Att Caviare Days, som består av systrarna Lina och Maja Westin från Gävle, redan hunnit med att skapa musik åt klädjätten Gant och turnera med The Soundtrack of Our Lives är föga förvånande när du lyssnat på deras debutplatta. För tillsammans med producenten Mats Björke, till vardags keyboardist i superexporten Mando Diao, har Lina och Maja skapat något som är värt att stanna upp för år 2012. Inte minst för alla er Studioläsare som är intresserade av ett retrosound hämtat ur 1970-talets progg-psykadeliska ljudvärld.
Tre viktiga ingredienser i Caviare Days skapelse har varit Mats Björke, inspelningsprocessen, samt inte minst att de så ofta blandar in minst ett überdigitalt sound mitt i all retro.
Men vi väntar en stund med inspelningstricken.

Hörde en demo
Mats Björke träffade Lina och Maja 2010 efter att ha hört deras demo som de spelat in med producenten och mixaren Jorge Elbrecht i New York. Mats, som också startat en egen label, började arbetet i gamla Mando Diao-studion De la Santa, belägen i Trångsund utanför Stockholm, där också Carl-Johan Norén från Mando Diao huserade på dagarna.
Bandets låtar kom oftast till genom att Maja hade en berättelse och ett koncept som hon gått och tänkt på en tid.
– Jag har en litterär hjärna och plockar upp mycket grejer som jag vill göra till musik. Till en viss del finns det ett recept hur låtarna blir till men sedan kan det skilja sig mycket åt, säger Maja Westin.



Producenten Mats Björke spelar klaviatur i Mando Diao och i hans studio finns en uppsjö av analoga favoriter



Som förband till The Soundtrack Of Our Lives fick Caviare Days chansen att möta en större publik snabbare. På bilden (från vänster): Maja Westin, Lina Westin, Mats Björke och trummisen Timmy Fredriksson.

Upp till Mats att tolka
De inblandade har mycket olika musikaliska bakgrunder. Mats kommer från en traditionell bandvärld, där man gör en skiva på ett speciellt sätt: I replokalen, med en tydlig producent. Syskonen Westin kom istället med låtarna färdiga i huvudet. Sedan var det upp till musikerna och Mats att tolka det Caviare Days ville ha sagt.
– I början var det svårt att få Mats att förstå oss. Han har fått tolka mycket, och han har verkligen lyckats fånga känslan vi haft. För där är vi stenhårda, säger Lina Westin.
Mats fyller i:
– Känslan jag skulle tolka kunde vara att det skulle ”låta som en undervattensgrej som åker upp och blir en karneval”. Att sedan vrida soundet dit med inspelning och mixprylar. Det har jag lärt mig mycket av, säger han.
Under det gångna året har Caviare Days spelat i New York under modeveckan och hajpats en del på nätet. Bland annat har musikbloggen Tram7 kommenterat deras dragning till det ockulta med en lite märklig kommentar om att de två kvinnliga frontfigurerna bär traditionell makeup och inte alls ser ut som de black metal-musiker man normalt förknippar med ockulta influenser i musik.
”På sin höjd har de kanske lite för mycket ögonskugga och svänger svajigt med kroppen och säger groovy för att få publiken att freaka ut”, skriver Tram7 i sin recension.
För Caviare Days ligger det ockulta framför allt i texterna. Och nej, de tycker inte det finns något motsatsförhållande i att sjunga om ockulta fenomen och upplevelser och samtidigt använda ögonskugga och se poppigt moderna ut.
Musiken då?
Jo, lika delar progressiva som psykedeliska inslag, och visst är det lätt att hitta tydliga influenser från sjuttiotalets hippierockvåg på plattan.
I hemmet i Gävle spelade pappa Westin alltid musik. Det fanns en oändlig tillgång på musikböcker, lp-skivor och livemusik.
– Det har varit manskör och svensk folkmusik och irländsk folkmusik, traditionell rock, allt du kan tänka dig. Klart det har format oss, jag tycker inte det är konstigt att en låt kan gå i femtakt eller sjutakt, säger Lina
Westin.
Att deras låt The lucky ones användes av Gant under modeveckan i New York är också en speciell historia. Lina jobbar till vardags på kontoret vid Gant och träffade den amerikanske designern Michael Bastian, som hon beskriver som ”lite galen”.
– Han kommer och kickar igång lite nya grejer innan utformningen av en kollektion och en kväll satt vi kvar och pratade om musik. Jag var bakis och arg och hade blåmärken på händerna efter tamburinen, han frågade vad det var och därifrån så började vi prata om Caviare Days. Sedan gillade han det han hörde och bad oss göra en låt till nästa kollektion. Vi fick två veckor på oss att göra klart den, avslöjar Lina.



