Filmskapande ligger närmare konsten att skriva låtar än vad många inser. Många berättartekniska grepp är lättare att lära sig genom att titta på film än att analysera andra låtar. I den här bloggposten ska vi berätta om ett välanvänt grepp i film, som du också kan använda dig av som låtskrivare. En filmregissör ser till att skådespelarna inte överagerar – det är ibland viktigt att hålla tillbaks.

Films

Artikel av Johan Wåhlander och Jan Sparby, författare till boken Songwriting: Get Your Black Belt in Music & Lyrics.

En film

Du ser en film. I slutet av filmen stannar kameran på den sympatiska huvudrollskaraktärens ansikte. Under filmen har du lärt känna personen och sett hur hon blivit mycket dåligt behandlad men hur hon hela tiden bitit ihop och inte visat mycket av sina känslor utåt. Även om hennes yttre inte avslöjar speciellt mycket av känslorna, inte ens i filmens avslutande närbild, så känner du vad som händer på insidan. Så starkt att du själv har svårt att hålla tillbaka tårarna.

Bra filmskapande

I verkligheten har personer som behandlas dåligt en tendens att gråta ut ordentligt, om de bara får lite tid på sig att reagera känslomässigt. En del behöver några timmar eller dagar, andra bara några minuter. I starkt filmberättande vill man ofta undvika detta. Varför då? Därför att filmen då ”skriver tittaren på näsan”, det vill säga den blir för uppenbar och förklarande. Det krävs inte någon inlevelse för att förstå hur en karaktär känner och tänker. Det som händer är att den som tittar ställs bredvid filmen, som en passiv åskådare, istället för att tvingas in i dramat, som en medkännande och empatisk deltagare.

Du, filmregissören

Att lyssna på en låt är som att se en film. Varje ord i texten blir bilder i huvudet. Att visualisera är ett sätt att förstå. Det är inte fel att tänka på dina låtar som kortfilmer. När någon lyssnar uppstår allt som en film har: ett laddat manus, bra skådespelare, rätt kläder, miljöer och väder. Det finns rekvisita och inte minst en bra ljussättning. Exakt hur din berättelse tas emot kan du inte styra, men det är du som har skapat filmen. Det är du som är regissören.


Gråta i regn

Orden i din låttext är laddade, men den mest kraftfulla känslobäraren är musiken. Med hjälp av den kan du styra hur vi som lyssnar ska förstå texten. Skriv inte lyssnaren på näsan! En låt med mörk och känslosam text, där musiken också öser på med liknande känslor, har samma effekt som en film där karaktärerna gråter hela tiden, i konstant regn. Den riskerar att bli platt, patetisk och i värsta fall komisk. Varför? Därför att det inte krävs någon inlevelse. Den som lyssnar blir ställd brevid, som en passiv åskådare, istället för att tvingas använda sina egna erfarenheter för att förstå vilka känslor som ligger i texten.

Om din text är tung, kan det löna sig att hålla tillbaks känslorna i musiken. Ett fint exempel är Motown-klassikern What Becomes of the Brokenhearted av William Weatherspoon, Paul Riser och James Dean. Texten är dyster, men harmoniken får ändå bygga på durskalan. Musiken låter inte direkt glad men håller tillbaks den typ av känslor som orden lägger fram. Vi gillar den akustiska versionen med Ari Hest, men lyssna även på originalet med William Weatherspoon själv.

Så, ta med dig detta citat ur en de intervjuer som ingår i vår bokserie om låtskrivande. Din låtskrivarkollega Mikael Wiehe sammanfattar den här artikeln med orden:

”Det är inte skådespelarna som skall gråta. Det är publiken som skall gråta. Skådespelarna skall göra sitt jobb!”