntligen tillbaka där de började, bland de analoga filtren. Men där SID-station var en synt helt baserad på C64:ans ljudmotor så har Analog Four även analoga oscillatorer och vca:er. Dessutom finns det fyrdubbelt av allt.
Det märks att Elektron är ett modernt företag redan då man öppnar lådan till Analog Four. Det är något med paketeringen. Sedan känns synten robust och hållbar på ett klassiskt sätt. Kvalitet, helt enkelt.
Vi kopplar in den medföljande strömförsörjningen och trycker igång maskinen. Trycker på Play, det låter. Bra. Då är det dags att rensa allt som Elektron-teamet programmerat in. Tack och lov finns det ett Mode som heter Empty reset. Dock finns även en Factory reset-funktion om man skulle ångra sig. Maskinen är tömd och jag trycker ner en tangent på det en oktav stora tangentbordet. Det låter. Bra. Nu har allting hamnat i ett defaultläge där de fyra syntdelarna är sågtand med max sustain och filter cutoff på max. Det är bara att börja experimentera.
Analog Four är ett robust syntbygge som andas kvalitet.
Tryck på ratten
Själva upplägget för programmering av ljud består i att man väljer vad man vill redigera med hjälp av de olika tryckknapparna och då dyker dessa aktuella parametrar upp på displayen. Sedan används de tio rattarna till höger om den för att ställa in önskat värde. De är lite sofistikerade i och med att om du trycker ner ratten medan du vrider så blir ändringen större. Till exempel om du skruvar på oscillator tune med ratten nedtryckt ändrar du oktaven i stället för enstaka tonsteg. Mycket bra!
Analog Four består av fyra parallella syntar som i sin tur består av två digitalt styrda analoga oscillatorer, en digital noisegenerator, två analoga filter, en analog förstärkare, två digitala enveloper och två digitala lfo:er. Signalvägen är alltså helt analog, men styrs av sina digitala kamrater. De lever i ”syntbios” skulle man kunna säga.
Vi börjar med att ratta igenom de olika vågformerna på oscillator 1: sågtand, transistor pulsvåg, pulsvåg och triangelvåg. Du kan också välja att låta insignalen fungera som oscillator. Det vill säga att du kan bearbeta och kontrollera i stort sett vad som helst genom till exempel filter och sequencer. Vi har dock enbart använt de interna vågformerna vid testet. Allra bäst tycker vi om triangelvågen, som känns mycket kraftfull. Man kan justera pulsvidden inte bara på pulsvågen utan även på de andra, vilket öppnar för en stor ljudpalett. Denna pulsvidd kan naturligtvis moduleras och varje oscillator har sin egen dedikerade lfo för detta ändamål. Mycket bra.
Som ett chorus
Vidare hittar vi en detune-parameter för att enkelt snedställa ljuden fast med en twist. Den skiljer sig från Fine tune (som bara stämmer om oscillatorn) på så sätt att oscillatorn snedställs mer i de lägre registren. och man erhåller på så sätt en chorusliknande effekt. Du kan även välja om oscillatorn ska följa pitchtracking. Att stänga av den kan vara användbart till exempel vid programmering av vissa effektljud och trumljud. Eller för att skapa en drone-effekt genom att låta en oscillator tracka mot pitchen medan den andra ligger kvar på samma.
Du hittar även en suboscillator som är fixerad en eller två oktaver under den ordinarie oscillatorn – denna har två vågformer, pulsvåg eller fyrkantsvåg. Och sist men inte minst hittar du oscillatorns mastervolym som vid högre nivåer överstyr signalen in i filtret och på en submeny finns en noisedel. Där kan du ställa in noisets omfång, om det ska tona in, ut eller vara konstant.
Usb-porten används för att ansluta Analog Four till datorn, men det är långt ifrån ett måste att göra det.
Kul funktioner
Oscillator 2 har ett liknande upplägg på sida 1 med vågformer, tuning och så vidare. Men på submenyn hittar vi en massa kul funktioner. Vad sägs om am-modulation av oscillator 1 från oscillator 2:s pulsvåg? Det betyder alltså att oscillator 1-volymen slås av och på av tvåans pulsvåg. Mycket ljudvariationer erhålls genom experimenterande med just detta. Du kan även vända så att ettan styr tvåan i stället. Här finns även ett dedikerat vibrato med delay och ställbar oscillatorsynk. Du hittar även Oscillator Retrig, som fungerar så att de båda oscillatorerna alltid startar i samma fas vilket gör att hårdare basljud kan erhållas.
Filterdelen består av två filter i serie – det första är ett vanligt fyrpoligt lågpassfilter, som i våra öron låter rent och fint. Resonansen är kanske inte den mest musikaliska vi hört men det låter bra ändå. Det går att få till extremt kraftfulla bastrummor med bara resonansen och en envelop – eller vackert fågelkvitter med hjälp av en lfo om man hellre önskar det.
I filterkedjan ingår även en overdrivekrets som förstärker nivån in i filter två, som är ett tvåpols multimodefilter.
