Min chef Tracy Lawrence skulle spela in fyra nya låtar i slutet av april och bjöd in mig för att sitta med på inspelningsdagen för att inspireras och lära mig lite om hur det brukar gå till på Nashville-sessions. Brent Mason, som antagligen är den mest inspelade countrygitarristen genom alla tider, skulle vara sessionsledare och spela elgitarr.

Soundstage

Jag anlände till Sound Stage Studios runt knio på morgonen och mötte av en slump Brent Mason utanför den bakre entrén till studion. Han kände givetvis inte igen mig så jag hälsade lite snabbt och berättade att jag spelar i Tracys liveband och skulle sitta med som en fluga på vägen under dagens session.

När väl alla musiker hade riggat upp sin utrustning möttes de sedan inne i studions kontrollrum för att diskutera igenom arrangemanget på den första låten för dagen. Detta var en jullåt med en del jazziga ackord så först gick de igenom några små förändringar jämfört med det ursprungliga ”number chart”, som någon hade skrivit ner på förhand. De lyssnade också en kort stund på en annan låt som de ämnade att närma sig stilmässigt.

Därefter gick alla musiker in i liverummet (det fanns tre separata rum för Tracys sång, Joe som spelade fiol och Danny som spelade akustisk gitarr) och Brent och Joe började skissa på en melodi att spela tillsammans i introt. Inom loppet av bara några minuter hade de kommit fram till en bra idé och var redo testa att köra igenom låten med resten av musikerna.

Brent
Brent in action.

Efter ett par genomkörningar insåg de att det fanns några detaljer i arrangemanget som de ville ändra, detta var hela tiden kommunikation mellan både Tracy, producenten och musikerna. De spelade låten några gånger till och gjorde några ändringar allteftersom.

Anledningen till att de fortsatte var aldrig att det inte lät bra eller att någon uppenbart spelade ”fel” och när de väl hittat en form och struktur som kändes rätt så gjorde de nog bara två tagningar om jag inte minns fel. Medhörningen inne i kontrollrummet var exemplarisk och det lät nästan som en färdigmixad platta på en gång.

Efter att de tagit en helbandstagning som kändes bra diskuterade de om det var någon som gjort något litet misstag de ville rätta till eller om någon ville addera något såsom en stämma, licks, nylonsträngad gitarr osv. Därefter gjorde dessa musiker en till tagning tillsammans. Därefter var det typ klart. Detta tog ungefär 90 minuter, och då var det ändå den av dagens låtar som tog klart längst tid att färdigställa. Alltså; väldigt effektiva, väldigt kreativa, väldigt professionella och väldigt lättsam och tydlig kommunikation. Vi kan väl kalla dem fullblodsproffs.

rack
Mixerbord

Efter att dagens fyra låtar var färdiginspelade packade alla musiker ihop sina prylar, jag skulle gissa att ungefär hälften av dem skulle käka en snabb lunch och därefter dra vidare till ytterligare en session på eftermiddagen. Jag fick chansen att prata lite mer med Brent Mason. Jag spanade in hans gitarrer och pedalbord en snabbis och han frågade lite om mig och hur jag hade fått jobbet med Tracy. Han lät imponerad när jag berättade att jag fått giget mindre än två månader efter att jag flyttade till Nashville. Jag frågade också om det fanns någon möjlighet att få ta en gitarrlektion av honom vid något tillfälle och han sa att vi skulle diskutera det per email. 

Brent
Brent och hans guror.

Ett par dagar senare skickade jag därför ett mejl där jag tackade för att jag fick sitta med under inspelningen samt frågade hur han brukar göra med lektioner. Han svarade att han i princip bara gör lektioner via Skype men då jag skrev att jag hellre skulle ha en lektion face-to-face skrev han något i stil med att han bara gör det tre, fyra gånger per år eftersom att hans fru inte uppskattar att ha en massa främlingar hemma i deras hus. Han lade dock till att eftersom att vi hade träffats och jag verkade vara en hyvens kille så skulle det nog gå bra.

Efter att vi kommit överens om en dag som passade båda att ses frågade jag om han ville att jag skulle ta med något särskilt, förbereda något eller om han ville se någon video där jag spelar. Han sa att det skulle räcka med att jag tog med mig en gitarr och att han gärna skulle kolla in mitt spel så jag skickade några länkar och gissa hur sjukt glad jag blev när jag fick detta till svar:

Brent mejl

Onsdag 9 maj åkte jag ut till Brent Masons hus som ligger ungefär 40 minuter utanför Nashville. Han mötte upp mig på garageinfarten och visade mig upp till ett rum där två Fender-förstärkare, ett av hans pedalbord och ett gäng gitarrer stod redo.

Medan jag höll på att koppla in mitt pedalbord och stämma min gitarr placerade Brent sin gitarr bakom huvudet, spelade i fem, tio sekunder och frågade ”was this the way you did it?”. Han syftade (precis som i mejlsvaret här ovan) på ett av videoklippen jag skickat till honom där det fanns en kort sekvens när jag spelade ett gitarrsolo bakom huvudet. Jag fattade direkt att det skulle bli en avslappnad och skön stämning och att det inte fanns någon anledning att vara nervös.

Vi hade kommit överens om att ha en två timmar lång lektion, det slutade med att vi höll igång ungefär 2,5 timmar istället, men vi spelade bara gitarr i 15-20 minuter. Resten av tiden pratade vi om hans karriär, om hur Nashvilles musikscen har förändrats genom åren, om vad jag gjort i Sverige och vad mina mål i USA är. Brents fru kom också förbi en sväng och berättade att han hade visat henne en video där jag spelade och då hade hon tydligen sagt ”That guy is really good, what are you gonna teach him?” varpå Brent hade sagt ”I don’t know, actually”.

Och där satt jag, gitarrnörden från Tumba utanför Stockholm, och fattade inte riktigt vad som hände och hur fan jag hade hamnat hemma hos BRENT MASON. Men jag är rätt övertygad om att jag log och mådde rätt bra, haha!

Gitarrlektion

Därefter åkte vi till en japansk restaurang och Brent bjöd på middag och öl medan vi fortsatte snacka och ha det förbaskat trevligt. Sen skjutsade han hem mig, en hyfsad biltur på 35-40 minuter enkel resa. Fasen vad underbart att en sån legend och musikaliskt monster även är en sån grymt trevlig, jordnära och generös person.

Han sa dessutom att han skulle utkik efter gigs som han skulle kunna rekommendera mig till. Två veckor senare fick jag ett sms av en kapellmästare som hade fått mitt nummer av Brent och undrade om jag var intresserad av ett nytt gig med en artist som är ganska ny på countryscenen men har haft stora framgångar med sitt rockband, bland annat flera Billboard-ettor och 15 miljoner skivor sålda.

Brent har spelat på samtliga plattor som denna artist har släppt så han visste att det var hans egna gitarrspel som skulle behöva kopieras live och att han då rekommenderade mitt namn kändes helt overkligt. Efter att jag träffat kapellmästaren och sedermera blivit erbjuden giget så slutade det dock med att jag efter mycket övervägande och även på inrådan av Brent och Guthrie Trapp (min sponsor för arbetsvisumet) valde att stanna med Tracy Lawrence istället.

Jag och Brent har fortfarande regelbunden kontakt och jag är sjukt glad och överväldigad över de fina ord han sagt om mig samt att han rekommenderade mig till ett fett gig!
 

David Henriksson är sponsrad av:

Blogg1
Blogg2
Blogg3
Blogg4
Sound of silence
Blogg 6
Blogg 7
Blogg 8
Barefootsolutions
Daddario
LRBaggo