Ytterligare en vecka ska summeras, nu har vi kommit fram till mitten av oktober. Måndagen bjöd på en salig blandning av aktiviteter, jag var lite sent ute med veckans blogginlägg och ägnade en stund på förmiddagen åt att färdigställa den.

Jag har sedan några veckor tillbaka lovat mig själv att försöka aktivera kroppen lite varje dag och min plan var att göra tre set med armhävningar varje dag. Jag hade börjat med 3x10 och skulle öka med 2 varje vecka - nu var jag uppe i 3x20 armhävningar varje dag och det kändes redan att det började ge resultat. Jag kände mig liksom mer alert i både kropp och knopp, och så kan man fortfarande unna sig öl och hamburgare liksom. Perfekt! Denna vecka började jag också addera 3x20 sekunder av ”plankan” och jag såg till att få dagens träning avklarad direkt efter att jag skrivit klart bloggen.

Jag ringde också några samtal för att få lite vägledning angående att skaffa hälsoförsäkring, det är långt ifrån lika enkelt som i Sverige. Guuuud... Sedan åkte jag till banken för att lösa in några checkar. Därefter blev det lunch i form av tacos på en väldigt autentisk mexikansk restaurang, både oerhört gott och billigt!

Eftersom jag har fått fler akustiska uppdrag (men dessvärre inte äger någon ackegura) så tog jag också en tur till Germantown Guitars, en relativt nystartad butik som fokuserar på akustiska instrument. Jag hittade bland annat några jättefina modeller från Blueridge Guitars som jag blev sugen på, men bestämde mig för att ha lite is i magen och inte stressa något inköp eftersom det hittills inte har varit några problem av låna en akustisk gitarr av någon kompis när det behövs.

Min plan är inte att hitta en gitarr som jag kan använda den närmaste månaden på de gig jag har, utan jag vill investera i ett fint instrument som förhoppningsvis kommer att spelas på i många år framöver. Jag komponerade även ihop ett övningsstycke för plektrumteknik och nötte det en bra stund. Bra start på veckan med alla dessa blandade måndagsaktiviteter!

Germantown Guitars
Germantown Guitars är en grym liten butik med fokus på akustiska instrument, och då såklart främst gitarrer.

På tisdagen så mötte jag upp min kompis Rocky Block för att vägleda honom lite inför en kommande turné med Faren Rachels, som vi båda spelat en hel del med. Tanken var att jag också skulle vara med på turnén (som är som förband till Luke Combs som haft två #1-singlar och dessutom toppat albumlistan i år), men eftersom jag är så upptagen med Tracy Lawrence samtidigt som Farens budget minskat så är det nu Rocky som ska spela gitarr med henne.

Vi möttes upp för att gå igenom hur jag hade spelat låtarna på akustisk gitarr med Faren, eftersom gitarr inte är hans huvudinstrument plus att det inte finns några akustiska inspelningar av låtarna att planka så ville han gärna ha lite hjälp. Det ställde jag så klart upp på! Därefter blev det lite sen lunch i form av tacos (igen). Därefter drog jag hem och bytte strängar och tog en dusch innan det var dags att dra iväg till Grand Ole Opry där jag skulle ha den stora äran att få spela. IGEN! Galet!

Denna kväll skulle vi dela scen med både Brad Paisley (som är en av mina stora favoriter), Chris Young (en av de senaste årens mest framgångsrika artister) och några till. Nu när jag hade gjort det här några gånger tidigare och var lite varm i kläderna så kunde jag slappna av mer och faktiskt ha riktigt kul under framträdandena - även fast de var korta - men även av hänget innan, emellan och efter.

Första gången jag spelade på denna legendariska scen var jag mest stressad och nervös. En av scenteknikerna berättade en rolig sak angående första gången jag var där: Han tyckte att jag hade varit så konstig eftersom jag pratade så lite (amerikaner har ju en tendens att babbla på) och eftersom jag pratade så lite så kunde han inte höra på min accent att jag inte är amerikan. ”En gitarrist som gör debut på Grand Ole Opry, är ovanligt tystlåten men spelar grymt” var hans samlade intryck av mig från det första tillfället och han kallade mitt beteende nästan ”robotlikt” - haha!