Det finns sju olika filtertyper att välja mellan. Olika lågpass, högpass och bandpass men även något som heter bandstop och peak. Här finns verkligen mycket roligt att experimentera med. Vi tycker det är bra att Elektron lagt in ett multifilter också då man oftast programmerar flera ljud samtidigt. Då fungerar filtren även som mixverktyg eftersom man ofta vill framhäva vissa frekvenser – då är det enkelt att bläddra bland de olika filtertyperna för att hitta något som gör just det. Båda filtren har dessutom val för hur mycket envelop och pitchtracking ska påverka dem.
Stenhårda basar
Förstärkaren, Amp, är som sagt också helt analog, Teckenfönstret visar på denna sida även parametrar för hur mycket av just detta ljud som går till de olika effektenheterna. Amp har sin dedikerade envelop och den är, trots att den är digital, verkligen snabb och det går att få till stenhårda basar och plinkljud. På Amp finns även en sista volymkontroll.
Enveloper är något som man aldrig kan ha för många av. På analog Four har du inte mindre än åtta stycken. Dock är fem av dem relativt enkla, till exempel den som styr hur snabbt noise tonas in. Det finns tre stycken klassiska attack, decay, sustain, release-enveloper, varav en är dedikerad till Amp medan de andra två kan modulera i stort sett vad som helst.
Via sequencern eller lfo:er går det även att modulera parametrarna i dessa enveloper – lite modulärt tänkande helt enkelt och det gillar vi. På var och en av dessa tre enveloper sitter en shaper med olika förinställningar. Den kan vara bra att ha om man inte vill ställa om alla parametrar utan bara hitta något snabbt. Det går även att modulera mellan dem med hjälp av en lfo.
Teckenfönstret kan upplevas som aningen litet, men det är ändå enkelt att ta kontroll över funktionerna.
Levande effekter
Lfo:erna är också en ansenlig mängd till antalet där två stycken är helt fria att koppla in till i stort sett vad som helst. Det går att välja negativa värden på lfo:n och skicka dem till vald destination.
Effekterna: chorus, delay och reverb var till en början en besvikelse men efter att vi jobbat med dem ett tag insåg vi att de verkligen smälte ihop med ljuden på ett mycket behagligt sätt. Sedan går det ju att styra parametrarna från bland annat lfo:er och det gör effekterna mycket mer levande. Med hjälp av dessa går det faktiskt att göra mer eller mindre färdiga produktioner med bara en Analog Four. Och live är det ju helt underbart att slippa släpa med en till apparat.
Sequencern är en mycket lättjobbad stegsequencer där du kortfattat väljer vilket spår du vill programmera. Sedan trycker du på Rec och väljer vilken ton du vill mata in. När du matat in den så väljer du nästa, petar in den där den passar och så vidare. Det går även att mata in tonerna via tangentbordet, men av någon anledning känns stegprogrammeringen mest naturlig, i alla fall för oss. Sedan finns det effekter som accent och slide att programmera in men även mer avancerade saker som parameter lock, vilket gör att du kan få sequencern att styra till exemplet filtret på ett av stegen. Kanske lite svårt att ta till sig i text men när man sitter där med maskinen är det enkelt att förstå.
Bygg monstersystem
Det finns fyra spår för de interna syntdelarna och sedan ett spår för effekter samt ett för styrning av extern, analog utrustning. Cv/gate-spåret kontrollerar upp till fyra cv/gate-signaler, som skickas via två fysiska stereojack-utgån-gar. Du kan välja om det ska vara V/Oktav, Hz/V, Gate eller Trig beroende på vilken utrustning du tänkt styra. I och med att du har ingångar i filtret kan du bygga upp ett monstersystem med ditt modulära syntsystem och Analog Four. Styr oscillatorerna i modularsystemet från sequencern och mata sedan in dessa i syntdelen för bearbetning. Möjligheterna känns och är i stort sett oändliga. Sedan har varje spår en mute-knapp, vilket är idealiskt om du improviserar fram dina låtar och bygger arrangemangen allt eftersom.
Sammanfattning
Analog Four är flexibel och har egentligen inga negativa sidor. Möjligtvis är teckenfönstrets symboler aningen små, men det kompenseras av att ljuset i det är så behagligt. Syntdelen och sequencern är mycket lätta att förstå och jobba med. Ljudet är modernt och tack vare multimodefiltret, alla modulationsmöjligheter och inte minst sequencern, mycket varierat. Det ska bli spännande att få höra hur dagens musiker kommer ta till sig denna blivande klassiker.
Testutrustning: Genelec 1030.
FAKTA: Analog Four
Produkttyp: Analog synthesizer med inbyggd sequencer.
Tillverkare/kontakt: Elektron (www.elektron.se).
Anslutningar: ljud in l/r, ljud ut l/r, hörlursutgång, cv/gate ut x 2, midi in/ut, sync 24 ut x 2.
Pris: 9 499 kronor inkl. moms.
Fördelar
- Eget och distinkt ljud.
- Stor variationsrikedom.
- Inspirerande och enkel sequencer.
- Bra gränssnitt via usb/midi.
- Bra inbyggda effekter.
Nackdelar
- Teckenfönstret kan uppfattas som aningen litet.
Betyg
Ljudkvalitet: 4
Användarvänlighet: 4
Funktioner: 5
Byggkvalitet: 5
Prisvärdhet: 4