Nu hade vi kommit halvvägs in i december, men det var fortfarande riktigt schysst väder i Nashville. På måndagsmorgonen tog jag därför en promenad till det lokala postkontoret och hämtade upp två overdrive-pedaler som det japanska företaget One Control hade skickat till mig. Sedan 2016 har jag gjort en hel del demovideos för deras pedaler men sedan flytten till Nashville har jag varit så upptagen med annat att jag inte fokuserat på demos. Nu när det skulle bli lite lugnare runt jul så hade jag dock tänkt rodda upp min lilla hemstudio och sätta igång denna verksamhet igen.

Testar den nya Super Apricot Overdrive från One Control, grym pedal!
Testar den nya Super Apricot Overdrive från One Control, grym pedal!

Jag provspelade pedalerna en stund när jag kom hem bara för att få en initial uppfattning om soundet och båda lät sjukt bra. Oerhört dynamiska och inspirerande att spela med. Under helgen skulle jag till Pittsburgh och spela med Nashville Nobodies så jag passade på att repetera den låtlista som jag hade fått senast jag spelade med dem i september. Dock visste jag att de brukar vara rätt spontana och köra en massa låtar som inte är med på listan, så jag la inte en massa krut på att lära mig allt utantill.

Eftersom bandet redan har två andra gitarrister så visste jag att det inte skulle göra så mycket om jag inte kunde introriffen på låtarna, jag var mer där för att fylla ut ljudbilden med licks, fills och sooolon. Inte mig emot, haha!

Facebook
Min artistsida är nu publicerad på Facebook, gå gärna in och följ

Under en period hade jag filat på en artistsida på Facebook, den passade jag på att publicera i samband med att jag skrev ett inlägg om att jag under den föregående helgen hade gjort årets sista gig med Tracy Lawrence. De senaste två, tre åren har jag mer och mer sett mig själv/mitt musicerande som en produkt/service som måste marknadsföras för att nå rätt kunder och eftersom att jag inte har någon pr-ansvarig så får jag ta den biten själv helt enkelt.

Detta var alltså ytterligare ett steg i processen att marknadsföra mig själv. Ibland känns det lite konstigt kan jag tycka, men då försöker jag kliva ur rollen som musiker för en liten stund och säga till mig själv att nu är pr-avdelningen igång i fem minuter. Sen kan jag spela gitarr igen, och det är ju faktiskt bra mycket roligare.

Nya boots
Nya boots.

På tisdagen blev det en lång dag med en massa shopping med min polare Kyle Daniel. Vi åkte runt mellan några olika shoppingcenter och jag köpte både tre par nya jeans, ett par boots och en del hårprodukter. Det var många år sedan jag ägde ett par ordentliga boots, men efter att ha gjort åtskilliga countrygigs där jag är den enda som har ett par Converse medan alla andra har cowboy-boots så kände jag att det var dags att göra något åt saken. Jag köpte dock inga cowboy-boots utan hittade istället ett par ”biker-boots” som jag gillade otroligt mycket, så det fick bli ett par sådana. Close enough liksom! Vi avslutade dagen med en fantastisk måltid på en japansk hibachi-restaurang där kocken tillagade maten vid vårt bord, löjligt gott!

Hibachi efter shopping - bästa avslutet på dagen
Hibachi efter shopping - bästa avslutet på dagen

Varför all denna shopping då kanske några undrar… Jo, dagen efter skulle jag nämligen ha en fotosession med Victor Brodén, den svenska basisten som jag nämnt flera gånger tidigare i bloggen. Victor jobbar även som fotograf och vi hade pratat flera gånger om att ta en dag och ta lite blandade foton av mig i olika miljöer och nu skulle det äntligen bli av. Jag åkte till Victors hus runt lunchtid och hade både med mig några olika klädombyten (eftersom att jag inte ville ha samma outfit på alla bilder) och en hel del av min utrustning då jag även tänkt ta en del promobilder för de företag som jag är sponsrad av. Efter att ha käkat lunch och inmundigat en öl (vilket var Victors recept för att få mig att inte tänka för mycket utan försöka vara avslappnad framför kameran) så åkte vi tillbaka till Victors hus och satte igång med plåtandet.

