Regissören Alexander Mørk-Eidems uppsättning av De tre musketörerna på Stockholms stadsteater liknar inget vi tidigare sett på en teaterscen. Musketörerna är utklädda till hårdrockare och ett liveband, under ledning av Mattias Torell, framför ett urval låtar från 80- och 90-talen som för handlingen framåt. Pjäsen kryllar av referenser till musikhistorien och rollfigurerna har slående likheter med bland andra Bono, Michael Jackson, Prince och Nina Hagen.

Norrmannen Andreas Utnem står för musikarrangemangen i pjäsen som spelats för utsålda hus sedan premiären tidigt i år. Pjäsen visade sig vara så populär att man förlängt speltiden en bit in på nästa år.

Vilka utmaningar innebär rollen som kapellmästare i De tre musketörerna?

– Den stora utmaningen har varit att få ihop alla ”lagdelarna”. Det är ju musiker, dansare, skådespelare och teknik som ska kommunicera på nåt sorts gemensamt språk. Alla har ju sina fackuttryck som behöver översättas. Dessutom har det varit en hel del tekniska saker att lösa eftersom det är en stor scen med stora avstånd mellan skådespelare och bandet.

Du spelar bland annat med Eric Gadd. På vilket sätt skiljer sig detta från den rollen?

– I Erics band är det väldigt mycket ”frihet under ansvar” eftersom alla känner varandra så väl. I Musketörerna handlar det mer om att spela samma sak så mycket som möjligt så att skådisar och dansare känner sig trygga. Saker som tempo och arrangemang ska vara någorlunda konstanta från föreställning till föreställning.

Hur är det att jobba med skådespelare som inte är skolade sångare?

– Det har fungerat över förväntan trots att några av skådespelarna inte sjungit i så här stora sammanhang tidigare. Det är dock flera i ensemblen som är riktigt duktiga sångare med massor av rutin så det hjälper upp helheten. Vi har också haft hjälp med sångcoachning av Kerstin Gabrielsson, vilket har varit till stor hjälp.

Hur gjorde ni för att fånga soundet från originallåtarna? Spelar ni allt live?

– Många av låtarna spelar sig mer eller mindre av sig själva, i första hand då de rena rocklåtarna. Undantaget är väl då de lite syntigare låtarna, men det har vi löst genom att Stefan Jernståhl är ett geni på att planka samplingar och sounds och Ricard Nettermalm har hittat grymma lösningar på trumset och trumpad. Julia Falthin dubblar också förtjänstfullt på syntbas för att få det rätta soundet på vissa låtar. Allt spelas och sjungs live med undantag för ett par rena samplingar.

Vad använder ni för utrustning på scenen?

Det är ganska straight forward, men jag lade ner en del jobb på att få det rätta 80-talssoundet. Jag hade redan en Tommy Folkesson-moddad 50-watts Plexi Marshall som Tommy uppdaterade. Vi strävade efter ett ”Van Halen på första plattan”-sound. Dessutom köpte jag en ny Charvel-gitarr med Floyd rose-svaj och humbuckermickar, precis som det skulle vara på den tiden. Jag gick till och med igenom en massa gamla nummer av Guitar Player som jag hade liggandes för att hitta inspiration.

Ni har gjort ganska många föreställningar vid det här laget, är det något som har gått snett?

– Inga större missöden än så länge. En hel del händer ju utan att publik och skådisar märker något. Ibland får hela bandet vända på en femöring när någon sångare kommit i baktakt. Under en föreställning smällde en 3000-wattslampa rakt över huvudet på Ricard men han bara sopade bort lite glassplitter från trumsetet och fortsatte spela. En annan gång kraschade min Marshalltopp helt. Det blev mest kaffeved kvar men Tommy Folkesson gjorde ett jättejobb mellan två föreställningar och lappade ihop den så att den lät om möjligt ännu bättre än före kraschen.

Du var med och startade Blacknuss, har ni något nytt på gång?

– Jag har inte varit med i Blacknuss på sistone, utan det är Chuck Anthony som spelar gitarr där. Bandet har väl antagit en delvis annan form och det är egentligen bara trummisen Martin Jonsson som är kvar. Dock spelade jag med ”Supreme court” under jazzfestivaldagarna (Stockholms jazzfestival, reds anm) med Martin, Christian Falk och ADL i bandet. Vi spelade en del Blacknuss-låtar och det kändes precis som det gjorde när bandet en gång startades. Vi får se vad som händer framöver.

Gitarrist i Eric Gadds band
Gitarristen Mattias Torell är utbildad vid Södra Latins musikgymnasium och har spelat med artister som Titiyo, Eagle Eye Cherry, Lisa Nilsson, Eric Gadd samt egna bandet Blacknuss. Han jobbar även som studiomusiker och kan bland annat höras på en del Roxette-album. Övriga medverkande i bandet i De tre musketörerna är Stefan Jernståhl (keyboards), Ricard Nettermalm (trummor), och Julia Falthin (bas).

För mer info: www.stadsteatern.stockholm.se