Vi sitter i soffan i Vanja Wikströms mysigt inredda etta på Södermalm i Stockholm och lyssnar på låten ”Survive”, hennes senaste demo. Ett gitarrplock inleder och efter fyra takter kommer försiktiga trummor och Vanjas klara röst. Melodin sätter sig i huvudet redan efter första lyssningen och det låter som hon verkligen menar det hon sjunger, trots att hon är motsatsen till gammal och ärrad.

– Texter är jätteviktiga för mig, och de får gärna vara små historier. Om jag ska få en helhetsupplevelse av en sång måste både texten och musiken vara bra. Det är inte svårt att skriva låttexter, men det tar lång tid. Det är pillrigt. Musiken kommer mycket lättare, den kan ta tre minuter att skriva!

Compact living-studio
Hittills har Vanja som hon säger ”demat” klart ungefär 20 låtar. Hon skriver själv text och musik, spelar oftast in sången hemma och sitter sedan vid sin Mac med Garageband och Logic Express och producerar sina demon. På ett litet arbetsbord längs ena väggen står den platta datorskärmen, och där ryms även en midi-klaviatur, ett externt ljudkort samt den lilla digitala diktafonen som är den förste att få höra Vanjas låtidéer. Bredvid skrivbordet står ett mikrofonstativ med en Röde-mikrofon gömd bakom ett puffskydd. En compact living-studio som andas effektivitet och målmedvetenhet.

– Jag tror inte på inspiration, på att Gud ska slå mig i huvudet med sin inspirationsstav... jag tror på hårt arbete nio till fem, och sen kanske det blir skit i tre dagar och jättebra saker gjorda under två veckor, man vet aldrig. Ibland så bara kommer en hel låt när jag sätter mig och jobbar, jag sjunger bara fram den. Och efter det sätter jag mig vid synten, min klenod som nog är över 20 år gammal, och tar ut ackorden. Det händer att jag bara sitter och klinkar på den och leker med ackord, och så växer en låt fram.

Inspirerad av intron
Skulle det gå trögt med låtskrivande så har Vanja knep för att komma ur torkan: Hon letar upp album hon aldrig hört tidigare och lyssnar igenom intron. Det gäller att vara snabb med stoppknappen innan sången börjar, men är det ett intro hon gillar dyker oftast en känsla, en feeling upp som sedan mynnar ut i en egenskriven sång.

– Jag har skrivit ganska många låtar på det sättet nu, och det som är så roligt är att min låt aldrig någonsin ens liknat den sång som introt tillhörde – trots att jag använt mig av samma känsla, ackord eller gitarrfigur.

Survive – den låt som alltså är Vanjas senast inspelade – kom till på precis det sättet, och introt som inspirerat låten kom från ett okänt amerikanskt rockband.

– När jag får en idé till en låt kommer den alltid i stora bitar, antingen en hel vers, en hel refräng eller vers och refräng. I nio fall av tio får jag ett ord också, typ ”survive”, som jag slänger in och som funkar bra.

– Jag brukar sitta med min diktafon och sjunga nån slags låtsasengelska som förstås låter asnördig, men det brukar fungera att bygga hela låten kring det där ordet som kommer till mig, det finns ju alltid historier kring olika ord att berätta som antingen kommer från dig själv eller från människor i din närhet.

Efter att ha hört Vanja berätta om sitt låtskrivande, och att det i extrema fall tagit lika lång tid att skriva en sång som den är lång, det vill säga runt tre minuter, är det inte förvånande att höra henne förklara att sången helt enkelt alltid funnits hos henne.

– Jag började sjunga när jag förstod att man kunde göra det. Det låter superklyschigt, men jag kan inte leva om jag inte får sjunga, jag blir hellre av med mina ben och mina armar än min röst.

Vanja, som är uppvuxen i Stockholm, började på Adolf Fredriks musikskola i sjuan. Därefter blev det Södra Latins yrkesmusikerlinje med inriktning på afroamerikansk musik och jazz. Eftersom det krävdes att hon studerade något instrument förutom sång lärde hon sig målmedvetet trummor och piano, men när hon väl kommit in på utbildningen glömdes instrumenten bort: då gällde bara sången.

Bröt sig loss
Efter gymnasiet började Vanja arbeta tillsammans med ett gäng killar från Södra Latin, men såg sig snart fast i den klassiska tjejfällan:

– De skrev musiken, spelade instrumenten och producerade. Jag bara sjöng. Det var inte deras fel på något sätt, utan det var jag som inte vågade ta plats. Det är ett vanligt problem för tjejer, och samhället ser ju ut på det sättet: killar får mer plats och vågar ta den, medan vi tjejer står tillbaka av olika fåniga och dumma anledningar.

Men en dag fick Vanja nog av att bara sjunga och att bara göra det som så många andra tjejer också skulle kunna göra. Samarbetet med killarna avslutades och hon började om från början med att göra allting själv.

– Jag ville ha koll på allt. Att skriva och producera, åtminstone på demonivå. Och jag ville ha koll på alla instrument så att jag skulle kunna säga till en musiker att ”så här vill jag att det ska låta!”. Det var faktiskt bara några år sedan som jag vände och började skriva egna låtar, senast jag gjorde det var jag bara sju-åtta år, kaxig och hade ännu inte lärt mig att man inte skulle ta plats.

Den första låten Vanja skrev efter att ha börjat om på nytt hette ”Again and again” och den finns att lyssna på på demosajten voolife.se. Inspirationen väcktes av en bläddring i häftet till Robbie Willams skiva ”Ego Has Landed”, där hennes blick fastnade på låttiteln ”Jesus In A Campervan”. Inspirationen rann till och Vanja lekte med orden tills en låt fanns.

