Jag återkommer ofta till automatisering och hur viktigt detta är för en välmående mix. Men vad är det egentligen jag menar? Hur jobbar du bäst med automatisering och vad ska du tänka på? Låt oss djupdyka i produktionshavet och reda ut fenomenet en gång för alla. Observera att detta är en fortsättning på föregående veckas tips.

Automatisering, ur ett historiskt perspektiv, handlade i början om att dra i reglar och rattar på ett stort mixerbord (i realtid) under själva inspelningen. Man hade kanske bestämt att vissa sektioner skulle vara svagare och andra starkare, eller att en viss effekt som exempelvis phaser eller flanger skulle slås på vid exakt rätt tillfälle. Under 50, 60 och 70-talet tillhörde det inte ovanligheten att fyra fem personer stod och svettades i kontrollrummet när den perfekta tagningen skulle ner på rullband. Men hur mysigt detta än låter så behöver vi inte jobba så idag, i alla fall inte i vanlig mening.

hej
Det var bättre för, eller?

Exakt hur du jobbar med automatisering i dagens inspelningsprogram skiljer sig en del mellan de olika tillverkarna. Men en enkel sökning på youtube hjälper dig garanterat på traven när det gäller just ditt program. Med detta sagt så är det egentligen bara tre saker du behöver lära dig gällande automatisering: Volym, panorering och effekter. Detta låter kanske onödigt krångligt men är faktiskt hyfsat enkelt när du väl lärt dig grunderna. Som med allt annat… Vi utgår från att du har en låt som är färdiginspelad och redo att mixas.

Volymautomatisering handlar kort och gott om att du ändrar volymen på valfria kanaler. Det kan röra sig om att bas eller gitarr sänks lite i nivå under vissa partier, eller att trummorna hamnar mer i bakgrunden under en brygga. Effekten du vill åt är att musikerna som spelar tar ett steg tillbaka och lämnar lite plats då och då, så att exempelvis refrängerna känns starkare och mer energirika när allt sedan drar igång på full volym igen. Ibland räcker det med så lite som 1 eller 2 decibels skillnad. En mix som andas och lever helt enkelt, precis som i verkligheten.

auto
Bilden visar volymautomatisering av en gitarr. Gitarren spelar svagare under sångpartierna och starkare när den är ensam. Inspelningsprogrammet är Reaper 5.5.

Panoreringsautomatisering innebär att du ändrar ett instruments panorering under resans gång. Det är inte alls ovanligt att hålla verserna smala, det vill säga att fler instrument håller sig i mitten av ljudbilden, medan refrängerna breddas för att låta fetare och större. En statisk ljudbild är ofta en stel och tråkig ljudbild. Nu menar jag inte att du måste göra stora svep som att en gitarr eller synth rör sig från höger till vänster, även om detta såklart kan vara en rolig effekt. Istället handlar det mer om subtila rörelser, återigen precis som i verkligheten.

Effektautomatisering är det roligaste, i alla fall om du frågar mig, och här kan du verkligen unna dig att vara kreativ. Det kan handla om allt från att du ändrar eq-inställningarna på ett instrument, till att du jobbar med olika typer av reverb och delay på en och samma kanal. Vanligt förekommande är att du låter verserna vara lite torrare, det vill säga med mindre tillspetsade effekter, eller att du har mindre bas och topp just här. För att något ska kännas stort, måste något annat vara mindre. Mixning handlar om kontraster och det är här automatisering är din bästa vän!

Nu kanske det verkar som att automatisering uteslutande handlar om skillnaden mellan vers och refräng, eller att det är någon slags effekt. Men så behöver det inte alls vara. Det kan även handla om att du vill jämna ut volymen på en ojämn tagning (samma jobb som kompressorn har) men att du själv väljer var och hur. Fördelen med detta arbetssätt är att du får mer kontroll över grundljudet och att du inte färgar inspelningen i onödan. Leadsången är ett tydligt exempel på detta. Visst kan en kompressor hjälpa till, men den kan samtidigt lämna oönskade bieffekter, så som att fulljud och brus förstärks. Därför rekommenderar jag att du använder båda metoderna. Lite kompressor, lite automatisering, det bästa av två världar. Visst tar det lite tid, men det är absolut värt mödan. Om du känner dig lat och har extra pengar på fickan så kan pluggar som Waves Vocal Rider eller Bass Rider göra jobbet åt dig. Hurvida det blir lika bra låter jag dock vara osagt.

BONUSTIPS: Det är ofta en bra idé att sätta grundläggande dynamik och eq-inställningar först innan du fortsätter med automatiseringen. Samtidigt är kompression och volymautomatisering i praktiken samma sak. Ställ dig därför alltid frågan: Är det värt att lägga en kompressor på den här kanalen, eller räcker det kanske med lite automatisering?

Lycka till!

Plugga lugnt och glöm inte: Har du frågor om mixning, mastring eller inspelning? Skicka ett mail till jon@rinneby.se

Länkar

Låtsaspoeten – Mitt projekt på svenska
Watch out Jon – Mitt projekt på engelska