Test: Izotope Vocalsynth – Robotröster som det slår gnistor om

Ända sedan Native Instruments lade ned Vokator och Zynaptiqs Orange Vocoder stannade i växten så har det vid sidan av giganten Antares (Auto-Tune, med flera produkter) varit lite tunnsått med sträva och hårda röstomvandlare som ersättning för inspelningsprogrammens egna effekter, som ofta gör jobbet, men helt enkelt inte är särskilt upphetsande. Izotope, som de flesta känner till för företagets utmärkta mastringspluggar, har på senare år producerat en svit med intressanta mjukvaruinstrument. Samplingssynten Iris är mäktig och skum (på ett bra sätt) och Breaktweaker är något i hästväg för den som vill vrida till vrickade och toppmoderna rytmpaket. Izotopernas nya giv är en blandning mellan en auto-tune och en klassisk vocoder, med en knippe råriven harmonizer på toppen.

Frän som Frampton

I motsats till flera andra av Izotopes produkter så är Vocalsynth ett midi-kontrollerat pluggeffektinstrument och finns inte som fristående program. Själva syntdelen av Vocalsynth är uppbyggd som en mixer där du steglösta blandar de fyra olika delarna polyvox, compuvox, vocoder och talkbox (minns någon Peter Frampton, kanske?). Det ihopmixade resultatet åker sedan vidare in i en effektdel med mycket kompetent dist, filter, delay och så vidare. Enklast använder du Vocalsynthen via så kallad sidechain, vilket innebär att du har ett färdigt ljudspår, låt säga en ljudtagning, som du skickar in i effekten via en särskild meny, varefter det är fritt fram att antingen låta effekten färga ljudet som vanligt, eller styra den via midi. Det är då det verkligen slår gnistor om Vocalsynth. Givetvis fungerar pluggen även i realtid, men det kräver också sin beskärda del datorkraft.

Vi gillar att Izotopes robotiska röstmanglare både kan låta vackert och riktigt rått. De medföljande ljudinställningarna är en bra provkarta på vad pluggen klarar av, men det känns lite som vi är ute på egen hand när det gäller användandet via midi-klaviatur. Samtidigt är det i den divisionen som Vocalsynth briljerar. Testlabbet har inte upplevt den här nivån på inspiration sedan Native Instruments Komplete släpptes i ny entalsuppdatering. Och det är ett mycket bra betyg. En av få surheter i bägaren gäller Vocalsynths påverkan på din dators processor och arbetsminne. Om du vill att effektens ljudkvalitet ska befinna sig i registret 96 kHz och högre behöver din burk vara hyggligt snabb. Annars blir det överslag och felmeddelanden.

Sammanfattning

Daft Punk, Beastie Boys och ovanpå det i princip all modern hip-hop-influerad musik: alla använder de tonkorrigerare och vocoder-effekter på soloröster och körpaket för att få till de där rejäla robotrösterna. Vocalsynth gör verkligen jobbet och är en frisk fläkt på effektmarknaden. Den som skapar musik som vanligtvis innehåller den mycket distinkta effekten i någon form kan, och bör, inte gå förbi Izotopes senaste syntplugg.

Effekt med det rätta soundet
Lätt att använda
Bra förinställningar

En smula kostsam
Processorhungrig


Betyg 9 av 10

Se en film med Vocalsynth in action: