Intresset för mastring har på senare tid visat sig stort bland Studios läsare. Denna smått mytomspunna konstform, som verkar framkalla mer huvudbry än vad jag anser nödvändig. Dagens tips blir därför lite av en uppföljare till Mastring och Newtons tredje lag (som jag för övrigt också rekommenderar att du läser) och har som syfte att lyfta fram fenomenet mastring på ett lite annorlunda sätt. Samtidigt vill jag understryka att detta inte är någon guide i vanlig mening, som talar om exakt hur du mastrar. Istället handlar det om att komma in ett visst tänk och inte komplicera saker i onödan. Då kör vi!

Lyssna inte för mycket

Detta kan naturligtvis låta kontraproduktivt, men låt mig förklara: Om det första du gör är att lyssna igenom hela låten, så vänjer du dig vid soundet. Din uppfattning av musiken blir subjektiv, snarare än objektiv, vilket du absolut inte vill. Du ska inte lyssna efter detaljer när du mastrar (du mixar inte längre), utan på helheten och sedan snabbt bilda dig en uppfattning om vad som eventuellt behöver justeras och gå vidare.

Fasta värden

master
Bilder visar visar fasta värden i steg om 0.5 dB och 1 dB.

Det är lätt att dra på med för mycket equalizer när du mastrar. Det ”ser” ju rätt ut?! Detta är livsfarligt. Lär dig istället att jobba med fasta värden i steg om 0.5 och 1 dB, eftersom en halv decibel kan göra avsevärd skillnad när du mastrar. Mycket av den hårdvara som är utvecklad för just mastring är byggd på detta sätt.

Bättre luta än illa fäkta

master
Bilden visar ett klassiskt tilt-filter där brytpunkten är 200 Hz.

Och då talar jag av förklarliga skäl inte om instrumentet luta, utan om begreppet ”Tilt EQ”. När du mastrar vill du (oftast) behålla så mycket av originalljudet som möjligt, den bästa mastringen är ”osynlig” eller transparent. Ett sätt att lösa detta på är att få varje plugg eller hårdvara att bara uträtta det absolut nödvändigaste. Låt säga att låten du mastar har för mycket botten. Istället för att plocka fram första bästa equalizer för att sedan svepa hejvilt och skära både här och där, så kan du istället ”luta” hela frekvensspektrat med en Tilt EQ. Då förflyttas tyngdpunkten på ett naturligare sätt (än att använda flera band) mot en mer diskantrik mix

Flera steg

master
Bilden visar en softclipper följt av en limiter.

Precis som i mixning är det inom mastring många gånger bättre att processa i flera små försiktiga steg, än att låta en plugg gör allt. Exempelvis kan tre limiters i följd med 1 dB gain reduction vardera ibland låta bättre än endast en med 3 dB. Självklart spelar det roll vilken plugg eller hårdvara du använder, men det kan absolut vara värt ett försök. Själv använder jag exempelvis alltid softclipping innan limitering när jag mastrar, för ett mer transparent resultat.

Jämför

Det är av yppersta vikt att du jämför den färdiga mastern med originalet, på samma volym. Detta för att se om du faktiskt gjort någon förbättring. Det är lockande att tro att en volymstark master automatiskt också låter bättre, vilket är en klassisk fälla. Våra öron är, som du säkert känner till, utformade på så vis att vi upplever starkare volym som något positivt (till en viss gräns). Bland annat på grund av Fletcher muncher-kurvan, som jag berört i ett tidigare inlägg.

Volymen...

Är det absolut sista du ska tänka på (och oroa dig för) när du mastrar. Vi lever inte på 90-talet och CD-tiden längre, då allt skulle låta så starkt och pressat som möjligt. Många förknippar mastring med limitering och volym, vilket bara är en mycket liten del av hela processen. Faktum är att felaktig användning av limitern och fokus på volym nästan alltid leder till odynamiska och amatörmässiga mastringar.

Sist men inte minst…

Förvänta dig inte att mastringen löser dina mixproblem. Ju bättre mixen låter, ju bättre blir också mastern!

Lycka till!

Plugga lugnt och glöm inte: Har du frågor om mixning, mastring eller inspelning? Skicka ett mail till jon@rinneby.se

Låtsaspoeten – mitt projekt på svenska