Ja, du läste rätt i rubriken. Det ska stå "evolutionär", inte "revolutionär". Anledningen är att Synplants gränssnitt är ett slags implementering av gamle Darwins teorier om hur det kommer sig att du sitter och läser Studio istället för att plocka löss ur din andrekusins päls.
I Synplant representeras ett ljud av ett frö. Varje frö har ett antal attribut, eller arvsanlag om du så vill. Från varje frö kan du odla upp till tolv olika skott som alla modifierar attributen på olika sätt, med resultatet att varje skott låter annorlunda än det ursprungliga fröet – hur mycket beror på skottets storlek. Hittar du ett ljud du gillar kan du plantera om detta frö och antingen använda det som vilket syntljud som helst eller förädla det vidare.
En och annan evolutionärbiolog har säkert invändningen att "evolution funkar inte så", och det kan vi väl hålla med om, men det är inte poängen. Vi kan istället konstatera att Synplant gång efter annan producerar riktigt schyssta, användbara och unika ljud, åtminstone förutsatt att du besitter en viss experimentlusta.
Gränssnittet i Synplant gör det väldigt enkelt att "hitta" ljud som man inte hade skruvat fram på vanligt vis, samtidigt som man behåller någon form av kontroll över vart ljudet är på väg.
Känner du att du vill ha bättre kontroll över ljudet har du också alltid möjligheten att direkt redigera de underliggande parametrarna. Då presenteras alla reglage på ett osedvanligt snyggt sätt, som baserna i en dna-spiral. Här är det också möjligt att skruva fram lite mer konventionella syntljud, om du skulle ha lust med det.
Intressant nog, med tanke på att de framodlade ljuden oftast inte låter som någon annan synt, är den underliggande syntmotorn i Synplant ganska konventionell. Det mest utmärkande är att vissa parametrar har underliga viktningar – exempelvis har lfo:n ingen effekt överhuvudtaget om Lfo Amount-parametern är satt till ett lägre värde än 50 procent – antagligen för att göra vissa ljudmässiga attribut vanligare än andra. Detta medför dock att en del reglage inte fungerar så som man intuitivt vill, vilket gör det manuella rattandet lite oförutsägbart.
Det har säkert redan gått fram, men vi gillar Synplant. Att vi också gillar lite skummare syntljud är så klart en del av orsaken, men framförallt är det just gränssnittet som tilltalar. Det är som en smartare variant av att leta igenom förinställda ljud för att hitta ett som åtminstone påminner om det du är ute efter, så att du sedan kan koncentrera dig på att faktiskt skriva musik. Synplant kommer också med en varierad uppsättning fabriksljud, inklusive den obligatoriska TB-303-härmningen, men med det smarta gränssnittet känns det snarare som att uppsättningen fabriksljud är nära nog oändlig.
Sammanfattning
Om du är ute efter en synt för att framställa typiska syntljud är Synplant med all sannolikhet inte för dig. "Vanliga" ljud går visserligen att skruva fram, men det känns som att man isåfall har missat poängen med Synplant och kommer tillbringa rätt mycket tid med att slåss med gränssnittet. Fast å andra sidan borde alla åtminstone testa att odla upp några egna syntplantor.
Testutrustning:
Ableton Live 7, Macbook Pro 2,33 GHz, 2 GB RAM, AKG K240 Studio, Genelec 8030A.
Synplant
Produkttyp: Mjukvarusynt.
Tillverkare/kontakt: Sonic Charge (www.soniccharge.com).
Plattform: Både Mac & pc.
Format: vst, au.
Systemkrav: PC: Windows XP. Mac: OS X 10.4.
Pris: 89 dollar.
Fördelar:
- Annorlunda men användbara ljud.
- Smart gränssnittslösning.
Nackdelar:
- Lite meckigt att programmera ljud "för hand".
Ljudkvalitet: 4
Funktioner: 4
Användarvänlighet: 4
Prisvärdhet: 4
Slutbetyg: 75%
