Så bra är nya danska Dynaudio BM-monitorerna

MkIII räknas nu som en egen produktserie, till skillnad från ”BM Classic”, och i serien ingår förutom en da-omvandlare och en volymkontroll också två subwoofers och fyra närfältsmonitorer. Vi tittar närmare på den näst minsta, BM5 mkIII och den största, BM12 mkIII.

Design och funktioner
Hela konstruktionen känns naturligtvis igen från mkII-serien. Det handlar om aktiva, tvåvägs närfältsmonitorer med basreflex och inbyggda filter, allt i en gedigen och tung, träfanerad mdf-låda, som framförallt sträcker ut sig i djupled, detta för att ge ordentlig slaglängd till baswoofern. Framkanterna är avfasade och baktill sitter en balanserad xlr-ingång, samt på BM5 även en obalanserad rca-ingång. Ingångskänsligheten kan justeras i tre lägen (+4, 0, -10 dB) och ett högpassfilter kan kopplas in vid 60 eller 80 Hz, lämpligt vid separat subwoofer. Frekvensgången kan anpassas efter de akustiska förutsättningarna med ±2 dB för bas, -2 eller -4 för mellanregister och ±1 dB för diskant. BM5 har en valbar auto-standby och dessutom kan man ansluta en separat volymkontroll (kostar extra), men inte till BM12 vilket är lite synd. BM12 har två led-lampor på framsidan, där den ena lyser rött vid överstyrning (varvid även ljudet stängs av) och är också utrustad med rejäla kylflänsar baktill.

Dynaudio BM12 mkIII är en stor närfältare med ett pris som skapar förväntningar - som infrias. BM5 erbjuder liksom storasyster en förträfflig ljudkvalitet, men till ett mer överkomligt pris.

BM12:ans bas/mid-woofer är ungefär åtta tum som specifikationen säger, men på BM5 får vi den till exakt 6,5 tum (165 mm), trots att den överallt anges till sju. Feltryck i manualen? Den närmast större modellen BM6 mkIII har däremot sjutums bas/mid. Nåväl, alla har de 1,1-tums soft-dome-diskant med högtalarspole i aluminium. Elementen drivs av 50+50W klass D-förstärkare i BM5 och 100+50W AB-klass i BM12.

Vi fortsätter envist att tjata om skyddsgaller för högtalarkonerna, vid transport om inte annat, och åtminstone på dyra BM12. En bygel sitter framför diskanten och det är bra, men även bas/mid-elementet hade väl varit värt att skyddas. Kan Genelec så kan väl Dynaudio, tycker vi.

Genomtänkta stativ
De till båda modeller medföljande bordsstativen från kanadensiska Iso Acoustics är inte bara för syns skull. Inte heller går de att jämföra med de små gummifötter som brukar sitta på närfältare. De här består av två stadiga plattformar som länkas ihop av metallrör och isoleras från varandra med tjocka gummibussningar. Förutom isolering mot underlaget är tanken att hela monitorn ska kunna mikroflytta sig i djupled (i motfas mot konerna), för att ytterligare minska interferens med ljudet. Dessutom går de att ställa om för att ge rätt lyssningsvinkel. Vi har visserligen sett smidigare lösningar och de bygger onödigt mycket på höjden även i sitt lägsta läge, men ljudmässigt bidrar Iso Acoustics-stativen i högsta grad till kvalitetsintrycket.

Referenslyssning
När vi först installerar BM12 levererar de mindre bas än vi hade förväntat oss med tanke på storlek och pris, men efter att ha spelat starkt i dem under någon arbetsdag så ”lossnar” det och kvaliteten kommer till sin rätt. Vi går hårt ut med tyska acid-house-duon Hardfloors senaste album The Art of Acid, som har ett mycket distinkt, kraftfullt och rent ljud över hela frekvensregistret, med hårt arbetande 808, 909 och 303:or. BM12 bjuder här på flera härliga aha-upplevelser med detaljer som vi tidigare inte hört och en överraskande öppen och luftig stereobild men samtidigt med en knivskarp mittpunkt. Med sina 38 Hz i botten behövs det heller ingen separat subwoofer för att skapa byxfladder och BM12 tål med sina 123 dB SPL-peak ohälsosamt höga ljudnivåer innan den storknar.

BM5 hänger naturligtvis inte med riktigt lika långt ner i frekvens eller upp i volym, men är ändå klart bättre än de flesta andra monitorer i prisklassen, med en osedvanligt övertygande basåtergivning för storleken. Här finns dock tendenser till hårdhet i övre mellanregistret, särskilt vid högre volymer, och vi ställer ner HF-filtret en dB, vilket hjälper något.

