Mastring, det kanske mest mytomspunna området inom musikproduktion, är inget du lär dig i en handvändning. Det är heller inget du kan läsa dig till, tyvärr. Samtidigt är mastring något som nästan alla, med någorlunda känsla för musik, kan lära sig. Förutsatt att du har fullgod lyssning och akustikbehandling så klart.

Men vad är egentligen mastring? I sin allra renaste form handlar det om att ta en, eller flera mixar, och göra dom redo för distribution. Det är alltså det absolut sista steget i skapandeprocessen innan din musik når lyssnaren. Det kan handla om in- och utfejdningar, pauser mellan låtar, blocka bort missljud och justera volym. I förlängningen, och i den bästa av världar, har mastringen också som uppgift att få din att musik låta så bra som möjligt i så många olika ljudsystem som möjligt. Och att samtliga låtar på ett album får en känsla av helhet, om så önskas. Mycket mer än så behöver du faktiskt inte känna till, i alla fall inte just nu.

När det kommer till mastring, precis som med mixning, så handlar det om att hitta balans. Balans mellan bas, mellanregister och diskant, så att alla instrument kompletterar varandra istället för att bråka. Du kan med andra ord inte dra på med massor av 200 Hz och förvänta dig att hela mixen låter varm. Det handlar snarare om att göra små, väl valda, justeringar över hela frekvensspektrat, som tillsammans blir en önskvärd helhet. Allt påverkar allt, lite som Newtons tredje lag:

För varje handling finns en likvärdig och motsatt reaktion.

Låt mig utveckla: Säg att du vill ha en tydligare master. Du drar på med 2 000 - 3 000 Hz i hopp om att råda bot på detta och plötsligt låter mixen vass och jobbig. Detta kompenserar du genom att plussa på med 100 - 200 Hz i hopp om att få tillbaka värmen, vilket i sin tur leder till att mellanregisgtret nu känns urholkat och ”hängmatteaktigt”. I ren panik adderar du 500 - 600 Hz för att få fram kroppen igen och plötsigt är du tillbaka där du börjare, bara att det nu låter ännu sämre och processat. Allt påverkar allt…

Dagens tips har inte för avsikt att lära dig mastra, det skulle vara att ställa på tok för höga krav på mig, och inte minst på dig som läsare. Däremot vill jag ge dig en knuff i rätt riktning, gällande vilka frekvenser som kan vara bra att hålla koll på när du kastar dig ut i mastringens oförlåtande, men ack så underbara och spännande värld.

Läs också Första hjälpen när mixen känns grötig.

50 - 60 Hz
För lite i detta område gör att mixen känns viktlös och späd.
För mycket gör att mixen känns dånande och mullrande.

100 - 200 Hz
För lite i detta område gör att mixen känns tunn och kall.
För mycket gör att mixen känns otydlig och tung.

200 - 500 Hz
För lite i detta område gör att mixen känns kraftlös och nedtonad.
För mycket gör att mixen känns grötig och diffus.

500 - 1 000 Hz
För lite i detta område gör att mixen känns urgröpt och ofokuserad.
För mycket gör att mixen känns nasal och burkig.

2 000 Hz
För lite i detta område gör att mixen känns dämpad och försiktig.
För mycket gör att mixen känns påträngande och plågsam.

5 000 - 10 00 Hz
För lite i detta område gör att mixen saknar närvaro och energi.
För mycket gör att mixen känns grynig och knastrig.

16 000 - 20 000 Hz
För lite i detta område gör att mixen känns dov och instängd.
För mycket gör att mixen känns brusig och artificiell.

Dessa frekvenser är givetvis inte huggna i sten, men borde ändå vara en viss hjälp på vägen till välljud. God Jul och gott nytt år!

Plugga lugnt och glöm inte: Har du frågor om mixning, mastring eller inspelning? Skicka ett mail till jon@rinneby.se

Länkar

Låtsaspoeten – Mitt projekt på svenska