Det händer tyvärr inte jätteofta att ett nytt svenskt band kommer från ingenstans, i det här fallet Nybro i Kalmar län, har ett tämligen unikt sound, och slår knockout på både journalister och musikdiggare. Men Avantgardet, Rasmus Arvidsson (sång) och Patrik Åberg (det mesta annat), har gjort precis detta. Det nyligen släppta debutalbumet ”För många dyra skor och döda ögon” har rättmätigt hyllats av både recensenter och vanligt hederligt folk för duons ”svensk nyprogg möter Velvet Underground hemma hos Håkan Hellström-doftande musik”. Till råga på allt har Rasmus husgudar, just Håkan H. och dennes demonproducent Björn Olsson, tagit Avantgardet under sina vingar. Det ser ljust ut. Men så var inte alltid fallet.

– Det hela började med att jag och Rasmus gjorde lite hemmainspelningar 2007. Först var vi mer inne på hip-hop, beats, och sådant. Vi kände oss fram lite, testade olika grejor och gled sedan över i någon sorts garagepop. Men sedan åkte Rasmus till Storbritannien för att plugga. Vi tappade kontakten under många år, berättar Patrik Åberg.

Avantgardet
Rasmus Arvidsson och Patrik Åberg utgör den kritikerrosade duon Avantgardet.

Åt helvete

Medan Patriks liv gick sin gilla småstadsgång i Nybrotrakten - han blev småbarnsförälder, började bygga en studio i sin tvättstuga, pysslade och sysslade - var Rasmus liv i det brittiska öriket desto mer dramatiskt. Knark, droger, mer droger och knark hamnade efter ett tag i fokus och skymde den journalistutbildning som var det egentliga skälet till hans exil. Det gick åt helvete, rent ut sagt. Men Rasmus erfarenheter av Londons nattliv (”Jag träffade Pete Doherty, men han träffade inte mig, om man säger så…”) och drogmissbrukets stenhårda baksida blev också själva fundamentet för Avantgardets texter när han kom hem 2015 och duon på nytt började spela och påbörjade arbetet med det nya albumet. Maken till naken och självutlämnande rocklyrik har vi nog inte hört i Sverige, vare sig nu eller förr – i alla fall inte på bredaste småländska.

– Texterna är någon sorts dagboksanteckningar kan man säga. De är till etthundra procent ärliga vad gäller hur mitt liv var under de här åren. Jag ville skriva uppriktigt utan att det blev banalt. Sedan är det klart att många i min närhet, familjen, polare, arbetskamrater och andra, blev förvånade och lite chockade när de nu i år fick höra plattan och förstod hur det egentligen gick till under tiden där borta. Det var lite nojigt innan den släpptes. Dels på grund av texterna men också för att ingen visste att vi överhuvudtaget höll på med en platta. Allt var hemligt, berättar Rasmus.

Och albumet handlar mycket om nojor av olika slag. Låtar som ”Skakar på tåget” och ”Du är det perfekt packade grammet” säger en del om det liv som texterna berättar om. Men mitt i allt det svarta finns också en dråplig och kolsvart humor i både musik och text. Och en högst påtaglig retro-känsla som minner om såväl svensk, skränig 1970-tals progg, som Bad Cash Quartet och Broder Daniel.