Som yngre bror till två tredjedelar av den moderna svenska hiphopens första superstjärnor, The Latin Kings, var ”Masse” Salazars framtid på många sätt redan utstakad under högstadiet. När storebröderna Chepe och Salla var på turné smög en 14-årig Masse Salazar Campos ständigt in i familjens musikrum för att fingra på en K2000 (Kurzweil) med samplingsfunktion som Chepe och Salla hade köpt med hjälp av The Latin Kings första förskott.
– Den gick nog på 60 000 och jag fick egentligen inte röra den men gjorde det ändå. Jag läste manualen och ibland var Gordon (Gordon Cyrus producerade The Latin Kings första platta, reds anm) förbi och lärde mig hur den fungerade, skrattar Masse åt sina första staplande steg som producent. Masse möter oss inne i själva hjärtat av Redline, bakom den tunga röda skyddsrumsdörren i källaren på musikhuset i Norsborg. Redline, som fått sitt namn efter tunnelbanans röda linje i Stockholm, är kanske lika viktig för modern svensk hiphop som Compton eller Queens någonsin varit för genren i USA. Här inne har fler framgångsrika svenska rappare fostrats än i hela övriga landet.

”Inte så mycket musik”
I rummet intill oss, som är den stora studion, har äldre brodern ”Salla” Salazar samtidigt session med Malmö-rapparen Lazee. Ur rummet ljuder en modern danshybridhymn, komplett med fotbollsrefräng och electrotrummor någonstans runt 129 bpm. Men tillbaka till en ung Marcelo ”Masse” Salazar Campos.
– Att vi bröder hittade musiken är lite konstigt. Ingen av våra släktingar har varit musiker vad jag vet. Pappa var kock och mamma jobbade som städare och andra saker. Det var inte så mycket musik. Vi hade inte så mycket vinylskivor då vi kom till Sverige, det var Bob Marley och några till, berättar Masse. När han kom in på musiklinjen vid Botkyrkas gymnasium förändrades dock allt. Där lärde sig Masse spela gitarr, bas och keyboards.
– På den tiden gjorde jag redan mycket beats och det hände mycket med de banden jag jobbade med då, så jag strulade i skolan. Men min lärare trodde på mig och pushade mig hela tiden och det har betytt jättemycket, säger Masse.

Inte så bra på instrument
Inom hiphop är det fortfarande vanligt att de som gör beatsen, producenterna, inte spelar sina instrument speciellt bra. I stället är många dj:ar i grunden. Samma sak ser man ofta inom elektronisk dansmusik, där det verkar som om dansgolvets krav är en viktig skola, det som ger producenterna en känsla för vilka hookar och sound som funkar. Masse tycker dock att man behöver lite av varje i sig för att lyckas i dag.
– Visst måste man ha ett slags taktkänsla om man ska taktmixa, kunna läsa av publiken så man känner när det börjar bli för mycket av ett slags musik så man kan byta. Men om man gör hiphop idag måste man även ha bra koll på instrument, noter och ackord. Man kan inte bara hålla på och sampla. Även om man samplar behöver man köra samplingar som passar ihop både ackordmässigt och tonartsmässigt, säger Masse.



Masses sätt att arbeta är en teknik han jobbat fram under många år i Redline-studion. Ofta börjar han redigera samplingar i Recycle eftersom det programmet erbjuder helt andra kreativa möjligheter än exempelvis Logic.

Jobbar med Propellerhead
Nuförtiden har han skrotat den gamla K2000-synten och jobbar med en kombination av Logic, Recycle och Reason i studion. Masse, Chepe och Salla har också jobbat direkt med Propellerhead (som utvecklar Reason) för en rad trumljud och ljudpaket, exempelvis deras välkända ”Reggaeton”-refill. Samplar gör Masse fortfarande.
– Vi var jämt på loppis och letade nya plattor att sampla. När loppisen i Skärholmen stängde hittade vi Mosebacke records på Hökens gata. Men numera använder jag oftast Spotify för att sampla, säger Masse. I likhet med andra genrebrytande producenter, som Kanye West, använder Masse sällan hela och självklara loopar på fyra takter när han återanvänder. Snarare hör man, när man analyserar lite, små samplingsfragment från annorlunda ställen i låtarna. Masse förklarar vad han lyssnar efter.
– Ackordbyten, det ska helst vara mollackord, jag gillar inte så mycket dur. Jag loopar grejerna i min skalle först och kollar om det funkar att göra en låt på. Om det kommer en röst som förstör ackordslingan så letar jag längre fram istället, efter något annat.

