Det finns mycket som kan gå fel när du mixar, inget nytt under solen här. Men vilka är egentligen de absolut vanligaste misstagen och hur råder du bot på dessa? Detta är i alla fall vad jag tycker:

För lite dynamik

Förmodligen ett av de mer omdebatterade ämnena inom musikproduktion på senare tid. Jakten på att låta starkast och mest, eller snarare rädslan att inte låta lika mycket som alla andra, har fått mixare och mastrare att pressa upp volymen till höjder där ordet dynamik lyser med sin frånvaro. Detta är dock inget du behöver oroa för längre, vilket jag skrev om i början av året. Men rädslan lever kvar. Det du ska hålla koll på, eller i alla fall ha i bakhuvudet, är det som kallas Dynamic Range (DR) - Skillnaden mellan låtens svagaste och starkaste parti. I den bästa av världar ska dina starkaste peakar ligga runt -3dB på masterkanalen, exempelvis virveltrumman, och resten av instrumenten någonstans runt -6dB till -9dB. Detta ger en hälsosam och dynamisk mix, som har alla förutsättningar att låta bra överallt. Nu ska du givetvis inte stirra dig blind på siffror och dansade mätare, men ovanstående rekommendation är en god utgångspunkt. När du exporterar din musik för mastring eller digital uppladdning så kan du nästan se på wav-filen om den mår bra. Du är i regel ute efter toppar och dalar och inte en tjock korv. Fördjupa dig ämnet här.

För mycket botten

Nästa vanliga misstag är för mycket energi i de lägre registren, vilket ofta är ett resultat av bristfällig lyssning. Hur ska du veta om du har för mycket botten om du inte kan lita på det du hör? Det går naturligtvis inte. Då gäller det att referenslyssna i olika högtalarsystem och hörlurar för att vara på den säkra sidan. I övrigt ska du se till att dina högtalare är rätt placerade i rummet och att du akustikbehandlar efter bästa förmåga, gärna med tjocka basfällor. Om du sitter en meter från dina högtalare så ska det också vara en meter mellan högtalarna, så att ni tillsammans bildar en liksidig triangel. Samtidigt är det också bra att känna till att det i praktiken är omöjligt att skapa en ”perfekt” studiomiljö, så gör vad du kan och lär dig sedan att mixa efter just dina förutsättningar. Läs gärna mitt inlägg om hur du får basen och baskaggen att sluta bråka.

Jobbig diskant

Precis som med basen kan det även uppstå problem på andra sidan frekvensspektrat. Den vackra, men ack så förrädiska diskanten, är minst sagt svår att hålla koll på emellanåt. Här skulle jag nästan gå så långt som att säga att detta till största del handlar om själva inspelningen och hur du väljer att arrangera och planera din låt. Detta har jag bland annat skrivit om här. Diskanten är ofta inget problem att höra, även i den mest enkla hemmastudio. Problemet ligger snarare i att höra rätt diskant. Detta är dels en vanesak, men också beroende på vilken lyssning du har. Några enkla saker du kan göra är att alltid använda de-esser på leadsång och körer och att inte vara rädd för skära bort topp på diverse instrument. Det är lätt att bara öka på med diskant till höger och vänster, när det många gånger istället handlar om att plocka bort. Ju mer du boostar, ju mer brus och missljud förstärks, vilket i sin tur leder till mixar som snabbt tröttar ut öronen. Detta kan du läsa mer om här. Men som sagt, se till att frekvensplanera dina låtar redan från början, så är förutsättningarna för en välljudande mix betydligt bättre.

Felaktig panorering

Panorering är i grunden väldigt enkelt. Det handlar kort och gott om att placera ut instrumenten i stereobilden för att ge mixen känslan av att ”vara där” som lyssnare. Det är allt för vanligt med mixar med bristande stereoinformation och med det menar jag att för mycket slåss om mitten. Detta resulterar ofta i en grötig mix som saknar tydlighet och djup. Vissa element ska ”alltid” vara i mitten, däribland baskagge, virvel, bas och leadsång. Men övriga instrument mår bra av att slängas ut i sidorna. Viktigt är dock att den volymmässiga balansen mellan höger och vänster kanal håller sig någorlunda jämn genom hela låten. Här kan du läsa mer om panorering.

För stark eller för svag leadsång

Det finns egentligen inga rätt eller fel gällande nivå på leadsången, som med så många andra instrument. Det handlar helt enkelt om tycke och smak, men också i viss mån genre. Ibland gör sig sången bäst i bakgrunden och ibland ska den ligga länge fram. Klart står i alla fall att sångens plats i mixen ofta kan vara avgörande för om en mix låter amatörmässig eller inte. Det finns dock ett enkelt knep för att lägga leadsången på en rimlig utgångsnivå. Jag kallar knepet hörlurstricket vilket i all sin enkelhet handlar om att lyssna på mixen genom ett par hörlurar som ligger framför dig. Läs gärna mer om detta märkliga fenomen.

Lycka till!

Plugga lugnt och glöm inte: Har du frågor om mixning, mastring eller inspelning? Skicka ett mail till jon@rinneby.se

Länkar

Låtsaspoeten – Mitt projekt på svenska