Parallellt med att lära mig 12 låtar inför giget med The Prescriptions så hade jag även tillbringat en massa tid med att lära mig åtta låtar inför de tre resterande gigen som var inbokade under min första vecka i Nashville. Nu när jag tänker tillbaka på det så känns det rätt så galet att jag, som nyinflyttad svensk, hade lyckats få fyra gig bokade så snart. Fler galna grejer kommer, vill jag lova!

Jag berättade i förra inlägget om hur jag försökte planka låtarna inför giget med The Prescriptions så exakt jag bara förmådde. Inför de andra gigen så var fokuset något annorlunda i och med att jag skulle vara ensam gitarrist i bandet, och bitvis var det 3-4 olika gitarrer på inspelningarna, så det fanns ingen anledning att detaljplanka på samma sätt.

Nu gällde det snarare att få ljudbilden att låta stor och fyllig och samtidigt få med de mest signifikativa riffen/melodierna/licksen från inspelningarna. En helt annan typ av utmaning som inte krävde lika mycket tidsåtgång för plankningsmomentet, utan mer för att hitta sätt att få det att låta fylligt t.ex. genom att spela en melodi med en eller ett par lösa strängar klingandes tillsammans med melodin som fanns på inspelningen. Dessutom var flertalet låtar i mindre gitarrvänliga tonarter såsom Ab och Gb, men det var rätt tydligt att låtarna spelats i antingen G eller E på inspelningen så då fick capot åka fram.

Nashville
Foto: Bo Ibbotson

Capon har aldrig varit min bästa vän, speciellt inte live, då jag tycker att man nästan alltid måste kompensationsstämma eftersom att intonationen rubbas. Jag vet att jag inte är den enda gitarristen som upplever samma sak. Men nu när jag skulle spela hälften av låtarna med capo så var jag tvungen att djupdyka lite i hur jag skulle kunna minimera problemen.

Efter en stunds googlande så hade jag hittat några bra tips, och det som visade sig fungera bäst var att placera capot ovanpå bandstaven. Om någon sträng visade sig bli lite hög i pitch så var tipset att dra lite i strängen, men om någon sträng istället blev låg i pitch så skulle man trycka lite lätt på strängen bakom översadeln. Alltså ingen kompensationsstämmande med stämskruvarna då det såklart påverkar stämningen även efter att man plockar bort capot. Dessa tips har löst i princip alla problem jag tidigare upplevt med capon. Testa själva om ni inte redan gjort det!!

Nashville
Foto: Bo Ibbotson

Jaja, capon hit och capon dit… Jag skulle alltså spela ytterligare tre gig denna vecka. Det var inte vilka gig som helst, utan jag skulle spela med en countrysångerska som heter Faren Rachels - och vi hade den STORA äran att få vara förband till Dwight Yoakam på en kortare turné som skulle ta oss till tre olika delstater. För de som inte känner till herr Yoakam så har han sålt över 25 miljoner plattor genom åren!

Vi hade bara ett rep inför denna turné och det började dessvärre inte särskilt bra eftersom att jag fick problem med inputjacket på min gitarr redan efter ett par låtar. Jag lyckades dock lösa det rätt snabbt genom att låna en skruvmejsel av killen som vi hyrde replokalen av. Utöver det gick repet kanonbra och både Faren och resten av bandet var supertrevliga, grymma musiker och verkade tycka att jag hade gjort ett mycket bra jobb med förberedelserna också. Dagen efter så bar det av mot den första destinationen; Sweet Home Alabama. Eller mer specifikt Tuscaloosa, Alabama.

Vi skulle spela på ett ställe som heter Druid City Music Hall och fick ett väldigt trevligt välkomnande av både Dwights band och crew samt teknikcrewet som jobbade på plats. Vi fick vänta ganska länge på att få göra soundcheck, och det verkade nästan som om Dwights band stod och jammade/repade snarare än att faktiskt soundchecka. Det visade sig att han som var ”utility player” (ett begrepp som används för att beskriva någon som spelar flera olika instrument) var ny i bandet och aldrig hade spelat fiol innan han fick giget. Så de gick helt enkelt igenom och övade några av hans fiolpartier. Förutom fiol spelade han även pedal steel, dragspel, piano, hammondorgel, akustisk gitarr, munspel, banjo… Kan ha varit något mer, men minnet sviker mig. Det som är både spännande och skrämmande i detta fall är att Dwight aldrig har någon fast setlist så utility-killen vet aldrig vilket instrument han ska ha redo. Snacka om stressfaktor, speciellt när man är ny i bandet!

Nashville
Foto: Bo Ibbotson

Som sagt så var alla supertrevliga, och efter att vi avslutat vårt soundcheck så var det flera som kom fram och berömde mitt gitarrljud samt var intresserade av min HandBender. Läs gärna mer om denna coola, svenska uppfinning här. Därefter lite middag, tillbaks till hotellrummet för att byta om och hänga en stund.

Några timmar senare stod vi nedanför scenen, redo för premiärgiget. Alla var taggade till tusen och giget flöt på utan några problem över huvudtaget. Vad jag noterade var att den amerikanska publiken verkar betydligt mer exalterade över förbandet än vad jag har upplevt genom åren hemma i Sverige. Otroligt kul förstås!

Efter att ha burit bort all vår utrustning från scenen, lastat in grejerna i släpet och pustat ut en stund så gick vi in för att se Dwights gig. Det visade sig vara en väldigt intensiv show med flera långa medleyn och en stor portion energi! Jag somnade rätt gott denna kväll, inget tvivel om den saken.

Dagen efter spelade vi på ett kasino i Biloxi, Mississippi. Giget gick som smort, publiken var exalterad även fast det var sittplatser och vi hade riktigt kul på scenen! Efter giget så passade vi på att äta en REJÄL middag i kasinots bufféavdelning. Jag har aldrig sett något liknande!! Så sjukt mycket olika alternativ och man ville ju såklart testa det mesta.

På lördagen den 15 juli så hade vi den längsta resan under denna turné. Vi skulle köra ungefär sju timmar mellan Biloxi och Athens, Georgia. Resan började redan kl. 06.45 så jag passade på att sova ett par timmar till i bilen. Faren Rachels, sångerskan som vi kompade, hade pluggat i flera år i Athens så hon var superexalterad inför kvällens gig och hon sa att just Georgia Theatre som vi skulle spela på var ett av de ställen som hon drömt mest om att få spela på. Dessutom visste vi att biljetterna var slutsålda redan på förhand, härligt! Soundcheck gick fint, vi fick en god middag (som tur var ingen buffé, jag måste lära mig att hantera dessa haha!) och vi taggade tillsammans till inför turnéns sista och viktigaste gig! 

WOW! 

  • SJUKT KUL GIG!
  • SÅ BRA PUBLIK!
  • JAG KAN INTE KLAGA PÅ MIN FÖRSTA VECKA I USA!

Mer äventyr får ni höra om nästa vecka…