– Jag är fortfarande nöjd med ”Again And Again”, och jag skulle gärna ha med den på en eventuell platta. Om jag ser tillbaka på den låten och jämför med det jag skriver idag så är mitt melodispråk nog ganska konstant. När jag började skriva egna sånger hade jag redan sysslat så länge med musik och visste vad jag gillade och inte gillade. Däremot har sättet att skriva förändrats – till exempel det här med att få inspiration från intron.

Får mer gjort
En annan skillnad, och ganska stor sådan, är att tiden för själva produktionen sjunkit rejält. Det som i början kunde ta två veckor att göra på datorn behöver nu bara ta en dag.

– Produktionsmässigt så är det jag strävar efter att förenkla, förenkla, förenkla! I början satt jag och programmerade ALLA trumgrejer, varje liten shaker och varje litet slag. Nu gör jag det så enkelt som möjligt med loopar, allt för att få ut mina demos så snabbt som möjligt.

I dag jobbar Vanja med en kombination av Garageband och Logic Express. Garageband är låtens födelseplats, där läggs grunderna. Vanja letar upp en trumloop hon gillar, och kanske ett pad-ljud och en bas. Garagebands grunduppsättning av ljud räcker långt, men programmets styrka är också dess svaghet: enkelheten gör att Vanja måste plocka över sin låt i Logic Express när hon vill börja pilla med finjusteringar.

– Jag får ju med alla låtens inställningar i Logic, så det är ju jättesmidigt. Men jag gillar inte att sitta och finjustera hur länge som helst, det är inga Trevor Horn-produktioner jag är ute efter. Jag nöjer mig inte förrän det låter bra, men det är ju demos jag gör och det viktiga är att låten och feelingen går fram. Slutproduktionen får jag göra med en producent som kan ta det hela vägen.

Vissa av demolåtarna har producerats tillsammans med kompisar i deras studior, men de flesta har tillkommit i hemma.

– Det är lyhört, men jag har väldigt snälla grannar. Dessutom tänker jag på att spela in på dagen. Sången, lead och körer, lägger jag alltid sist när allt annat är klart. För mig som är tekniskt duktig på sång gäller det mest att komma in i rätt känsla, och att jag får min ”mysfaktor” med tända ljus och sånt tillfredsställd. Ett bra tips är att sedan tänka efter, innan man börjar sjunga: hur tänkte jag när jag skrev texten? Vad var det jag kände, hur mådde jag? Det märks sedan på sången!

”Upptäcktes” av nätsurfare
Vanja brukar testa sina låtar på en ärlig kompis. De hon är riktigt nöjd med har hamnat på demosajter på nätet, sajter där osajnade artister lägger ut musik, bilder och presentationer för att locka lyssnare, och i längden kanske intresse från skivbolag. Och trots att Vanja inte lagt ner så mycket engagemang på sin medverkan på voolife.se och cdon.coms demosida har hon vunnit ett flertal lyssnaromröstningar. Och kanske är tiden mogen för fler att få höra hennes musik: ett skivkontrakt har just blivit påskrivet med franska Miracle Records. Och mirakel är ett passande namn för hur det hela gick till:

– För att få vara ifred och skriva musik åkte jag ner till min familjs semesterhus i Provence i höstas. Det ligger i en liten by där ingenting händer, så det är lugnt och skönt. Där träffade jag en kille som visade sig vara musiker, och hans kompis – en advokat från Paris – gillade min musik. Den här advokaten visade sig ha känningar i Paris musikliv, vilket ledde vidare till en man som jobbat i musikbranschen i 40 år, bland annat som vd på franska Universal. Han har egentligen dragit sig tillbaka men tände på idén att jobba med mig, och med hans skivbolag har jag både skrivit förlagskontrakt och skivkontrakt. De kommer i sin tur att göra en licensdeal med ett annat skivbolag som släpper en eventuell skiva.

De senaste årens dykande skivförsäljning, som gjort att de stora skivbolagen tvingats avskeda anställda och inte längre är beredda att ta lika stora risker med nya artister, har även fört bra saker med sig menar Vanja.

– Det har blivit en upprensning i branschen och en massa skräp har försvunnit, men jag tror att branschen kommer att hämta sig. Det jag letar efter nu är ett skivbolag som är berett att göra en långsiktig satsning på mig, och att jag får arbeta med människor jag ”klickar” med, som tänker på samma sätt som jag.

Vanja uppträder ibland med en jazztrio men har aldrig framfört några av sina egna låtar live. Just nu knyter hon till sig musiker för att kunna göra sångerna rättvisa på en scen, och att hon för ett tag sedan bytte artistnamn – från Ilie Skie till Vanja – känns logiskt.

– Det är ju jag. Att jobba med musik är det enda jag vill göra. Det är mina låtar, mitt liv, det är klart att mitt namn ska stå där!

Foto: Johanna Hanno
(Artikeln är tidigare publicerad i Studio 5-06.)

Uppdaterat 20061116:
Vanja har precis skrivit kontrakt med franska skivbolaget Naive (www.naive.fr) som till exempel har akter som The White Stripes, Katie Melua och Basement Jaxx i sitt artiststall. Arbetet med den kommande plattan har redan påbörjats, men det är för tidigt att säga något om när den kommer att släppas.
- Alla inblandade är eniga om att det får ta den tid det tar, säger Vanja. Huvudsaken är att slutresultatet blir grymt!