Ljudmässig skillnad
Ni läsare som sysslar en del med sampling vet att det spelar roll var man letar sina ljud. På 1960- och 1970-talets utgivningar ligger trummorna oftast lite lägre i mixen, vilket underlättar om man vill spela egna ovanpå. Längre fram, på 80- eller 90-talet, är slagverken oftast så höga i mix att det är svårt att göra något annorlunda av en sampling som redan innehåller trummor.
– Jag letar fram till 90-talet, det finns grejer där också. Under åttiotalet är det mer syntar och arpeggion som jag fastnar för. Men då ska det vara låtar som inte är för uppenbara, menar Masse.



Trots att The Latin Kings somnat in som band är bröderna Salazar mer upptagna än någonsin. Bland annat
arbetar de allt mer på den tyska marknaden, efter att deras nya band Caligola haft stora framgångar där.

Samarbete med bröderna
Bröderna Salazar har inte slutat skriva musik tillsammans bara för att The Latin Kings har somnat in. Sedan en tid tillbaka arbetar Chepe, Salla och Masse också officiellt tillsammans under namnet The Salazar brothers. Startskottet för det nya soundet, två steg bort från en trång hiphopkostym, var det inte helt okända samarbetet med Mando Diao 2009. Med plattan Give me fire som Masse och Salla producerade blev Mando Diao också gigantiska i Tyskland. Visst var de ett stort turnéband redan innan, men singeln Dance with somebody blev Mandos största listframgång hittills i landet och tog dem från klubbar till fotbollsarenor. Sedan dess har Salazar brothers också producerat och skrivit åt en rad stora artister i Tyskland – musik som dock får minimal uppmärksamhet här i Sverige.
– Det är poppiga grejer, mycket gitarrer, fast ändå modernt så det skiljer sig inte så mycket från det vi gör hemma med hiphop i Sverige. Det jag lyssnar minst på själv är hiphop, det jag lyssnar mest på är gammal musik som sjuttiotalssalsa eller soul och mycket Bob Marley och reggae, säger Masse.



Masse framför Redlines stora skivsamling, som bröderna köpt på olika loppisar runt om i Stockholm.

Luftigt sväng
De största förebilderna för Masse själv är Dr Dre och Dj Premier, två soundkonstnärer som skulpterade fram ljudet av nittiotalet för många hiphop-fans. En stor hemlighet när det kommer till Masses musik är också den luft han lägger mellan svänget – inte helt olikt Dr Dres alster från The Chronic 2001 och framåt. Håller Masse med?
– Ja, man måste lämna luft och göra det ganska avskalat, sånt där kommer med rutin, säger han. På tal om karriären utomlands så leker musiklivet för Masse också som nybliven bandmedlem. Med Salla, Björn Dixgård (Mando Diao), Gustaf Norén (Mando) och Natty Silver (tidigare Daddy Boastin) har projektet Caligola blivit en succé i Tyskland under det gångna året. Med Caligola går det oftast till så att Masse har gjort ett grundbeat till låten, som han sedan presenterar för de andra. Sedan skriver Björn och Gustaf melodier och spelar några extra instrument innan Salla producerar vidare. Med Caligola har de faktiskt lyckats med konststycket att förena hiphop med rock och pop, annars är ju hiphophistorien full av dåliga exempel på när rock, samplingar och hiphop ska smälta samman till ”något nytt”. Cypress Hill är bara ett av banden som spelade bort sin karriär i sina försök att kombinera nedstämda gitarrer och smutsiga beats.
– Jag fick mycket inspiration att göra egna gitarrbaserade låtar från den tiden vi gjorde Mando-plattan. Något hände med dynamiken mellan oss när vi möttes. Det var helt nytt för oss att göra sådan musik och i början var jag skeptisk. Det var mest Salla som var drivande i det här. Salla är också ofta visionären, han kommer alltid med de galna idéerna, berättar Masse.



Hårdvaran i Redline bjuder inte på några stora överraskningar. Även här är Distressorn en viktig låda när det kommer till att skita till ljud för Masse och bröderrna.

Passade inte riktigt in
Egentligen började Caligola ta form innan de ens börjat arbetet med Give me Fire åt Mando Diao. Första försöken till musikaliskt samarbete var nämligen att göra låtar med Björn och Gustaf på beats, men det passade inte riktigt in just då. Efter Give me Fire tog de dock upp det arbetssättet igen och så kom Caligola till. Framgången lät inte vänta på sig, första singeln åkte rakt upp till nummer ett på den tyska listan.
– Det märks inte i Sverige, här är man fokuserad på brittisk eller amerikansk musik. I början var jag skitnervös av att vara med i ett band och stå på scenen men nu har jag kommit in i det och tycker det är skitkul, säger Masse. Caligola har gjort en miniturné i Tyskland och i somras hade de en rad festivaler, som Rock am Ring, inbokade. Samtidigt vann Masse priset som årets producent på Grammisgalan tidigare i år.
– Det är skitstort för hiphopen i Sverige och jag är glad, men personligen betyder en platinaskiva mer för mig.

