Den walesiska vokalisten och låtskrivaren Judith Owens sound är som att den ofta utskällda genren easy listening hade fått en injektion med uppriktighet. Det finns en hygglig dos Joni Mitchell med i mixturen, men även några gram av Sting. Eller föreställ dig att Norah Jones hade en mer mogen och coolare kusin. Owen gör ett långkok på musikstilar som jazz, bossanova, r & b och popmusik - allt i samma tillbakalutade tempo. Hon menar att blandningen är rätt typiskt brittisk, men att själva uttrycket är amerikanskt, vilket inte är långsökt då hon utvandrade till Los Angeles för 20 år sedan.

– Jag började spela piano som fyraåring och har aldrig gjort ett uppehåll sedan dess, musiken är allt för mig, förklarar hon.

Hon berättar att hon förlorade sin mamma i tonåren och då blev musiken ett sätt att överleva en svår period. Det var då hon satte igång att skriva låtar. Hennes pappa, som var operasångare, har också gått bort.

– Roten till min musik kommer från mörkret och melankolin i mitt liv. Genom att skapa och framföra den kan jag finna glädje på mitt sätt och förhoppningsvis även beröra andra. Jag tror ni som bor i Sverige förstår det där med att vara öppen inför tungsinnet, säger hon och skrattar hjärtligt.

Egna och andras låtar

Det nya albumet ”Somebody’s child” har i likhet som tidigare utgivningar, det här är den elfte i ordningen, ett tema. Den röda tråden är att inte ta något för givet i livet, stanna upp och se sig omkring.

– Jag mötte en hemlös, höggravid kvinna på gatan i New York. Hon var på droger, sinnesjuk och klädd i sopsäckar. Som alla andra gick jag också över till andra sidan gatan. Men så slog det mig att hon var också någons lilla barn, någons dotter. Och därifrån började jag skriva de nya sångerna, berättar hon.

På ”Somebody’s child” varvar Judith Owen eget material med andras låtar. Det finns en version av ”Aquarius” ur musikalen ”Hair”, som enligt henne handlar om pur glädje, men den cover som, åtminstone hos oss, fastnar direkt är Roxy Musics ”More than this”, levererad med sublimt piano och säker timing på solosången. Den är inspelad i London i Bryan Ferrys studio. Han lånade även ut sitt eget piano.

– Ja, jag turnerade som förband till Bryan och hörde den där fantastiska låten varje kväll så det föll sig naturligt att spela in den just där och då, säger Judith Owen.

Judith Owen
Owen passade på att låna Bryan Ferrys piano när hon var i London.

”Aquarius” är inspelad vid samma tillfälle, men resten av albumet är inspelat i Los Angeles på en enda vecka. Det låter onekligen lajv om innehållet, men med dagens teknik är det så gott som omöjligt att avgöra det med blotta örat. Owen erkänner sig dock till den så kallade Sinatra-skolan när det gäller studioarbete. Det gäller att sätta låten perfekt på första tagningen och undvika pålägg eller redigering i efterhand.

– Jag är en artist som framträder inför en betalande publik och då har jag inte råd att göra en massa missar. Oftast är en tagning allt som behövs. I undantagsfall blir det upp till tre tagningar, förklarar Judith Owen.

Ett användbart trick

Hon har även ett låtskrivartrick som hon använder. Det handlar om att komponera två sånger i taget på samma tema. På så sätt kan hon spegla ett ämne från olika synvinklar, men samtidigt inte dra för långt från ursprungsidén.

– Det är inget medvetet från början, det bara blev så, men nu är mina album sammansatta på det sättet: låtarna är skrivna parvis, exempelvis på temat hemlöshet, säger Judith Owen.

Judith Owen
Judith med bandet The Section som består av gamla studiorävar från Los Angeles.

Det är verkligen inget orutinerat band som hon har bakom sig på scen och i studion. Bassisten Leland Sklar, gitarristen Waddy Wachtel och slagverkaren Russell Kunkel är amerikanska branschkändisar på egna meriter eftersom de genom året kompat Carole King, Joni Mitchell, Jackson Browne med flera. Kort efter Studio talat med ger hon sig ut på en tre månader lång turné, som bland annat tar henne till Sverige.

– Vi kommer spela det nya albumet i sin helhet i Malmö och Stockholm. Det är som en teaterföreställning där du blir underhållen och skrattar, men där även andra känslor släpps fram, säger Judith Owen.

Kombinationen egna sånger och covers är hennes signum och Studio undrar om det finns någon svensk musik som hon planerar att göra tolkningar av i framtiden.

– Abba! Jag fullkomligt älskar dem. Men jag skulle nog vilja göra något lite oväntat, exempelvis göra en jazzig variant av ”Waterloo”, avslutar Judith Owen.
Du kan uppleva Judith Owen den 19 september på Victoria Teatern i Malmö och 21 september ger hon en konsert på Teater Pero i Stockholm. Här kan du lyssna på ”Somebody’s child” på Spotify:

Se en video där Leland Sklar och Judith Owen framför ”More than this”: