I början av 90-talet gick jag ett år på GIT (Guitar Institute of Technology) i Los Angeles. En otroligt häftig musikerutbildning där jag lärde mig väldigt mycket från otroligt inspirerande lärare. Parallellt med att jag övade skalor spelade jag även in musik på min portastudio – en fyrkanals bandspelare från Tascam. Det fanns även en åttakanalsvariant (som var stor som en resväska), men den var lite för dyr för min budget.

Det här var innan internet hade breakat och innan instrumenten hade hittat in i våra datorer på allvar. När datorn (ofta en Atari) främst fungerade som en sequencer och styrde ”riktiga” instrument. Utmaningen var att ping-ponga och försöka få ut så många spår som möjligt ur fyra analoga kanaler. När trummor och bas väl var på plats hade man en chans att kopiera över dessa spår samtidigt som man spelade in kompgitarren. Om man fick till mixen bra. Att jobba i stereo var en lyx. Att fortsätta att ping-ponga ytterligare var ingen hit då ljudkvaliteten tog för mycket stryk, även om det givetvis var chrome-band som gällde. Sedan återstod två spår för leadgitarr, sång eller kanske något annat instrument man ville ha in.

Oändliga möjligheter 

Idag när jag kickar igång Logic på min 27-tums Imac möts jag av en enorm yta som jag kan fylla med ett nästan oändligt antal spår. Analoga som digitala. Med effekter som vida överträffar de jag hade i mitt stora rack på 90-talet. Alla möjligheter finns här, jag behöver inte ens använda en riktig förstärkare, mjukvaruvarianterna har blivit så otroligt bra. Visst finns här lite latency att gnälla över, men inte värre än när man står i replokalen och kliver fram några meter från fyrtolvan.

Och möjligheterna är i stort sett oändliga även ljudmässigt. Det här har ju sina fördelar, men jag kommer på mig själv med att jag lägger mer fokus på att ratta in det perfekta ljudet än att hitta själva idéerna. Eller att jag sitter och leker med färdiga loopar som någon annan gjort. Det var någonting i begränsningen på 4-kanalstiden som tvingade fram enklare lösningar. Som gjorde att det krävdes mer från riffen och melodislingorna när jag inte hade hundra effekter att välja mellan och inte kunde dubba kompgitarren tio gånger. Jag har helt enkelt svårt att hitta kreativiteten på samma sätt när jag sätter mig framför musikdatorn som innan tekniken på allvar hittade in i hemstudion. Känner du igen dig?