Dagens Fredagstips inleds med en enkel fråga:

Vad är egentligen en mix? Fundera över detta en stund…

Innan jag själv försöker mig på att ge ett någorlunda rättvist svar vill jag att vi backar några steg, närmare bestämt ungefär 40 år. På den tiden var nämligen mixning inte ett separat jobb (som det ofta är idag), utan en naturlig del av själva inspelningen. Det var alltså den som spelade in, ofta ljudteknikern, som också mixade. Att anlita en ”mixare” på den tiden vore näst intill befängt och skulle dessutom kosta på tok för mycket. Jag har tidigare skrivit att 80-90% av soundet sitter i själva inspelningen och musikernas prestation, vilket är/var ännu mer sant om vi blickar bakåt i tiden.


Experimentellt

Under slutet av 60- och 70-talet blev artisterna allt mer experimentella, vilket också ställde högre krav på den som spelade in och stod för slutproduktionen. Effekter började läggas på i efterhand och blev snart en del av soundet, på ett sätt som tidigare inte existerat. Vad vore exempelvis Cheer utan sin autotuner i Believe eller varför inte vocodern i Daft Punks Instant Crush? - för att nämna några lite modernare exempel. I själva verket finns det idag många genrer som inte skulle existera överhuvudtaget utan mixningen som fenomen. Hela den elektroniska scenen är ett tydligt exempel på detta.

För att återgå till ursprungsfrågan om vad en mix egentligen är så handlar det i sin allra renaste form om balans. Balans mellan olika instrument, som tillsammans utgör en helhet. Men mixning handlar också om samspelet mellan olika instrument och om förståelsen att ”allt påverkar allt”. Om du minskar, eller ökar ett frekvensområde på en viss kanal, påverkar detta inte enbart just den kanalen, utan även hela mixen. Ju mer du rattar, ju längre från ursprungsljudet kommer du. Detta kan naturligtvis vara önskvärt i vissa sammanhang, eller också inte.


Begränsningen

Är det något jag lärt mig under alla år som musikproducent (eller vad jag nu ska kalla mig) så är det att begränsa mig. Vi lever, som vi alla vet i, en tid där möjligheterna i stort sätt är oändliga. Du kan skruva och ratta i stort sätt hur mycket som helst när du mixar. Detta leder inte bara till att vi får svårt att färdigställa våra mästerverk, vilket i sig naturligtvis är problematiskt. Nej, i förlängningen innebär detta något långt mycket värre: Vi glömmer bort att lyssna. Med så många effekter och justeringsmöjligheter till hands tröttar vi snabbt ut öronen och likt robotar jobbar vi snart på rutin, utan att vi ens märker det. Vi testar både det enda, det andra och det tredje, eller så skruvar vi på så som vi alltid gjort. Nu låter det kanske som att jag målar upp ett skräckscenario, vilket inte alls är min mening. Men jag är ändå ganska säker på att vi alla då och då skulle må bra av att ta ett steg tillbaka och bara lyssna och fundera över vad vi faktiskt håller på med.


Utmaningen

Därför föreslår jag en utmaning nästa gång det är dags för mix. Jag vill att du begränsar dig till det allra mest fundamentala:

1. Volym
2. Panorering
3. Equalizer, men endast low-cut och high-cut!

Dessa tre ska tillsammans utgöra grunden för hela soundet, varken mer eller mindre. Vi ska dock göra det lite enklare för oss genom att tillåta valfri equalizer och kompressor, som du får ratta på precis hur du vill, på varje gruppkanal och på mastern. Men de individuella kanalerna får endast vara berörda av ovannämnda tre. Att endast använda low-cut och high-cut på varje kanal är en utmaning, men också en nyttig sådan. Slutligen är det fritt fram att krydda med reverb och delay efter tyckte och smak.

Detta arbetssätt kan säkert kännas onödigt enkelt, för att inte säga snävt. Och visst, det kan jag hålla med om. Men du kommer i alla fall inte glömma bort att lyssna!

Lycka till!

Plugga lugnt och glöm inte: Har du frågor om mixning, mastring eller inspelning? Skicka ett mail till jon@rinneby.se

Länkar

Låtsaspoeten – Mitt projekt på svenska