Raskt över till något vilsammare: vår persiska referensskiva med medeltida sånger av ensemblen Nour. Även här briljerar BM-lådorna med bredd, djup och detaljskärpa och templet där skivan Alba är inspelad framträder i alla sina fyra, magiska dimensioner.

Slutligen det välmixade albumet Random Access Memories av franska Daft Punk. Det positiva intrycket består, även om det finns en viss essighet i vissa vokalspår som vi inte tidigare noterat. Det märks även på andra referenslåtar, till exempel Strong Beautiful Woman av Paula Cole. Kanske mixat så. Sammantaget är det ändå en imponerande ljudkvalitet som dessa båda monitorer erbjuder. Sweet-spot är bred och det finns en fasthet i basen, en precision i mellanregistret och en transparens i diskanten som man brukar få betala mer för.

BM-serien i mixsituation
Vi sätter tänderna i ett besvärligt mixprojekt: episk dataspelsmusik med symfoniska orkesterklanger, rocktrummor, syntsmatter, och operakörer. Att bringa ordning i allt detta så att dynamiken bibehålls och ändå inte förlorar i ”impact” är en tuff uppgift. Med BM12 inkörda visar det sig att grundmixen, gjord i ett par andra monitorer, inte håller. Det är grötigt och tenderar att dista här och var. Gör om - gör rätt! Vi bryter ner allting och börjar om från början. Efter många timmar har vi en ny mix, en BM12-mix, och den visar sig vara avsevärt bättre ute i den krassa verkligheten, i andra lyssningar. Vi får till och med spontant beröm av masteringsteknikern, vilket är ovanligt.

BM5 får i uppgift att återspegla en lite enklare produktion, singer/songwriter-låtar med hudnära akustiska instrument och mansröst. Inte heller här blir vi besvikna. Den mix vi får till håller alldeles utmärkt IRL, utan obehagliga överraskningar vad gäller balanser eller frekvens. Värt att notera är också att vi kan sitta långa arbetsdagar med dessa båda modeller utan att bli trötta i öronen, en nog så viktig faktor.

Sammanfattning
Vill man ha det där lilla extra så får man betala det där inte så lilla extra. Det är finliret som kostar och detta bekräftas av Dynaudio BM12 mkIII. Inte helt billiga, men mycket, mycket bra. De har en precision, ett djup och en bredd som hör hemma i ännu högre prisklasser, och de inkluderade stativen från Iso Acoustics plockar fram det där sista som i slutänden faktiskt gör skillnad. Dessutom tål BM12 ovanligt höga ljudtryck för sin storlek. Detta gäller även BM5 som också är väl värd sina pengar och slår det mesta i klassen. BM skulle kort sagt kunna stå för Bästa Monitorn.

Fakta Dynaudio BM5 / BM12 mkIII

• Typ: aktiv, tvåvägs studiomonitor för närfält
• Ingångar: Båda: xlr (balanserad), samt på BM5: rca (obalanserad)
• Element: bas/mid BM5: 6,5”, BM12: 8”; diskant båda: 1,1”
• Max SPL (1 m): BM5: 118 dB; BM12: 123 dB
• Frekvensomfång (±3 dB): BM5: 42 Hz - 21 kHz; BM12: 38 Hz - 21 kHz 
• Crossover-frekvens: BM5: 1,9 kHz; BM12: 1,5 kHz
• Crossover-kurva: BM5: 12 dB/oktav; BM12: 6 dB/oktav
• Förstärkning: BM5: 50+50W Class D; BM12: 100+50W Class AB
• Mått: BM5: 186 x 320 x 296 mm; BM12: 234 x 369 x 328 mm
• Vikt: BM5: 7,7 kg; BM12: 12,5 kg
• Övrigt: IsoAcoustics ISO-L8R155/200 ingår i priset
• Pris i kr, ink moms: BM5: 4995:-/st; BM12: 10395:-/st
• Tillverkare: Dynaudio Professional
• Kontakt: Fitzpatrick

• Mycket välbalanserat ljud vid olika lyssningsnivåer
• Gedigen konstruktion
• Seriösa bordsstativ medföljer
• Bra bas för sin storlek

• Viss hårdhet i övre mellanregistret vid högre volym (BM5)
• Skydd för bas/mid-konen saknas
• Anslutna kontakter sticker ut långt baktill

Testutrustning

• Apogee Duet 2 ljudkort
• Pro-El "Die Hard" xlr-kablar

Totalbetyg
Dynaudio BM5 mkIII : 7 / 10
Dynaudio BM12 mkIII: 8 / 10