Att spela musik live handlar om att försöka förmedla någonting till publiken. Det kan vara vemod, glädje, ilska eller politiska budskap. Vad det än är du försöker säga med din musik och med dina texter så vinner du på att försöka få det att verka trovärdigt för publiken. Hur du vill framställa dig på scen beror på tycke och smak, men grundtanken är att det ska komma från dig själv och kännas naturligt.
Till att börja med: Hur rör ni er på scen? Ett band som rör sig och ser levande ut på scen kan många gånger förhöja helhetsintrycket. Känn rytmen i musiken, rör dig med den, hitta det där du gillar med varje låt och försök komma åt den känslan när ni spelar live. Titta på varandra, kommunicera! Kör gitarristen ett solo, titta på honom/henne, markera för publiken vad som händer. Visa att ni är ett band som spelar tillsammans – inte en grupp individer som bara råkar spela samtidigt på samma scen. Om någon skulle spela fel, påpeka inte detta med en ful grimas. Troligtvis har väldigt få i publiken hört de sura tonerna.
Är du ensam på scen med bara en gitarr eller ett piano kan det kännas malplacerat att röra sig alltför mycket, särskilt i lugna låtar. Att sitta med en gitarr i knäet begränsar också fysiskt vad du kan göra för något.
Tänk på vad texten du sjunger handlar om. Det kan låta klyschigt, men om du verkligen tror på det du sjunger så kommer detta att lysa igenom i ditt framträdande. Växla mellan att titta ut i publiken, välj ut ett par ansikten, och att titta ned på gitarren. Eller kanske blunda. Bli inte för låst i en stel ställning.
Om ni är ett band, kanske ni till och med behöver koreografi. Lugn, det behöver inte vara så uppstyrt som det låter. Skulle det vara coolt att köra någon inrepad gitarrmove vid det där grymma licket? Ska de som körar dansa lite avslappnat och synkroniserat? Vad kan du som leadsångare göra för att accentuera den viktigaste textraden? Tänk på att ofta kan det kännas som att man överdriver sina rörelser, men nere i publiken kan uppfattningen vara precis tvärtemot. Alltså, var inte rädd för att ta ut svängarna.
Det är i mångt och mycket en vanesak, efter ett par spelningar kommer du kanske på dig själv med att sträcka upp handen triumfatoriskt på samma ställe i samma låt varje gång. Känn in vilka rörelser du är bekväm med och gör dem när du känner att det passar.

Så ska ni se ut
Tänk på vilka kläder ni använder på scen. Ofta kan det hjälpa bandet att ha något slags enhetlig klädsel. Här finns hela spektrat att välja på, från dansbandvästar och Kiss-kostymer till matchande flanell. Ni behöver inte göra en stor sak av det. Ett band med en enhetlig klädstil signalerar att någon har tänkt till. Det visar på att ni är ett band på scen, en gemensam kraft.
Ibland går det av sig själv. Ett indie- eller hårdrocksband brukar oftast redan se indie och hårdrock ut innan de går ut på scen, lite fördomsfullt uttryckt. Tänk igenom vad ni vill förmedla. Glammig dekadens, slarvig stökpunk eller uppstyrd yuppiepop? Tänk också på att en pålagd och onaturlig image luktar lång väg och lätt sniffas upp av publiken.
För att ytterligare förstärka den visuella upplevelsen kan man använda sig av en backdrop, ett stort tygskynke som hänger bakom bandet. Enkelt och effektivt. En vidareutveckling av detta är att använda sig av projektioner, som kan användas för att komplettera en scenshow, eller rentav vara scenshowen. Det är oerhört effektfullt, speciellt när musiken är filmisk eller drömsk till sin natur. Att använda projektioner är vanligt bland lite mer experimentella musiker och av band som kör instrumentalmusik – där det finns plats för det visuella att spela. Här är det viktigt att det inte blir tårta på tårta så att publiken får svårt att veta var de ska lägga fokus.

”Genom kläderna blir man någon annan”
Fredrik Uvefalk är bandcoach tre kvällar i veckan på Studiefrämjandet.
Vad ska man göra för att genomföra en bra spelning, utöver att spela bra?
– Jag tycker man ska försöka ge sig hän till musiken, känna in den och försöka förmedla den genom kroppen. Hur man gör detta beror såklart på vilken musikstil det handlar om. Sedan är det självklart upp till en själv, vad man känner sig trygg med.
Hur ska man tackla nervositet?
– Jag personligen har hört att det där med scenkläder kan ha en lugnande effekt, eller snarare det där att man går in i en roll när man spelar live. Genom kläderna blir man till viss del någon annan, man är någon annan än sitt vanliga, blyga jag.
Är det viktigt att ha en genomtänkt framtoning på scen?
– Ja det tror jag. Titta på alla de band som är riktigt stora, de har ju någonting extra. Ett extremt exempel är ju Kiss. Sedan tror jag faktiskt att en kille som Bruce Springsteen också har en väldigt uttänkt stil, även om man inte tänker på det.