Oberheim OB12 och Solina String Ensemble i studion.




När Mats träffade systrarna Maja och Lina hade de redan börjat
arbeta på plattan med en mixare och producent i New York.

Så skapade de vintage-soundet
Vi analyserar de spår som varit extra viktiga för att bygga upp retrosundet i låten Who deprived you of your smile.

Låt: Who deprived you of your smile?
Artist: Caviare Days
Inspelad i Studio de la Santa.
Producent, ljudtekniker: Mats Björke
Mix: Jorge Elbrecht i New York
Mastring: Abbey Road (Frank Arkwright)

Lina Westin: sång • Maja Westin: sång • Timmy ”Grim” Fredriksson: Trummor/slagverk • Simon Ekstrand: bas • Marcus Arborelius: orgel • Linus Hillborg: gitarr • Tove Lund: violin • Mats Björke: synt/Mellotron



Genom att blanda upp allt det analoga med Logics digitala ES2-synt skapade Mats och Caviare Days sin egen blandning av psykadelika och pop.

Baskagge: Här hittar vi direkt ett ovanligt sätt att spela in baskagge för att skapa en retrokick med analog känsla, full av subbas men också med ett spännande modernt reverbsound.
Inspelningen gjordes med en Electro-voicemikrofon inne i baskaggen för att hitta subbasen och två stycken Neumann U87-mikrofoner vid fronten, en meter bort, för att skapa ett naturligt rum att leka med i mix. På det sättet fick Mats fram både subben i kaggen och rummet i De la Santa som är både relativt stort och har trägolv.

Talkback: Ett annat udda spår i Caviare days trumsound är definitivt ”Talkback-spåret”. Här har Mats mickat upp hela trumpaketet ute i inspelningsrummet med en Röde NT5, för att sedan använda den separat i arret, ”under” själva trumpaketet.
– Det spricker upp ett slags lyx bakom trumsetet som låter psykedeliskt här. Rent tekniskt kan det vara en bra grej att göra, och det har varit viktigt för soundet.
Mats bussar även vidare Talkback-kanalen till olika effekter för att skapa än mer rum och dynamik. Bland annat en Lexicon Plate som Mats beskriver som ”så nära sanningen man kan komma”. Vidare eq:ar han upp subbas med Logics eq samt använder ett Platinum verb från Logic.



För sitt ”Talkback-spår” använde Mats Björke Lexicons reverbplugg Plate, som är så nära den verkliga förebilden man kan komma enligt honom.

Gitarr: Den här gitarren är en grundpelare i Caviare Days-soundet. Inspelad med en Sontronic Sigma-mikrofon. Just gitarrljudet är skapat helt utan pedaler. Linus, som spelar, har en idé om att lära sig spela med pedaler först när han kan spela gitarr. Så han maxar på stärkaren istället. Det skapar ett annorlunda sound.
– Jag har inte gjort mycket effekter på den här, det behövs inte då det blir ett så bra sound, säger Mats.
Dock ser vi i mix att den är bussad till ett API 550-A och en Guitar amp Pro i Logic.

Midi-synt: Mitt bland alla analoga effekter och udda mikrofonplaceringar ville Mats och Caviare Days också få in ett midi-ljud, något litet extra för att göra en så pass analog ljudbild lite mer spännande.
Med Logics egen ES2-synt och ljudet Devils dance hittade de rätt. Det här skapar en stor del av soundet i låten och du hör synten direkt från start. I mixläge valde de Logics Space designer och en limiter.