Det som gjorde denna kväll ännu mer speciell (förutom mitt fantastiska rim) var att Chris Young blev invald som Opry-medlem. Det var Brad Paisley som höll ett hyllningstal och överlämnade en statyett till Chris. Mäktigt att se den ömsesidiga respekten mellan dessa herrar! Jag blev också inbjuden till eventlokalen, där Chris firades ytterligare och bjöds på gratis mat och dryck - ytterst gemytligt! 
Chris Young
Chris Young väljs in som ny medlem i Grand Ole Opry, mäktigt!

Efter giget hoppade vi direkt på turnébussen och satte kurs mot Little Rock, Arkansas där vi skulle spela på onsdagen. När jag vaknade på morgonen såg jag att jag hade fått ett sms av Rocky Block som bad mig att ringa upp honom så fort jag hade möjlighet. Ringde upp på en gång och det visade sig att violinisten som skulle spela med honom och Faren dagen efter hade ställt in, så han frågade om jag kunde hoppa in istället.

Det gällde ett gig som förband till Dwight Yoakam i Alabama, så varför inte liksom? Kul att giga, kul att spela med mina vänner och kul att spela förband till Dwight igen (som jag gjorde med Rocky och Faren i mitten av juli). Jag gillar att ha kul! Under kvällens gig i Arkansas fick vi en celeber gästvokalist på scenen i form av Justin Moore som sjunger en duett med Tracy på den nya plattan (släpptes 10/11). Justin har haft sex #1-singlar genom åren, och det känns jäkligt kul att jag får chansen att dela scen även med andra stora artister. Detta tack vare att jag spelar med Tracy, som har varit ”med i matchen” sedan tidigt 90-tal och känner mer eller mindre allt och alla!

Turnébussen tog oss tillbaka hem till Nashville över natten. När jag kom hem hade jag ungefär en timme på mig att planka några låtar innan det var dags att bege mig till Farens hus för att möta upp resten av gänget och sätta fart mot Montgomery, Alabama. Denna gång var även Rockys bror Grady med och spelade trummor, blott 18 år men redan en grymt lyhörd och följsam musiker. Imponerande!

Nathan Keeterle var också med och spelade gitarr, och då vi inte hade repat tillsammans så hade jag inte stenkoll på hur han hade valt att arrangera sina gitarrpartier i de olika låtarna. Jag bad honom att spela som han hade gjort när de repade utan mig, och sa att jag skulle försöka komplettera hans spel. Det blev ett skitkul gig med en hel del ”call and response” mellan våra gitarrer. Jag tror att vi lyckades överraska både varandra och resten av bandet med vissa kreativa och ovanliga melodislingor och ackordvoicings. Kul som fan när man verkligen får skapa något på scenen!

Efter giget körde vi tillbaka till Nashville och jag kom hem runt kl. 4 på morgonen. Jag är glad att jag inte hade så många måsten på fredagen. Förutom att packa väskan igen och möta upp Tracy-gänget inför helgen såklart! För denna intensiva vecka var långtifrån slut...
Grand Ole Opry
Jag och basisten Ben backstage på Grand Ole Opry.
Under helgen skulle jag nämligen bocka av ytterligare ett par nya delstater på min lista. På lördagen spelade vi i Marion, Ohio och på söndagen i Frederick, Maryland. Det är rätt sjukt hur många mil jag reste under denna vecka när man lägger ihop det. Nashville-Little Rock-Nashville-Montgomery-Nashville-Marion-Frederick-Nashville blir drygt 2700 miles, vilket motsvarar 4345 kilometer. Tur att jag inte behöver köra själv!

Inför helgens gig hade Tracys crew även sett till att hyra ett trådlöst system till mig, då Tracy vill att jag ska kunna röra mig mer obehindrat på scenen. Självklart utnyttjade jag detta och tog för mig rejält så fort det var dags för gitarrsolo. Man vill ju inte att publiken lägger pengar på något och att jag sen bara står vid mitt pedalbord hela gigget ändå. Att trycka igång soloboosten, ta några raska kliv fram till scenkanten och bli halvt bländad av strålkastarna som Landon (ljusteknikern) riktar på en - och sedan spela solo inför en sittande publik som faktiskt köpt biljetter för att se just oss (främst Tracy såklart) känns liksom lite annorlunda än att riva av ett solo på Birka Paradise om man säger så.
Trådlöst system
Trådlöst system, woohoo! Nu kan jag springa runt som en tok på scenen om jag vill!
 
 
David Henriksson är sponsrad av:
Blogg1
Blogg2
Blogg3
Blogg4
Blogg 5
Blogg 6
Blogg 7
Blogg 8