Med tanke på medlemmarnas musikaliska erfarenheter från dancehall, r&b/hiphop, pop/jazz, balkan/oriental, afrobeats och svensk folkmusik är bandet Sallyswags uttryck ett ångande långkok fyllt med intressanta ingredienser. När gruppen blandar stilar och influenser hålls helheten ihop av soulkänslan i sångerna.

Du som gillar exempelvis Lauren Hill och har förkärlek för äkta och varma blåsinsatser känner dig hemma direkt. Sallyswag har via lajvscenen byggt upp ett rykte om sig att kunna ta ut svängarna. Låtarna sjungs på svenska, vilket kontrasterar mot den internationella, och inte sällan funkiga, musikmixen. När det var dags att spela in debutsamlingen med låtar föll valet av producent sig rätt naturligt.

– Jag har ju i flera år arbetat med mix, mastering och produktion för Aurelia Dey, en av Sveriges i särklass bästa artister inom dancehall/afropop. Och hon är en av frontsångerskorna i Sallyswag, säger producenten Melisha Linnell som har sin egen studio Powah i Göteborg.

Sallyswag
Sallyswag består av: Erika Risinger (fiol), Sanna Eriksson (sång), Aurelia Dey (sång/toast/rap), Lisa Grotherus (saxofon), Paulina Moberg (trombon), Anna Malmström (klarinetter), Ebba Wigren (trummor), Tove Brandt (bas) och Sanna Sikborn Erixon (elgitarr).

De första dagarna av inspelningen i Powah Studio spelade bandet låtarna tillsammans i en tagning. Det är deras sätt att skapa musik och gav rätt känsla på inspelningen, enligt producenten. Det var en så kallad tyst inspelning, vilket innebar att bandet spelade in med lurar och klick. Efter det kunde musiker och vokalister gå in och fila på detaljer och lägga omtagningar.

– Där var bandmedlemmarna väldigt målinriktade och självmedvetna om vad de ville göra om och hur mycket, säger Melisha Linnell.

Det är med andra ord en blandning av enskilda tagningar och ensemblespel på albumet. Att spela in stråk- och blåsinstrument, både i grupp och enskilt, är ingen busenkel uppgift utan kräver koll på både prylar och ljudtekniken i sig.

– Förutom ett fiolintro och en klarinettagning, bestämde jag mig tidigt för att spela in stråkarna och blåset i stereo. Stereouppmickning, om det görs rätt och inte ger upphov till fasfel, låter helt enkelt bäst i ljudbilden och är lättast att mixa in i ljudbilden, paradoxalt nog, förklarar Melisha Linnell.

Beprövade metoder som Blumlein och ORTF tillämpades och mikrofonerna som använts är AKG 414, AKG 451, AKG D112, Sennheiser 421, Shure Beta 58 ocht Neumann TLM 103 genom TL-Audio Tubes förförstärkare.

– Fastän jag gjorde mycket förberedelser och planerade inspelningen noga, blev det ändå en del ändringar och nya beslut som jag tog under processens gång, beroende på sådant som instrumentkaraktär, uppmickning och ljudkedja, berättar Melisha Linnell och fortsätter:

– Tidigare har jag gjort en del akustiska inspelningar inom ramen för inspelningskurser på universitetet, mina yrkespraktikplatser och även i min egen studio. Men varje situation är ny, instrument har olika karaktär, hur instrumentalisten spelar, och så vidare. Det går aldrig att planera perfekt och en lär sig alltid nya saker under processens gång.

Men låt oss backa bandet (eller i det här fallet ProTools) och kika på hur producenten kom dit hon är idag. Melisha Linnell började producera musik redan 1989, då hon var elva år, på sin pappas Atari 1040. Det blev midiprogrammering för att hennes storasyster behövde bakgrundsmusik till en föreställning.

– Pappa drev en studio på 1980-talet så jag är i princip uppvuxen i en inspelningsstudio. Jag upptäckte tidigt att det är väldigt roligt att skapa musik och sedan har jag fortsatt, minns hon. 

Sallyswag
Melisha Linnell blev, som hon själv uttrycker det, ljudnörd tidigt. Hon började med en klassisk Atari 1040, bara en sådan sak.

Via musiklinjen i gymnasiet och kontrakt med Warner Music år 2000 fram till en högskoleexamen med inriktning mot musikproduktion vid Mittuniversitetet och snart även kandidatexamen i Ljud och musikproduktion från Dalarnas universitet. Och numera driver hon som sagt egna Powah (se faktaruta).

Att samla så många som nio individuella instrumentalister och vokalister i en produktion och få alla att dra åt samma håll låter som en prövning, ett slags gesällprov i konsten att producera populärmusik.

– Utmaningen för mig var att kunna återge bandets känsla, samhörighet och samspel så bra som möjligt, men ändå tillföra en egen dimension i ljudbilden, säger Melisha Linnell.

I projekt med mycket folk inblandade är det lätt att det uppstår missförstånd och meningsskiljaktigheter. Eftersom bandet har haft så stor del i att tycka till genom mixningsprocessen har det också varit en utmaning att sammanställa och balansera allas viljor och komma fram till kompromisser. Det underlättades av att alla började använda projektverktyget Trello, där det gemensamt går att skriva checklistor, kommentarer och bifoga ljudklipp.

– Alla inblandade har varit väldigt ärliga, professionella och målmedvetna så eventuella missförstånd har vi rett ut under projektets gång, förklarar Melisha Linnell.

Sallywags producent kan se tillbaka på en färdig produktion med en decentraliserad ljudbild där samtliga instrument och röster har sina egna platser i ljudbilden samtidigt låtarnas helhet når lyssnaren i första rummet. Hon har även mastrat slutresultatet.

– Jag är nöjd med att ha lyckats fånga det här helt magiska bandets underbara låtar, virtuosa musikalitet, känsla och jämställdhet, säger Melisha Linnell.

Härnäst väntar ett album med artisten och låtskrivaren Malin Mellow som Melisha producerat. Sedan ska hon färdigställa ett eget album.

– Och lämna in min kandidatuppsats där jag skriver ett fördjupningsarbete om mastering! avslutar Melisha Linnell

Fakta

Kontakt/Webbplats

Tre favoritprylar i studion
1. Pro Tools 11.

2. TL-Audio tube pre amp/kompressor.

3. TAC Scorpio mixer (köpt av den legendariska ljudteknikern Björn Asplind).

Fyra favoritproducenter:

Meshell N´dege Ocello

Ann Mincieli

Borgeous

Quincy Jones