Idag tänkte jag berätta hur jag jobbar med mina mixar för att få dem att kännas lite mer levande, med mer djup, bredd och bättre separation. Som du säkert vet finns det en uppsjö mixerbordsemuleringar, rullbandspluggar och andra analoga efterapningar som kan hjälpa dig med detta. Själv förespråkar jag som alltid enkelhet och har därför snöat in på Airwindows, som nu äntligen blivit VST och Windows-vänligt och dessutom helt gratis. Pluggarna är sedan tidigare kompatibla med Mac. Mitt koncept är enkelt och kräver egentligen väldigt lite av dig som mixare, även om det kan sno en del dyrbar tid om du jobbar med många kanaler. Men det är helt klart värt mödan enligt mig. Kom ihåg att detta bara är ett sätt att arbeta på och att du, precis som jag gjort, gör rätt i att våga experimentera och testa nya saker.

Pluggarna vi ska använda är Hornet VU Meter MK3, Channel4 och Console4.

Hornet VU Meter MK3 är en VU-mätare med automatisk volymjustering, vilket är väldigt användbart för att ställa en lagom nivå för samtliga kanaler innan mix. Channel4 emulerar tre populära mixerbordskanaler: Neve som färgar mest, API lite mindre och slutligen SSL som färgar minst. Enkelt uttryckt skulle man kunna säga att Neve är varmast i sin karaktär då denna tydligast kapar diskanten med ett slags högpass-filter, tätt följt av API och SSL. Console4 består av två pluggar och emulerar in- och output från ett namnlöst mixerbord och kompletterar på så vis Channel4. Nog med tekniskt dravel. Nu kör vi!

Det är viktigt att du startar med ett tomt projekt utan några som helst pluggar. Detta för att få ut så mycket som möjligt av mitt arbetssätt. Att slänga på ovanstående pluggar i efterhand i ett redan färdigt projekt är inte att rekommendera, eftersom du förmodligen skulle tagit helt andra mixbeslut om emuleringspluggarna var med från början.

1. Börja med att lägga Hornet VU Meter MK3 först på alla kanaler. Klicka i Auto på samtliga och spela upp projektet från början till slut med kanalerna nollställda. När detta är klart kommer Auto automatiskt att bockas av, vilket betyder att pluggen ställt in förbestämd nivå för alla kanaler. I detta fall en RMS på -18dB med en max peak -6dB. Vad detta i praktiken innebär är att dina instrument nu har en lagom nivå för mixning och att du inte riskerar att överbelasta masterregeln, eller styra över känsliga pluggar.

hornet
Bilden visar Hornet VU på virveln efter den automatiska volymkompenseringen -4.2dB.

2. Nästa steg blir att slänga på Channel4. Personligen föredrar jag ljudet av API som känns sådär lagom färgat. Men pröva dig gärna fram då varje låt är unik. Vidare gillar jag att dra upp drive till 100% för maximal emuleringeffekt, men även detta är så klart smaksak.

channel4
Bilden visar Channel4 med emuleringen API och 100% drive.

3. Fortsätt sedan med Console4. Här finns inget att ställa in, bara ”set and forget”. Underbart. Det enda Trim gör är att ställa volymen, låt den för enkelhetens skull stå i sitt ursprungsläge.

console4
Bilden visar Console4 för alla kanaler som ligger sist i kedjan.

4. På masterregelns första plats placerar du slutligen Console4Buss som ser till att samtliga kanaler summeras genom denna, istället för inspelningsprogrammet. Mycket av bredden och separationen kommer just härifrån, förutsatt att du gjort steg 1-3 såklart.

console4buss
Bilden visar Console4Buss på masterregeln som summerar samtliga kanaler.

5. Men sen då? Hur gör du med equalizer, kompressor och alla andra favoritpluggar? Jo, dessa placerar du mellan Channel4 och Console4 och mixar på som vanligt. Och svårare än så är det faktiskt inte. Nu har du skapat ditt eget virtuella mixerbord, som i mina öron låter betydligt trevligare än att bara mixa direkt i inspelningsprogrammet.

6. Klart!

Lycka till!

Plugga lugnt och glöm inte: Har du frågor om mixning, mastring eller inspelning? Skicka ett mail till jon@rinneby.se

Länkar

Låtsaspoeten – Mitt projekt på svenska
Watch out Jon – Mitt projekt på engelska