Första veckan i april fick jag uppleva några saker som jag kommer att bära med mig för resten av mitt liv! Under helgen skulle vi spela på en festival i Florence, Arizona och på ett casino i Las Vegas. Eftersom min flickvän Sofia var och hälsade på i Nashville så passade vi på att förlänga trippen västerut genom att flyga till Phoenix redan på onsdagen, där hyrde vi en bil och körde ungefär 4 timmar norrut till Grand Canyon. Wow, snacka om vackra vyer! Oerhörd frihetskänsla att blicka ut över detta enorma bergslandskap!

Här är några bilder från vår fantastiska vistelse i Grand Canyon:

Grand Canyon
Grand Canyon
Grand Canyon

Efter att ha tillbringat två halvdagar i Grand Canyon åkte vi tillbaka till Phoenix för att tilllbringa torsdagsnatten på ett hotell där och på fredagseftermiddagen körde vi vidare mot Florence. Vi skulle spela på en festival som heter Country Thunder och Jason Aldean skulle vara huvudakt under fredagskvällen. Han är ett av de allra största namnen inom countrymusiken under de senaste tio åren och har bland annat vunnit kategorin ”Entertainer of the year” på ACM-galan 5 år i rad, imponerande! Vi var egentligen bokade att spela under eftermiddagen men mr Aldean (som är ett stort Tracy Lawrence-fan sedan tonåren) hade personligen ringt till festivalledningen och insisterat på att vi skulle spela direkt innan honom och att vi dessutom skulle få spela ett helt 90 minuters-set. Annars så är det oftare kortare set på festivaler förutom för kvällens avslutande akt.

Detta är en av de största country-festivalerna i USA (och därmed i hela världen) och jag hade fått höra att det nog skulle vara runt 30 000 personer i publiken under kvällen. När man som mest spelat för någonstans mellan 4-5 000 tidigare så går det liksom inte att föreställa sig på hur man ska reagera när man kliver upp på scenen inför ett sådant publikhav. Jag förberedde mig precis som vanligt med att byta strängar några timmar innan giget och spela några uppvärmningsövningar strax innan det var dags att kliva på scenen, sen var det liksom bara att tuta och köra och hoppas att nerverna inte skulle spela mig ett alltför stort spratt haha!

Vi spelade efter solnedgången och det kanske var tur, för större delen av giget kunde jag endast se den främre delen av publiken (kanske uppemot 5 000 pers) men några gånger under kvällen när vår ljustekniker James smällde på med mer ljus såg jag i princip hela publikhavet. Det var rätt surrealistiskt, man kunde inte se vart det tog slut. SANSLÖST mycket folk! Dessutom fanns det en catwalk som gick en bra bit ut i publiken, självklart var jag tvungen att testa hur det skulle kännas att spela gitarrsolo där ute!

Här är två videos från detta fantastiska gig!

https://www.facebook.com/DavidHenrikssonMusik/videos/239929949884824/

https://www.facebook.com/DavidHenrikssonMusik/videos/241202666424219/

Dagen efter fortsatte vi vår lilla roadtrip upp till Las Vegas där vi skulle spela på ett casino. Snacka om kontraster… kvällen innan var det 30 000 publiken och nu skulle vi spela inför ungefär 1 500 sittande konsertbesökare. Tur att jag gillar kontraster! Efter giget spenderade jag och Sofia ett par timmar nere i det klassiska Las Vegas Strip-området bland lyxhotell, casinon och annat som kändes som en låtsasvärld på många sätt. Därefter blev det en Uber tillbaka till hotellet eftersom vi skulle vara tvungna att vakna löjligt tidigt på söndagsmorgonen för att hinna till flygplatsen för att flyga tillbaka till Nashville.

En händelserik och minnesvärd vecka på många sätt, och det allra bästa var att få dela den med Sofia!


David Henriksson är sponsrad av:

Blogg1
Blogg2
Blogg3
Blogg4
Sound of silence
Blogg 6
Blogg 7
Blogg 8
Barefootsolutions
Daddario
LRBaggo