Waldorf Streichfett - ljuden vi glömt att vi behövde

Redan namnet antyder att den här nya kakburken från tyska synttillverkaren Waldorf är annorlunda: Stråkfett. Reklamen låter meddela att den är avgörande för att återskapa hur vuxenfilmer lät för trettio år sedan. Jo, det står så. Fråga nummer ett blir naturligtvis: vill man göra det? Fråga två: kan den göra det? Det ska vi allt ta reda på.

Design och funktioner
Waldorf använder här samma kvadratiska, svarta låda som till monosynten Rocket och analogfiltret 2-pole och de tre ser ut att kunna länkas ihop rent fysiskt. Det är en utrymmeseffektiv, gedigen och överskådlig konstruktion med metallpanel och rejäla reglage. En högst välkommen förbättring sedan Rocket är att volymratten här även kontrollerar ljudutgångarna (!) och inte bara hörlursnivån.

Trots de i grunden simpla ljuden går det att skapa stora och suggestiva klanger med Strecihfett. Stråkmaskinsyntens olika stråk/orgel/brass och körljud behöver chorus-effekten för att låta rätt. Solodelens mer percussiva ljud kompletterar soundet på ett fint sätt.

Strecihfett består av två separata sektioner, en för stråkmaskinljud, orglar, blås, körer och blandformer av dessa, samt en för så kallade sololjud. Solodelen påstås av vissa återförsäljare vara monofonisk, men den har 8 rösters polyfoni och tur är väl det. Dock är de båda sektionerna inte separerade via olika midikanaler. Solodelen ska ses främst som ett komplement till stråkdelen, men den gör stor nytta med sina enkla men mer percussiva ljud. Dessa väljs liksom stråk/orgelljuden via en steglös ratt som liksom morfar mellan dem, från ”Bass”, ”E-Piano”, ”Clav”, ”Synth” till ”Pluto”. På stråkdelen går motsvarande Registration-ratt från ”Violin” och liknande, via ”Brass” och ”Organ” till ”Choir” och kompletteras av en oktavomkopplare.

Vi är noga med citattecken här, för man ska komma ihåg att grundljuden är ytterst simpla och elektroniska, precis som på de gamla stråkmaskinerna. Det handlar alltså inte om några komplexa vågformer eller samplingar. Det som gör hela skillnaden är framför allt chorus-effekterna och olika ljudkombinationer. Man kan välja om solodelen ska ligga med över hela omfånget eller bara det nedre respektive övre.

Stråksidan har förutom tre olika feta chorus en ”crescendo”-ratt (typ lång attack) samt en kontroll av tiden för utklingning. Solodelen har reglage för attack och decay/release (med omkopplare) samt tremolo. Mitt på panelen sitter en ratt för balansen mellan sektionerna och underst kan man välja mängden av de tre globala effekterna reverb, phaser och ”Animation” (typ wah-wah eller tremolo), oberoende av varandra och ovanligt välljudande för priset. Här finns också tre minnesbanker med fyra patcher i varje. Praktiskt, men det är lätt hänt att man råkar vrida bort något favoritljud, eftersom spara- eller ångraknapp saknas. En ändring är en ändring, helt enkelt. En dold men nyttig lfo är alltid kopplad till moduleringshjulet och ger vibrato med fast frekvens.

Ljudintryck
Tänk inte varma syntpads eller samplade violiner. Tänk vintage stråkmaskin. Utan chorus/ensemble-effekt låter det mesta ganska platt och dött, men med någon av dem aktiverad kliver man plötsligt in i en ny värld av klanger som man inte visste att man saknade, som hämtade ur en förträngd eller försummad del av musikhistorien. Den som är inne på progressive rock (aka symfonirock) kommer att hitta mycket att glädjas över och när vi jammar loss hamnar vi dessbättre inte i bland vuxenfilmer från 1980-talet, utan snarare i det psykedeliska 70-talet eller rent av i den rymdtokiga och experimentvilliga delen av 60-talet. Inspirerande är det i vilket fall som helst, och med förvånansvärt stora variationsmöjligheter med allt från skira stråkslöjor till brötigt blåsdist. Efter ”Choir”-läget ligger ett maffigt kombinationsljud som med halvlångt ”crescendo” och kort release för tankarna till de legendariska katedralorglarna i Mellotron.

Slippa kabeltrassel eller spara usb-portar i datorn? Frågan är berättigad och svaret beror på vem vi frågar, men vi hade gärna sett en vanlig strömförsörjning med stickkontakt i väggen istället för ström via usb.

Några små invändningar har vi dock. På systerprodukten Rocket finns en triggknapp för att snabbt kunna testa en patch utan inkopplat keyboard. Något sådant, lämpligen med ett ackord, hade inte skadat här. Vi hade också gärna sett en annan lösning för strömförsörjningen. Nu används usb-kontakten till det, antingen via medföljande nätadapter eller direkt till någon strömstark värd (dator utan usb-hub emellan), men därmed ockuperas också usb-ingången vilket komplicerar det om man vill spela från klaviaturer som saknar din-anslutningar för midi ut, vilket inte är så ovanligt. I övrigt är designen genomtänkt och användarvänlig.

Sammanfattning
Man behöver inte vara 70- eller 80-talsnörd för att gilla Streichfett. De klanger den här digitala lilla stråkmaskinsynten erbjuder är så pass annorlunda i dagens ljudvärld, för att inte säga udda, att de helt på egen hand inspirerar till nya stilgrepp och musikaliska äventyr. Det är faktiskt inte ofta vi stöter på sådana instrument, så det är gott betyg. Vi hade gärna sett att den gick att strömförsörja utan usb, men i övrigt har den en bra uppsättning funktioner för pengarna. Här finns allt det tyska stråkmaskinfett som vi glömt att vi behövde.

Fördelar

• Inspirerande och välljudande
• Gediget byggd
• Lättarbetad och billig

• Strömförsörjning endast via usb
• Triggknapp för patchtest hade varit bra

• Ljudkvalitet: 4
• Funktioner: 4
• Byggkvalitet: 5
• Prisvärde: 5

Fakta
Typ: polyfonisk stråksynthesizer-modul
Ljudalstring: digitala vågformer och effekter (stråkdel + solodel)
Klaviatur: nej
Röster: stråkdelen har 128, solodelen har 8 röster
Minnen: 4 x 3
Anslutningar: vänster + höger ut (tele), hörlur ut (minitele), midi in + ut (din) samt usb-b
Effekter: chorus/ensemble, reverb, phaser, Animation samt tremolo (solodel)
Övrigt: drivs av usb-ström (via dator eller elnät-adaptor)
Mått: 18,5 x 18,5 x 6,5 cm
Vikt: 0,9 Kg
Pris: ca 2400 kr
Tillverkare: Waldorf Music, www.waldorf-music.info
Kontakt: Fitzpatrick, www.fitzpatrick.se

Testutrustning

• Apogee Duet2 ljudkort
• Dynaudio DBM50 monitorer
• AKG K240Studio hörlurar

Ljudexempel