Brad Sundbergs första möte med Michael Jackson var 1985. Brad hade fått jobb på Westlakes studios i Los Angeles och fick ägna sig åt mindre glamourösa uppgifter som att dammsuga golv, tömma askfat, svara i telefon och hämta lunch åt musikerna. Efter framgångarna med Thriller, världens mest sålda skiva, och den omskrivna Victoryturnén som Michael Jackson genomförde tillsammans med sina bröder, höll Michael Jackson vid samma tid till i studion för inspelningen av musiken till filmen Captain EO. Filmen var inspelad i 3D, avsedd för Disneys nöjesparker, regisserad av ingen mindre än Francis Ford Coppola och producerad av George Lucas. En del av musiken i filmen kom senare att användas på Bad-albumet som kom ut två år senare.

– Det var inte en särskilt märkvärdig studio, minns Brad.

– Den var ganska mörk med typisk 70-talskänsla.

Första gången Brad träffade Michael var i korridorerna utanför studion medan Brad var på väg att hämta lunch åt några av musikerna.

– Jag blir sällan tagen av att möta kändisar, jag har träffat rätt många, men det var väldigt stort att träffa Michael Jackson. Man måste komma ihåg hur oerhört populär han var 1985. Det här var ju precis efter Thriller, han hade vunnit en massa Grammys. Han var liksom överallt.

Inspelningen av Bad-albumet
Brad fortsatte att arbeta sig uppåt på Westwood studios. Han var med vid inspelningen av album med andra artister och arbetade med en del reklaminspelningar. Bland annat jobbade han i studion med Michael Jacksons äldre syster Rebbie. Efter att ha pratat med Bruce Swedien, som var Michael Jacksons främsta studioingenjör under alla år, lyckades Brad bli en del av det lag som kom att utgöra grunden för inspelningen av Michael Jacksons Bad-album. Brad fick lov att sitta med under sessionerna på kvällarna, efter att hans vanliga jobbskift var över i studion. Studion gästades även frekvent av Michael Jacksons mer udda husdjur – apan Bubbles och ormen Muscles.

– Westwood Studios byggde en helt ny studio specifikt för inspelningen av albumet, studio D.

I studion fanns ett splitter nytt mixerbord i form av en Harrison MR-2 med 56 ingångar, vilket var väldigt mycket för den tiden.


Här är Brad Sundberg framför spakarna i Westlake-studion i Los Angeles när det begav sig 1989.

– Det här var långt före Pro Tools, säger Brad och berättar att all inspelning, från trummor och instrument till vokaler, skedde analogt.

– Vi brukade använda stora tvåtumsband med 24 spår.

Själva tekniken intresserade egentligen inte Michael Jackson så mycket, enligt Brad Sundberg.

– Däremot var han väldigt intresserad av vad man kunde få fram för resultat med tekniken. Vi pressades att utföra sådant som inte var möjligt och uppfann nya tekniker.

Bad-albumet innehåller elva låtar, men inför albumet skrev Michael Jackson hundratals sånger och tog med sig de bästa till studion för att arbeta på dem. En del av de tidigare osläppta låtarna såg dagens ljus först under 2012, när ett nysläpp av albumet gjordes för att fira att det är 25 år sedan albumet först kom ut.

– Vi arbetade med åtminstone trettio-fyrtio låtar, men en del av dem blev aldrig färdigställda utan var mer experiment med olika idéer som Michael hade.

– Många av låtarna som inte kom med på albumet var bra låtar, men när du tar album som Bad och Dangerous, där nivån för varje låt är så hög, så måste du välja bort en del material.

Den som hoppas på framtida släpp av fler låtar från arkiven ska nog ändå inte förvänta sig att låtarna är likna givna hittar som de låtar som faktiskt kommit ut på Michaels album, menar Brad. (Låten Loving You från albumet Xscape i våras kommer från Bad-sessionerna, reds. anm.)

– Hade vi spelat in en låt till som var lika bra som ”Man in the mirror” så hade den förstås kommit med på albumet. Det hade inte varit någon mening med att spela in en så bra låt och sedan inte använda den.


Michael Jackson och Brad Sundberg tar en paus från studioarbetet med Bad-albumet och spelar en match Jenga mot varandra.

Nio av låtarna från Bad-albumet släpptes som singlar varav de fem första toppade den amerikanska singellistan. Efter albumsläppet drog Michael Jackson igång sin allra första soloturné, Bad-turnén. Turnén skulle sträcka sig över 123 konserter och fyra kontinenter. Det blev den dittills mest inkomstbringande turné som någonsin gjorts. I juni 1988 kom turnén till Sverige med två utsålda konserter på Eriksberg i Göteborg. Brad minns de noggranna förberedelserna inför turnén och fanns med på repetitionerna inför premiären i Tokyo under första delen av den. Han var även med under repetitionerna i Pensacola när turnén intog USA för dess andra del 1988.

– Vi ville att det skulle låta så likt skivan som möjligt, men vi sänkte tonarten lite på några låtar och höjde tempot.

Bad-albumet blev aldrig riktigt den försäljningsframgång som Michael Jackson hade hoppats på. Målet, som han skrev på den immiga badrumsspegeln i Jackson-familjens residens i Encino, Los Angeles, var 100 miljoner sålda album. En uppskattning av antalet sålda Bad-album till dagens datum ligger någonstans kring 30 miljoner exemplar. Jämfört med alla andra skivor än ouppnåeliga Thriller är det en fantastisk siffra.