Genom åren har jag ofta tyckt att foton från live-gig blir bra medan så fort jag ska posera i ett mer arrangerat sammanhang blir det ofta otroligt stelt. Jag vet inte om det var ölen som gjorde susen eller om det var det faktum att jag faktiskt känner fotografen och att vi höll på och snacka skit och skämta under tiden Victor plåtade, men jag kände mig inte alls så obekväm som jag har gjort förr om åren. Efter att ha tagit ett gäng bilder där jag poserade med gitarr, stärkare, pedaler och gigbag så tog vi en sväng till ett nerlagt mindre fotbollsstadium där vi fick smita in genom ett trasigt stängsel. Kände oss härligt rebelliska en stund haha! Därefter hängde vi en stund i en hotell-lounge för att ta ytterligare några bilder inomhus men med fokus på mig helt utan några prylar. När fotojobbet var avklarat avslutade vi dagen med middag på en thai-restaurang och trots att jag gillar stark mat så var denna måltid i starkaste laget, varje tugga gjorde fanimej ont! Inte riktigt värt det faktiskt…

Cool byggnad i downtown Pittsburgh
Cool byggnad i downtown Pittsburgh!

På torsdagsmorgonen mötte jag upp killarna i Nashville Nobodies för att påbörja bilfärden mot Pittsburgh. Trots att jag sov under några timmar så kändes det som en otroligt lång dag i bilen då det är ungefär 90 mil mellan Nashville och Pittsburgh, med mat-, toa- och tankningsstopp så blev det nog drygt tio timmar totalt. Jag var lagom seg i kroppen när vi väl kom fram till hotellet och där visade det sig att arrangören inte hade bokat tillräckligt många hotellrum. Och när vi väl kom till ett rum så funkade inte toaletten så vi vår tvungna att byta rum… Ni kanske hajar att man inte hade full energi i varken kropp eller knopp när det var dags att kliva upp på scenen några timmar senare. Riktigt segstartat var det, men jag hade ju i alla fall mina nyinförskaffade boots och ett par nya jeans (av tjejmodell faktiskt!) och jag var ju lite på poserarhumör efter fotosessionen så även om jag kanske inte hade energi att spela på topp så kan man ju hoppas att jag såg cool ut på scenen åtminstone haha!

Swedish Fish
Jag och Wes, en av sångarna i Nashville Nobodies, hittade "Swedish Fish" i en sportbutik. Mycket märkligt och INTE särskilt gott om man jämför med riktigt svenskt godis

Vi spelade tre timmar utan paus torsdag, fredag och lördag kväll och det är rätt svårt att komma ihåg något specifikt från vardera kväll dessvärre. Blir lätt så när man står och nöter covers kan jag tycka, det som dock var kul och spännande med dessa gigs var att de återigen slängde in en massa låtar som jag varken spelat eller ens hört förut så man fick vara på alerten vilket ju var lättare på fredagen och lördagen när man fått lite ordentlig sömn och inte suttit 10 timmar i en bil.

Det jag minns mest från gigen denna helg är att jag faktiskt fick både höra och känna ljudet och trycket från min Olsson-stärkare för första gången på ett bra tag. När jag spelar med Tracy så står förstärkaren uppmickad bakom trumpodiet och man saknar liksom den fysiska energin av att vara nära en högtalare. Jag testade även en annan kombination av pedaler under den här helgen och det gjorde att jag spelade lite annorlunda än vad jag brukar. Alltid kul med inspiration som leder till att man testar nya saker, oavsett om det handlar om pr-grejer, fotosessions, pedaluppsättning eller vilket jordnötssmör man käkar till frukost. Ja, jag kanske börjar bli liiite amerikaniserad på vissa sätt...

<< Läs tidigare inlägg i Nashvillebloggen

 
David Henriksson är sponsrad av:
Blogg1
Blogg2
Blogg3
Blogg4
Blogg 5
Blogg 6
Blogg 7
Blogg 8