Dramaturgi
Föreställ dig spelningen som ett händelseförlopp, som en film, en teaterpjäs eller varför inte en låt? Det finns en början, en mitt och ett slut. Man vill komma åt en dramatisk effekt som man åstadkommer genom att växla i intensitet. En film kan börja lugnt, sätta stämning och etablera handling. Sedan tätnar dramatiken och leder fram till klimax. Sist men inte minst tas tempot ned till eftertexter.
I en låt etablerar du stämning med en vers som sedan kulminerar i en refräng. Vid en spelning kan man tänka likadant genom i vilken ordning man lägger låtarna. Till att börja med kan man dela upp låtarna i upptempolåtar och lugnare alster. Många band börjar med ett par riviga låtar för att sedan gå ned i intensitet i mitten av setet, för att sedan åter köra upptempolåtar.
Försök hitta variationen och tänk på hur publiken upplever det hela. Kör ni alltför många likartade låtar i rad kan det till slut vara svårt att höra skillnad på dem. Har några låtar likartade ackordbyten eller går i samma tonart, eller är uppbyggda likartat rytmiskt, så lägg dem inte efter varandra i setet.
Ett vanligt misstag artister och band gör är att spela för länge. Här talar vi främst om oetablerade artister. Har inte publiken hört era låtar tidigare kan mer än en halvtimme bli för mycket. Tänk på att om möjligt hålla nere setet till runt en halvtimme, och repa in extranummer. Att lägga den bästa låten i extranumret är lite av ett vågspel. Vad händer om ni inte får köra något extranummer? Lägg hellre den bästa låten i det ordinarie setet.
Tänk på vilken låtordning som fungerar bäst praktiskt. Bestäm en låtordning i god tid innan spelningen och repa låtarna i den ordningen. Repa även allt mellan låtarna – ska du använda capo eller slide på gitarren på nästa låt? Ska du kanske byta gitarr eller ställa in ett annat ljud på synten? Allting ska gå så smidigt och snabbt det bara kan mellan låtarna för att minimera förvirring. Det gör också att ni känner er mer förberedda, och det minskar eventuell nervositet.
Många artister och band har ett för­inspelat intro som går i gång innan de går in på scenen, något som effektfull kan bygga upp en inledande stämning. Ett klassiskt exempel är Metallica som brukar köra Ennio Morricones lysande spagettivästern-verk ”Ecstasy of gold” innan de går upp.

Tänk på snacket
När det gäller mellansnack är en vanlig tanke att om du inte har något att säga så ska du inte säga det. Som med alla ”sanningar” så är den högst subjektiv och man kan såklart göra vad man vill. Men om man vill bibehålla publikkontakten och inte låta den stämning man byggt upp med musiken dala som ett ekolod mellan låtarna så ska man ägna en tanke eller två åt sitt mellansnack.
Om du inte är van, så repa gärna in saker du ska säga. Det behöver inte vara ordagrant, men bestäm i alla fall vad du ska prata om. Berätta hur nästa låt kom till, introducera medlemmarna i bandet eller tacka för att så många kommit. Undvik långvarigt osäkert svammel. Skriv inte publiken på näsan: ”nästa låt betyder detta och är såhär”. Låt musiken stå för sig själv. Den är er och behöver inte förklaras för någon.
Nästan alla blir på något sätt nervösa av att stå på en scen. Många gånger är denna nervositet något nödvändigt som behövs för att förmå en artist att ta det där extra steget för att göra en bra konsert lysande. Problemet uppstår när denna nervositet tar överhanden och blir någonting negativt. Det är inte alls något ovanligt och det finns en hel del tips man kan ta till sig för att komma över den – rampfebern.
Det är en vanesak att stå på scen. De allra första gångerna brukar det mer handla om att helt enkelt bara göra det, ingen vet riktigt hur man reagerar förrän man gjort det.
Det bästa är som sagt att vara väl för­beredd. Minimera antalet osäkra moment. Fråga dig själv: Vad finns det egentligen att vara rädd för?
Det handlar om mental förberedelse och träning. Inom idrottsvärlden har begreppet mental träning funnits länge. Den går ut på att du bildar dig en målbild i huvudet av vad du vill åstadkomma. Det är mot denna målbild du hela tiden sträcker dig, och du visualiserar hur bra det kommer att gå innan du uppnår detta mål. Tänk igenom spelningen, vilka olika saker du tycker är svårt – och hur bra det kommer att gå.
Kom tidigt till spellokalen, då kan du inspektera scenen och rigga dina grejer i lugn och ro. Om möjligt, se verkligen till att soundchecka i så lång tid ni behöver, både för ljudets skull men också för känslan av att vara förberedd. Ett dåligt scenljud kan också förstärka en känsla av osäkerhet.

