God vänner, idag skiner solen och det blir därför ett kortare inlägg. Eller rättare sagt, en liten krönika. Men misströsta inte, detta skriveri är nog så viktigt och dessutom lätt att ta till sig.

För några veckor sedan skrev jag om referenslåtar och hur dessa kan hjälpa dig till bättre produktioner. Många gör dock misstaget att i samband med dessa eftersträva den ”perfekta" mixen vilket ofta leder till en del problem.

För det första så finns det inget universellt svar på vad en perfekt mix är (och tur är väl det). Eller, jo förresten, en perfekt mix skulle vara en som alla tycker om, vilket naturligtvis inte är möjligt. Enligt mig finns det inget tråkigare än musik som inte utmanar. Det må vara rent produktionsmässigt, textmässigt eller låtens komposition. Musik som bara existerar för att låta bra är musik för musiker och inte för lyssnarna. Att våga sticka ut, att bryta mönster är därför a och o för att ta sig framåt i sitt skapande. Detta är naturligtvis en grov generalisering, men kan ändå vara bra att påminna sig om då och då.

När jag tittar tillbaka på de plattor eller band som inspirerat mig genom åren, så är det ofta musik som vågat göra något nytt. Jag minns till exempel när jag hörde Sparklehorse It’s a wonderful life för första gången och hela min musikaliska världsbild vändes upp och ner. Hur kunde musik låta så trasig men samtidigt vara så vacker? Det var någon annat än perfektionisten i mig som vaknade till liv och skakades om.

Och med risk för att låta flummig: Det är alltså när du förstår att musik handlar om känslor och inte frekvenser, som du verkligen kommer nå fram till lyssnaren. Vare sig din musik spelas upp i köksradion, bilen eller stereon. Eller som någon sa: ”Det är skit samma om baskaggen låter poff eller tjong om låten inte är bra”.

Plugga lugnt och glöm inte: Har du frågor om mixning, mastring eller inspelning? Skicka ett mail till jon@rinneby.se

Länkar
Låtsaspoeten – Mitt projekt på svenska
Watch out Jon – Mitt projekt på engelska