Jag började måndagen denna vecka med att ta hand om lite bank- och försäkringsärenden. Det har visat sig att vissa grejer är lite svårare för mig som ickemedborgare, men det var skönt att få det gjort. Jag bokade även flygbiljetter och hyrbil inför en resa som jag och min flickvän ska göra i samband med hennes nästa Nashville-besök. Mer om detta i en kommande blogg.

Jag hann även med att styrketräna och öva slide innan jag under kvällen drog till Acme för att lyssna när mina vänner Faren Rachels och Rocky Block spelade. Det var dessutom Rockys 21-årsdag och således den första gången som han kunde stanna kvar på en klubb efter ett gig utan att behöva oroa sig om att bli tillfrågad om sin legitimation.

Tyvärr så hade jag även andra planer för kvällen och drog ganska snart vidare mot The Basement East (en klubb som har livemusik alla dagar i veckan och ligger bara 15 minuter från där jag bor) för att möta upp Kyle Daniel. Det var ett helt gäng med band som spelade och det var även en tävling där publikens favorit kunde vinna en plats i lineupen på Bonnaro Music & Arts Festival i Manchester, Tennessee. En hel del bra framträdanden och en riktigt bra inledning på veckan, må jag säga.

Med födelsedagsbarnet Rocky Block
Med födelsedagsbarnet Rocky Block.

Under tisdagen fick jag en förfrågan av Tom Hurst (som spelar trummor med mig i Tracy Lawrences band) om att medverka på en välgörenhetskonsert till det kanadensiska progrockbandet Rush. Utan att egentligen veta vad jag gav mig in på så tackade jag ja på rak arm. Jag hade egentligen aldrig lyssnat på Rush tidigare och när jag började lyssna igenom materialet som vi skulle spela insåg jag att det var rätt tur att jag faktiskt inte hade några gig denna vecka, för detta skulle kräva en jäkla massa övning. Kul med en ordentlig utmaning dock! Och dessutom att få spela något väldigt annorlunda än country som jag gör för det mesta nuförtiden.

På kvällen åkte jag först till The Basement (INTE samma klubb som kvällen innan, detta är originalet så att säga) för att lyssna när Ben Guidry (som är basist i Tracy-bandet) kompade en ung låtskrivare. Ben och de andra två inhyrda musikerna gjorde ett strålande jobb men den som imponerade mest var definitivt ynglingen som de kompade. Bara 18 år och redan en riktigt vass låtskrivare (med inspiration från väldigt spridda genrer), väldigt övertygande sångare och gitarrist och dessutom en energifylld scenpersonlighet. Ska bli VÄLDIGT spännande att se vad som händer för honom i framtiden.

Ben kompar Payton Smith
Ben kompar Payton Smith.

Därefter drog jag vidare till Mercy Lounge för att se min estniske kompis Laur Joamets gästa med husbandet på klubben Thee Rock N’ Roll Residency. Alltid inspirerande att höra Laur spela, hans sätt att blanda mellan slidespel och vanligt spel med fingrarna (ofta i samma fras) är otroligt musikaliskt!

Dagen efter tillnringade jag ett gäng timmar med att planka och öva några av Rush-låtarna som vi skulle spela veckan efter. Jag mötte även upp Laur igen och vi jammade och åt sushi, mucho gemytligt.

På torsdagen träffade jag det svenska folkmusikbandet tillika mina barndomshjältar Väsen. Ett måste att lyssna in dessa fantastiska musiker om ni inte redan har koll på dem! De har turnerat en hel del i USA under de senaste 20 åren men detta var första gången de kom till Nashville och det var otroligt kul att de tog sig tid att träffas över lunch och lite skitsnack.

Lunchhäng med Väsen
Lunchhäng med Väsen.

Under eftermiddagen plankade jag ytterligare en Rush-låt innan jag på kvällen drog till City Winery för att äta middag och lyssna på Väsen. Eftersom att det var deras första gig i Nashville var det lite osäkert på förhand hur mycket publik de skulle lyckas dra och en halvtimme innan giget skulle börja såg det ganska tunt ut. Som tur var droppade folk in strax innan utsatt tid och det blev trots allt rätt så bra uppslutning. Väsen bjöd självklart på en löjligt bra konsert och fick flera stående ovationer av publiken, mycket välförtjänt så klart.

På fredagen mötte jag upp Max Tellving, Ytterligare en svensk på besök i Nashville, det känns nästan som att jag skriver om svenskar varenda vecka, haha! Max jobbar med videoproduktion och hade hört av sig och frågat om jag var intresserad av att filma något under hans besök i stan. Vi hade stämt träff på Carter Vintage Guitars och de var så pass schyssta att vi fick chansen att ockupera ett av deras rum under ungefär en timme. Vi filmade några videos när jag spelade på en gitarr handbyggd av svenska Fredholm Guitars.

Efter det drog vi till Broadway och mötte upp Jamie Meyer, YYYTTERLIIIGARE en svensk!! Jamie har samma typ av artistvisum som jag har och pendlar mellan Nashville och Sverige. Vi filmade en video till Jamies nysläppta singel ”Feel the love” i strålande solsken och många som passerade oss var väldigt intresserade av vad vi höll på med och var de kunde lyssna på mer av Jamies musik. Nashville verkar gilla svenskar och det är ju riktigt tur för oss det! :)
 

David Henriksson är sponsrad av:

Blogg1
Blogg2
Blogg3
Blogg4
Blogg 5
Blogg 6
Blogg 7
Blogg 8
Barefootsolutions
Daddario