Börja enkelt
Oftast är nervositeten värst precis innan och i början av spelningen. Man kan göra det lätt för sig och köra en förstalåt som inte är speciellt tekniskt avancerad eller krävande. Om du har ett parti i en låt som du tycker är svårt och som du grämer dig lite för, tänk på var i setet du vill lägga låten. Vissa vill bli av med de moment de tycker är svåra fort, medan andra vill ha dem senare i setet när de är varmare i kläderna. Repa gärna extra mycket på just den första låten.
Ta gärna några minuter för att samla dig innan du går ut på scen. Om ni är ett band, stäng in er i logen några minuter för att peppa varandra och för att hitta fokus. Och sist men inte minst: Att andas lugnt brukar fungera för att lugna ned kroppen.

”Kommunicera med varandra på scen”

Johan Hultman driver tillsammans med sin fru produktionsbolaget/studion Phonobel där de båda också fungerar som coacher åt artister och band.

Är det viktigt att ha en genomtänkt framtoning på scen?
– Jag tycker att det märks om ett band har tänkt till om man har enhetligt klädsel till exempel. Men det ska inte kännas överarbetat, det ska kännas trovärdigt. Många musiker klär sig i svart och det brukar funka bra.

Hur uppnår man och förmedlar bra scennärvaro?
– Kommunicera med varandra på scen. Sedan är det inte fel med lite inövade moves. Men även här gäller det att det ska kännas trovärdigt. Allt beror på en själv och vilken musik man spelar.

Lyckade live-gig på Youtube
Studera hur framgångsrika live-akter beter sig på scen. Kanske finns det någonting du kan ta med dig till dina egna spelningar. Youtube kryllar av live-­upptagningar ur musikhistorien.

The Hives på Letterman

The Hives brukar tas upp som ett utmärkt liveband och det tål att göras igen. Med enhetlig klädsel, en karismatisk frontman och ett enormt tajt liveband kan inte mycket gå fel. The Hives har hela sin karriär kört konsekvent på en linje: ”Vårt band är bäst i världen, oavsett om vi spelar på Tullakroksfestivalen eller headlinear en stor festival i Tyskland.” Alltid med en viss glimt i ögat givetvis. Troligtvis hade ett distanslöst Hives aldrig gått hem lika bra.

Samspel med publiken

Om Pelle Almqvist i The Hives kan kallas extremt utåtriktad så vet jag inte vad man kan kalla killarna i The Dillinger Escape Plan. Likt elektrifierade apor far de runt på scen i ett tempo som endast matchas av den minst sagt händelserika musiken. Titta på detta framträdande, där begreppet ”att röra sig till musik” dras till sin absoluta spets.

Klassiska rockposer

The Hellacopters håller tyvärr inte på längre, men hann under sin tid bli kända som ett av Sveriges bästa liveband. På detta klipp, som inte är helt nytt (Dregen är fortfarande med), ser man från en ganska ovanlig men bra vinkel väldigt tydligt vad som försiggår på scen. Vad som börjar lite trevande exploderar sedan i ett sväng som inte bara sitter i musiken utan i ett band som verkligen känner intensiteten i musiken och förmedlar denna med sina rörelser. Lektion 1A i rockmanér - men det funkar.

Finstämd supergrupp

De gamla rävarna Crosby, Stills and Nash är kanske inte de första man kommer att tänka på när det gäller bra liveakter. Men med ganska subtila medel lyckas de här herrarna med att förmedla en scennärvaro och ett engagemang som tyder på mycket liten distans mellan vad de sjunger och dem själva. Titta gärna på detta klipp och titta särskilt på herrarna Crosby och Nash. Med små rörelser visar de med hela kroppen och ansiktet vad de menar. Ett typexempel på hur man kan närma sig scenrörelser som singer-songwriter.