Så gör Masse Caligola
Studio och Masse går igenom Caligolas låt Forgive forget för att förstå hur soundet blir till.
Lyssna på låten på Spotify: www.studio.se/spotify

Forgive forget utgår från en sampling men tillsammans spelade Caligola om hela ackordvändan och skiftade några av ackorden. Sedan lade Masse in inspelningen i musikprogrammet igen som en ljudfil och pitchade upp allt så att det ska låta ”samplat” igen. Masse spelade också basslingan med hjälp av samplingar, men i inspelning la han även om den på livebas.

Trummor: Masses trummor är oftast samplingar som han spelar från midi. Kicken bygger han ofta genom att sampla en trumloop från en gammal skiva, så även i denna låt. Sedan lägger Masse in samplingen i Recycle (Reason) för att kunna slajsa upp loopen i små delar. Han förlänger slutet av varje slice så att han kan pitcha upp och ner utan att det hörs att den är avklippt. Vi stannar kvar vid det här sättet att arbeta ett tag. Genom att slajsa upp en trumloop i Recycle i små delar så tar programmet alltså själv ut startplats för de olika ljuden så som hihat, baskagge, virvel. Sedan kan Masse enkelt klippa ut de separata ljuden och lägga upp dem alla på olika kanaler – så han får dem separat och kan byta ut ljud hur han vill. Vidare gör också Recycle om ljudfilerna (samplingen/samplingarna) till midi, så att Masse sedan kan lägga in dem i Logics EXS-samplare. På det här sättet kan han enkelt spela om dessa hur han vill i Logic, där resten avarrangemanget görs. Det hela är enkelt, med knappen Recycle-convert gör man om ljud till midi. Han lånar helt enkelt ”svänget”.
– Ja precis, väl i Logic som midi kan jag ju arbeta fullt ut med dem och byta ut trummor. Eller så flyttar jag vissa hihatslag för att få ett nytt mönster. Ofta har jag bytt ut allt innan det är klart. Här fick jag inspiration till hela beatet från samplingens sväng, säger Masse.



En samplad, klassisk hiphop-snare (virvel) från en samplingsskiva. I mix formade Masse om den med Logics eq och lade på ett reverb i form av Space designer.

Kick: Bytte Masse ut helt, blev istället den typiska Masse-kicken från Salazar brothers trumbibliotek de gjorde till Propellerhead.
– Jag brukar alltid utgå från en sampling och lägga på en sub för att förstärka kicken. Sedan komprimerar jag med Logics egen kompressor, eller Waves-pluggar som L2. Det är en limiter, men jag använder den för att komprimera trumljud.



Det du tror är en gitarr i låten är istället gjord med Logics Sculpture-synt.
I mix gillar Masse Logics GTR Amp Pro.

Tamburin: Markerar 16-delstakten, sampling från Stylus.

Trumroll: Sampling från Logic. Denna använder Masse ofta i lyft innan refränger. En klassisk trumroll.

Gitarr: Många tror så klart det är Mando-Björn eller Gustaf som spelat gitarrerna, men i själva verket spelar Masse gitarrerna med midi. Ljudet är Logics egen synt Sculpture där han spelar en reaggaeliknande elgitarr som markerar ackorden. I mix använder han bland annat GTR Amp Pro från Logic.
– Många tror man behöver värsta outboardsen för att spela in gitarr, ibland räcker det med så här snabba grejer.

Orgel: Retro-klingande orgel som markerar vissa av ackorden, gjord med en B4-plugg som simulerar orgel (Native instruments). I mix använder Masse bland annat reverb från Silververb.
– Jag valde orgeln för att den låter som den där gamla tanten som satt på plattan och spelade kristna sånger. Ackordvändan hittade jag efter trumloopen, säger Masse.



Silververb är en favorit för Masse. Så här ger han orgeln ett passande rum.



För reverb går också Masse ofta till Space Designer i Logic.



Om inte Distressorn finns till hands använder Masse Soundtoys Distortion.

Klockspel: Glockenspiel från EXS-samplaren och ett stråkljud som spelar samma hookmelodi.
– När jag gjorde beatet tänkte jag mycket på Amy Winehouse, jag gillade hennes grejer. Men vi tog aldrig hit någon som spelar trummor utan valde midi istället.

Piano: Den här melodin spelade Björn eller Gustaf på pianot, det är samma som sångmelodin.
– Pianoljudet är Logics eget Yamaha Grand Piano, sedan har jag eq:at lite, tagit bort basen och toppat upp. Vidare lade jag på lite dist i form av Distorsion (från tillverkaren Soundtoys, reds anm).

Masses favoriter
Masses pluggfavoriter just nu är Stylus, Waves, och Massive från Native instruments. Han föredrar också Nexus (ReFX) för deras många ”färdiga” ljud. Han gillar också VBS Mutiband sidechain.