Brad Sundberg framför några platinumskivor med Michael Jackson och andra artister som han har arbetat med under åren.

Byggde ljudanläggningar på Neverland
En dag under Bad-sessionerna kom Michael Jackson in med en broschyr i handen och ville visa broschyren för Brad. I broschyren fanns bilder på en ranch tre timmar utanför Los Angeles som hette Sycamore Valley Ranch.

– Det var den ranch som skulle komma att bli känd som Neverland, säger Brad.

– Skulle du vara intresserad av att fixa musikanläggningen till ranchen? frågade Michael Jackson Brad.

– Jag sa förstås ja och någon helg senare så körde jag upp till ranchen. Det första jag byggde där var en musikanläggning i hans sovrum.


Den 2 300 hektar stora ranchen Sycamore Valley Ranch blev under Michael Jacksons ägo känd som Neverland och var en komplett nöjespark med zoo och karuseller. Brad Sundberg byggde ljudanläggningar på ranchen för allt ifrån karuseller och ånglok till sovrum och sagoslott.

Vid sidan av musiken var byggandet av Neverland ett projekt som Michael Jackson var högst engagerad i och lade väldigt mycket pengar på. Brad Sundberg var sysselsatt i flera år med olika tekniska lösningar för musikanläggningar runtom på ranchen.

– Där fanns ett tåg med ånglok som vi satte musik i, det fanns karuseller, zoo. Michael brukade få en massa galna idéer för hur han ville utveckla Neverland medan vi var i studion.

– I ett av grönområdena på ranchen ville Michael att det skulle höras fågelsång, minns Brad.

Han fick då fick i uppdrag att designa ett högtalarsystem som gömdes undan i träden i något som skulle likna fågelbon. Från högtalarna hördes sedan fågelsång och kvitter, och besökarna hade ingen aning om att det inte var riktiga fåglar som hördes.

– Det var en spännande tid med mycket jobb. Man kan säga att det ledde till en andra karriär för mig, säger Brad.

Idag driver han ett företag som sysslar med just exklusiva ljudanläggningar för några av USA:s rikaste och mest kända personer. Will Smith, Madonna, Elizabeth Taylor, Tom Cruise med flera är några av de kunder han har haft under åren.

Första albumet utan Quincy Jones
Efter tre soloalbum producerade tillsammans med Quincy Jones var det efter att Bad-albumet var klart och Bad-turnén över nu dags för Michael Jackson att gå vidare och jobba med nya producenter. Nästa album, Dangerous, kom ut 1991 och innehöll bland annat samarbeten med storheter som Teddy Riley, Rodney Jerkins och Bill Bottrell.


Brad Sundberg, Michael Jackson och Bruce Swedien under sessionerna för inspelningen av Dangerous-albumet runt 1990.

– Det var stor skillnad på känslan i studion mellan Bad-och Dangerous-sessionerna, minns Brad.

– Det märktes redan första dagen när vi började spela in skivan att det var en väldigt annorlunda känsla när Quincy Jones inte var med. Men jag tycker fortfarande Dangerous är ett fantastiskt album. Det är min favoritskiva, säger Brad.

Fixade till gamla låtar
Det sista albumprojektet som Brad Sundberg var involverad i med Michael Jackson var remixalbumet Blood on the Dancefloor. Det släpptes 1997 under Michael Jacksons världsturné History tour och bestod av fyra nya låtar samt olika remixar av tidigare låtar. Försäljningsmässigt blev Blood on the dancefloor en besvikelse med Michael Jacksons mått mätt och ingen av de släppta singlarna från albumet lyckades ta sig särskilt långt på den amerikanska singellistan. Här i Sverige nådde titellåten Blood on the dancefloor upp till singellistans andraplats.

– Det nya materialet på Blood on the dancefloor bestod mest sådant som vi hade spelat in flera år tidigare, säger Brad som menar att det inte fanns tid att ägna ett helt år i studion åt att få ut skivan, vilket hade varit fallet med de tidigare albumen.

– En del av låtarna vi använde var från början inspelade när Michael jobbade med Bryan Loren inför Dangerous-albumet långt tidigare.

Sista mötet med Michael
Sista gången Brad Sundberg mötte Michael Jackson var under tidigt 2000-tal. Brad hade inte suttit med under sessionerna för vad som kom att bli Michael Jacksons sista studioalbum, Invincible, men Michael hade titt som tätt olika idéer för sin Neverland-ranch. De tusentals besökare som fick åka till ranchen under åren möttes vid ingången till den av en imponerande guldfärgad port med massvis av lampor och högtalare, och nu ville Michael bygga ut högtalarsystemet så att musiken skulle följa med hela vägen från porten upp till ranchen.

– Vi byggde Neverland i början av 90-talet och det var fantastiskt.

Men nu var det annorlunda, det fanns inte lika mycket pengar längre. Michael ville att Brad skulle bygga fler högtalare men han ville inte betala för det.

–Så jag var tvungen att säga nej. Det var sista gången jag såg honom, men vi skiljdes inte åt som ovänner, det var aldrig några ord mellan oss. Alla gånger jag träffade Michael under åren så hälsade han alltid på mig genom att ge mig en kram.

Fotnot: Bilderna i artikeln (förutom live-bildens som är pressbild) är Brad Sundbergs privata och publicerade med hans tillåtelse.